Cissi, Lipton & Happy

En gren jag inte alls håller på med är Rallylydnad. Jag tycker väl det verkar rätt tråkigt ärligt talat. Men när Johanna frågade om jag inte hade lust att följa med och tävla just rallylydnad i Boxholm den 26/2 så kunde jag inte motstå. Vi ska inte tävla agility igen förrän tävlingen i Valla i mars och något måste vi ju hitta på med helgerna fram tills dess. =) Så, rallylydnad alltså. Min första tanke var enbart Lipton, men så när jag gick hem med hundarna idag såg jag en liten skäggig tant, och kände att ”men herregud, det är ju för Happy rallylydnad är gjord!” Så nu är båda två anmälda till rally tävling i Boxholm den 26:e februari. Johanna har lovat mig åtminstone ett träningspass innan dess, kunde kanske vara bra att veta vad man får och inte får göra och principen för några skyltar kanske… Är det något som passar Happy kanske det får bli hennes alldeles egna gren så här på äldre dagar!

Jag höll på att glömma av årets viktigaste dag, men bara man kommer på det när dagen fortfarande håller på måste det vara godkänt eller?

Min finaste, underbaraste, vackraste, gladaste Tepåse fyller hela 5 år idag! Grattis Lipton! <3 Tänk vad mycket vi upplevt och varit med om under dessa fem år. Vi har kvalat till två agility-SM, tagit ett championat och är ett cert ifrån ytterligare ett, vi har vunnit på MyDog och har därmed även ett CACIAG i certifikat-samlingen, vi har kvalificerat oss för elitklass på B-prov och gått till pris och nu senast har vi även ett första pris i Lkl 3 och får därmed starta elitklass även i lydnad. =D Ärligt talat känns det ytterst konstigt att vi har uppnått allt det där, min lilla tepåse och jag.
Självklart är det också så att framgångarna bara är en liten del av vårt liv tillsammans. Allt det där hade inte betytt någonting om det inte vore så att Lipton betyder så otroligt mycket för mig annars, i vardagen, det liv vi lever. Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan en tepåse i mitt liv tidigare? Hans eviga energi och optimism, hans fina mörka ögon som ofta söker kontakt, hans livsglädje varje morgon som gör att man orkar med en dag till trots mörker och kyla. Det finns ingen som kan få mig på så bra humör som TipTop!

Nu har vi hunnit smälta fredagens bedrifter lite grann. Jag är fortfarande nöjd! =) Och glad och stolt. Självklart kan vi bli bättre på många punkter, men Lipton är faktiskt inte lydnadshund främst, det är väl på sin höjd vår tredje sysselsättning. Jag är inte särskilt intresserad av detaljer och småplock heller utan är mer nöjd om han utför momentet i sin helhet rätt. Och i fredags gjorde han det, han gjorde allt precis så bra som jag vet att han kan, varken bättre eller sämre.

Gruppmomenten gick bra, det kändes tryggt och säkert.
Sittande i grupp – 10 poäng
Platsliggande – 10 poäng

Fritt följ vid sidan – 6,5 poäng. Sitter ej, sitter snett, ej två steg bakåt, sitter ej vid vändning på stället, ojämn långsam marsch.
(Lite bättre kan han allt iofs, men på tävling kommer väl de saker som inte är tillräckligt befästa fram antar jag.)

Sättande – 7 poäng. Stannar upp vid sättandet
(Förarfel…)

Inkallande med ställande – 9,5 poäng. Sitter snett

Sändande m lägg och inkall – 10 poäng
(Duktig!)

Apportering o hopp över hinder – 8,5. Tveksamt gripande, sitter snett
(domaren missade mitt övertydliga dk på tillbaka-hoppet, på slutet har han slarvat med att hoppa tillbaka så jag safeade lite.)

Apportering metall – 9 poäng. Sitter snett

Vittringsprov o apport – 8,5 poäng. Nosar flera gånger, lätt tugg
(Lättnad ett – han sprang ut och började nosa! Lättnad två – han plockade pinnen med nummer 3 på!!)

Fjärrdirigering – 9 poäng. Ngt framåt
(VÄLDIGT nöjd med den här fjärren. Ibland flyttar han sig betydligt längre i skiftet stå-ligg.)

Helhetsintryck – 10 poäng

Sammanlagd summa: 279 poäng, 1:a pris

Wiihooo! Ibland är det så att man känner att verkligheten klart överträffar det man hoppats på. Idag gjorde den verkligen det när lille Lipton går in på lydnadsplan och faktiskt gör alla moment så där som jag tänkt att ”gör han bara så här på fredag så kan det räcka”. Vi fick inte en enda nolla, vilket betyder att han klarade vittringen!! =D Poängen var väl inte super men vi klarade första priset med god marginal med våra 279 poäng (1:a pris från 256). Fria följet är jag klart minst nöjd med, han kan bättre, men alla andra moment kändes precis som dom gjort på träning det sista och det var en skön känsla. Får se om det blir någon mer start i 3:an (tveksam men kanske som sällskap till Johanna eller för att ett LP 3 hade varit roligt?) men annars är vi färdiga med lydnaden för ett lååångt tag framöver. Visst ska vi starta elitklass men vi har mycket att träna på innan dess och just nu vill jag bara njuta av att ha en tepåse som är i ELITklass x3!  (film och protokoll kommer imorrn när jag orkar pyssla med det.)

Jag är så himla STOLT över min älskade underbara tepåse Lipton! <3 <3 <3

Yey!! Jag ser en ljusning i att labben ska kunna lära sig vittringen till nästa fredag! =D Efter ett psykbryt i tisdags när jag kände att ”jaha, hade det inte varit för vittringen…” så bestämde jag mig för att nehe då!  Nåt så töntigt som att plocka rätt pinne ska minsann inte få hindra oss från att uppnå vårt mål. Jag sökte på nätet, tänkte och funderade och idag när jag gick hem hade jag målat upp en klar och tydlig plan. På´t bara! Lipton har viss kunskap sen innan; han är jätteduktig på att leta upp rätt kotte i skogen och han nosar fint efter en pinne när han inte ser den. Men så fort det blir flera synliga pinnar kastar han sig över första bästa pinne. Han behövde alltså slå på näsan, därefter är jag säker på att det inte vore någon svårighet för honom att fatta resten.
Ikväll släckte jag därför ljuset, lade ut lite godis på en mörk matta och lade pinnen med min vittring mitt i. När jag skickade honom hörde jag hur han använde näsan och när godiset var slut kunde jag i princip höra hur han tänkte. Till slut plockade han upp pinnen! Vi gjorde samma sak ett par gånger till innan jag lade ut en vittringsfri pinne Första gången tog han rätt, sen plockade han fel en gång men då gjorde vi bara om utan belöning. Och sen verkade han fatta vad jag menade. Det var inte en pinne jag ville ha, det var Pinnen! Jag lade till fler pinnar, tog bort godiset och kunde till slut även tända lampan och han valde fortfarande att plocka min pinne! Duktig duktig dåre!
Nu ska jag se till att inte gå för fort fram utan fortsätta med godiset så att han fortsätter vara noggrann och inte börjar slarva.

Jag har haft en fantastiskt skön semestervecka så här precis i början av det nya året. En massa roliga saker var inplanerade bl.a  hotellnatt med restaurangbesök i Borås med M, en trip till Sävsjö för att träffa en kompis från BMA-studerandet, träning i Blidsberg, frisörbesök och som avslutning en helg med systern på Åland.

Åland har funnits i baktankarna lite grann varje år vid den här tiden, mycket tack vare Åsa. Förut har vi alltid valt att åka till Göteborg och MyDog men i år när det inte blev någon agility där bestämde vi oss för Åland istället. Perrin trivs inte på matta men i Eckerö var underlaget bra även för grisen.
I fredags åkte vi uppåt, resandet tog nästan hela dagen. Vi hann med färjan (efter lite tänjande av hastighetsgränserna…) och båda pojkarna skötte överfarten fint. Perrin sov i Johannas knä och Lipton låg mestadels på golvet. De flesta lämnade hundarna i bilen men det kändes bra att vi tog med dom upp mtp att dom legat i bilen i princip hela dagen innan. Väl framme på ön skulle vi hitta vårt boende – Kronans Gästhem. Efter lite letande hittade vi ett ganska nedgånget grått hus, helt öde och nedsläckt. Vi träffade inte en människa som hade med boendet att göra på hela helgen, nycklarna hittade vi på en liten receptionsbänk i ett kuvert och pengarna för rummet lämnade vi i samma kuvert ihop med nycklarna på rummet. Första natten var vi helt ensamma i det stora huset, den andra natten var det två killar som bodde i ett rum på andra sidan. Det hela var något av en upplevelse i sig, men fyllde helt klart syftet med någonstans att sova.
På lördagen hade vi sovmorgon och kunde ta det lugnt på morgonen. Vi såg lite grann av Åland i dagsljus och det var väldigt fint. Det var riktigt kallt hela helgen med ett litet snötäcke vilket gjorde ön väldigt vacker. Fast det verkade väldigt öde med stora raka vägar som spädde på det intrycket. På fredagkvällen kändes det lite som att vi var dom enda människorna i Mariehamn…

Väl på plats i Eckerö insåg både jag och Johanna att vi absolut gjorde rätt val som bestämde oss för att åka. Vilken hall! Vilket underlag! Hela arrangemanget var väldigt välordnat och allt flöt på bra. Lite synd att dom inte hade någon speaker under klasserna, det hade varit betydligt lättare att få lite mer koll på alla fantastiska finnar då. Men de viktigaste fick vi ordning på iaf, Johanna hade ju en del koll från NM i somras också. Vi har fått se så mycket bra agility i helgen, helt otroligt inspirerande! I medium och large är finnarna fantastiska! =D Både hundar och förare springer sitt allra fortaste, speciellt roligt att titta på medium med alla duktiga koikrar, vattenhundar och kromfohrländer.
Banorna har varit väldigt trevliga hela helgen. Åsa hade ritat två av banorna jag sprang (första och sista agilityklassen) medans en finsk domare, Henri Luomala, ritat dom två andra. Kul och krävande banor men med mycket flyt – me like.

För Lipton och mig gick det sådär. Eller för Lipton gick det superbra, hade han bara haft en vettig handler kanske han kunnat nolla också… Jag kan verkligen inte skylla något av helgens fel på Lipton, det var bara jag hela tiden. Inte som att alla fel jag gjorde var jättestora men dom var tillräckligt stora för att vi skulle få fel eller bli diskade.

Första agilityklassen gick jättebra så när som på ett bakombyte som jag gjorde alldeles för tight vilket gjorde att han (helt riktigt) sprang förbi nästa hinder.
I den internationella klassen gick allt bra fram tills jag inte höll mig helt till planen. Jag tänkte gjort en jaako vid ett hinder innan balansen men av någon anledning som jag inte vet gjorde jag en vanlig innersväng istället. När jag sen körde på Lipton framåt var tunneln rätt hinder att ta fast han egentligen skulle upp på balansen. Hade jag gjort en jaako hade troligtvis svängen blivit tightare och linjen upp på balansen mer tydlig plus att jag självklart borde tagit i honom och sagt vad jag ville att han skulle göra (inte bara säga ”fram” som jag gjorde).
I hoppklassen klantade jag mig redan på väg till slalomet där jag inte höll linjen mot slalom utan faktiskt skickar honom på tunneln, något som han så klart lyssnar fint på. Sen går han ur slalom när jag inte är aktiv i blindbytet.
Söndagens agilityklassen klantar jag mig tidigt när jag inte inser att han hoppar så tight att det inte blir någon linje upp på balansen utan strax bredvid mot tunneln som ligger under. Nedfarten på A:et får han fel på ibland när jag inte är tillräckligt tydlig och rivningen på slutet är jag sen med att förbereda svängen.
Det var allt negativt det, eftersom det är dom här sakerna som gjort att vi inte nollat eller kommit runt är det sånt jag fokuserat på, MEN vi gjorde faktiskt endel bra saker på Åland också. =D

+ Jag hade koll på honom i starterna och han köpte att jag sa till honom att stå still. Fortsatt fokus på det!

+ Helt ok kf

+ Han rev ETT enda hinder under hela helgen, trots många tighta hopp och många svängar runt hinder där han ibland kan komma lite nära.

+ Bra attityd från oss båda! Lipton älskade hallen!

+ Bra uppvärmnings- och belöningsrutiner. Mjuka kamptrasan från GoodGirl är verkligen Liptons favvo. <3

+ Bra, aktiv slalom (gäller oss båda).

Så blev det 2012 också! Vi firade in året på trevligaste vis med syster+sambo och alla våra hundar i deras hus ute i skogen. God mat och dryck, massa prat, lite spel och champagne vid tolvslaget – precis lagom!  Vi hade faktiskt lite fyrverkerier (fast det skäms jag lite för att säga…) som var jättefina plus att jag hade köpt kinesiska rislyktor. Rislyktorna var en riktig hit! Vädret passade perfekt för dom och det var häftigt att se dom åka upp mot himlen i sakta mak. Dom kom säkert inte så långt men själva tanken på att dom var på väg någonstans när dom försvann bakom trädtopparna var ganska hisnande.

På nyårsdagen tränade vi lite grann i snöslask och regn. Tyvärr var balansen alldeles för hal för att jag skulle våga skicka Lipton över hela, men han fick göra lite nedfarter iaf och det skötte han bra!
Han fick också göra 4 skick till rutan och dom var klockrena!! Bra fart, rakt ut till mitten och bra stopp när jag sa till honom. Nu ska jag få till lite tajming bara. Duktig pojk var han iaf.
Det är ju inte alls långt kvar till Åland nu och jag känner att Lipton har kommit igång bra efter sin agilityvila. Vi hann med att träna ett kort pass även på nyårsafton och det kändes fint. På onsdag ska jag och Johanna träffas för ett ordentligt pass i ridhus och träna både lydnad och agility. Sen är vi nog redo för Ålandsäventyret! =D

Helgerna har varit fantastiskt trevliga med god mat och bra umgänge. Vi hade jul två dagar i rad, först med Marcus familj på julafton och sen med min på juldagen. Det blev ett väldigt bra upplägg och man hade gott om tid till båda firandena. På julafton var det fullt ös med Marcus stora släkt varav 8 var barn, massa stoj och stim och en tomte som hälsade på. Juldagen blev betydligt lugnare men precis lika mysig. Och sen var julen över.

Tyvärr blev båda våra tjejer lite halvskadade under helgen.
Freja var blodgivare på jobbet fredagen innan jul. När man tappar hundar gör man det genom en ven på halsen och då var dom ju tvungna att raka där. Oturligt nog har Freja nu blivit irriterad i det området och fått något typ av eksem. Nu är det Klorhexidin-tvätt och lindra-spray som gäller, så hoppas vi att det vänder. Tror nog kanske det var första och sista gången Freja fick lämna blod. (Den lilla hunden som mådde dåligt verkade däremot ha kryat på sig lite under helgen och har fått lämna sjukhuset, nu hoppas vi det fortsätter åt rätt håll så det inte var förgäves.)
Happy blev skadad hemma hos mamma på juldagen. Hon och Vorstehrn Tosca är inte direkt bästa vänner men dom brukar ha någon typ av väpnad vapenvila. I söndags måste Happy sagt något riktigt illa för Tosca nöp tag om hennes huvud och kastade iväg henne när hon satt helt lugnt på golvet. =( Som tur var verkar hon ha kommit undan med blotta förskräckelsen. Happy har ett tandhål på kinden och ett precis ovanför höger ögat, men själva ögat är helt oskatt. Däremot var hon rejält svullen igår när hon undersöktes och ögat är irriterat. Hon ska få ögonsalva i 10 dagar så hoppas vi hon är fit for fight sen.

Både igår och idag har Lipton fått ordentlig träning. Igår lydnad, idag agility.
Igår när jag var på apoteket på Ryhov och hämtade ut Happys ögonsalva passade jag på att träna i deras fina upplysta parkeringshus. Perfekt ju! Träningen gick väl både bra och dåligt, som lydnad oftast gör tycker jag. Rutan gjorde han superfint! Vi tränade lite längre fritt följ med sakta gång och stegförflyttningar och det är väl ok, inte perfekt men ändå. Vi har ju börjat mer med vittringen men han har inte fattat grejen helt än. Just nu nöter vi att man måste sätta igång näsan när matte säger ”leta”, något som är väldigt svårt när man helst vill plocka med sig alla grejer man kan. Vi ska fortsätta nöta det får vi se. Fjärren är lite som den är kände jag igår. Frågan är om jag kommer få den så mycket bättre tills det är dags? Vi får poäng på den tror jag, men han flyttar sig klart framåt både i stå-ligg och stå-sitt.

Idag fick vi äntligen tränat något roligt igen! (till skillnad från lydnaden…) Agility!! Ihop med Carro med Winston och Kristin med Ozzy fick vi till ett jättebra och supertrevligt pass. Kristin hade med sig en kombination som Camilla Brundin gjort och den var väldigt trevlig. Vi började enkelt och lät hundarna rusa lite först. Precis vad Lipton behövde efter det här lilla uppehållet. Sen avslutade vi med en svårare kombination som faktiskt var lite lurig att få till optimalt. Men det är nyttigt att bli tvingad att tänka även på träning. Lipton skötte sig, han rev ett par gånger som jag tyckte var lite onödiga men när han skärpte upp sig gick det fint. Någon gång kortade han inte upp sig ordentligt och någon gång blev han för tight i en push och kom inte över hindret. Men allt som allt är jag nöjd, han jobbade fint i slalom och han började tänka lite mer i starten när jag utmanade honom. Starterna ska jag lägga ner lite tid på eftersom han börjat gå alldeles för många steg, från början var det faktiskt blickstilla som gällde, nu ska vi hitta tillbaka dit. Kul var det iaf och nu blev jag ordentligt laddad inför Åland!!  =D

”Var nöjd men nöj dig inte”

I samma veva som jag började fundera över Liptons och mitt 2011 och vad vi skulle satsa på under 2012 publicerade E-M en lucka i sin julkalender som inte kunde passat bättre. När jag började gå igenom 2011 insåg jag att jag troligtvis var nöjd redan innan året började. Jag blev nog nöjd samtidigt som Lipton kvalade till SM i Sthlm. Då hade vi liksom nått fram till målet, och då menar jag Målet. Jag har väl drömmar om annat men jag begränsar oss alltid genom att efter varje dröm inflika: ”fast jag vet att vi aldrig kommer nå dit”. 2011 har på något vis blivit ett mellanår. Visst har det gått ok vi har ändå kvalat till SM, tagit ett cert, vunnit en klass 3 och kommit topp 3 flera gånger, men det har ändå inte känts spännande. Under Liptons tidigare agility-år har vi hela tiden gjort saker bättre och bättre (klättrat i klasserna, tagit cert, blivit champion, kvalat till första SM:et) men i år har vi liksom stannat till. Jag tror att jag har frågat mig själv flera gånger (både medvetet och undermedvetet) om det här är det jag strävat efter och vad finns det isf kvar? Tidigare har jag alltid haft flera steg kvar på stegen (både med mina tidigare hundar och med Lipton), men nästa steg på Liptons stege känns ungefär som den där gränsen jag har på en faktiskt stege – helt omöjlig att passera (jag är otroligt höjdrädd och klarar av att klättra typ 5 stegpinnar upp). Vad är då nästa steg egentligen? Vad ska vi sträva mot? Det är nog faktiskt det jag måste definiera för att kunna motivera mig själv till att göra det jag älskar mest med världens finaste labradåre.

Agility

- Öka antalet nollade lopp till 20 stycken totalt under året (förutsatt att vi tävlar ungefär lika mycket som under 2011).
Under 2011 nollade vi 11 av totalt 48 officiella lopp, det är ingenting! Jag ska sätta press på mig själv att vi ska nolla, varje lopp är viktigt, inget får sjabblas bort. Gå banvandringen som om den vore det viktigaste jag gått och vara noggrannt förberedd för att kunna hjälpa Lipton så mycket som möjligt. Innan, under och efter loppet måste jag vara koncentrerad och fokuserad på uppgiften och jobba mer med just det. Strunta i alla andra och deras prestation, det enda jag kan påverka är vad jag och Lipton sysslar med på banan, fokusera på det!

- Kvala till SM 2013. Även om det inte helt motiverade mig under förra året är det helt klart ett påtagligt och viktigt mål med säsongen, vi ska till vårt 3:e SM!

- Hoppchampionat. Nu jäklar! Lyckas jag med punkt 1 är jag helt övertygad om att det här kommer som en följd av det.

- Vi ska delta på SM i Borlänge. Med samma inställning som vi ska ha haft på alla andra tävlingar. Vi ska nolla och vi ska göra det bra!

En viktig sak som inte direkt är ett mål men som är något jag ska tänka på under året är att jag tävlar med Lipton och han har precis samma förutsättningar att vinna som ALLA andra. Det finns inget med honom som gör att vi inte kan vinna.
Jag måste också lära mig att peppa upp mig eftersom Lipton behöver det och förtjänar det. Han är väldigt känslig för stämningar, men det är något jag ska dra nytta av. Är jag glad och entusiastisk blir ju han det också. Vi ska ha roligt- skratta och le! Kan låta flummigt kanske men jag tror att jag behöver påminna mig själv om det. Fokuserad men samtidigt glad och peppad. Och vi ska springa som f-n!

Lydnad

- 1:a pris i Lkl 3. Vi är redan anmälda till vår första tävling. =)

Apportering

- 1:a pris i elitklass på B-prov.

Happy ska fortsätta vara en glad pensionär. <3

Freja ska fortsätta utvecklas som jakthund och förhoppningsvis debutera på agilitybanan i hoppklass.

För egen del hoppas jag att jag får fortsätta på jobbet jag trivs med och utvecklas vidare som BMA.

Oj vad långt ett år känns när man ska försöka sammanfatta det. Ett tag kändes det som att vi inte riktigt hunnit med nåt i år, men efter att ha funderat lite närmare inser jag ju att så inte är fallet. Liptons mål för året som gått finns att läsa HÄR.

Agility

Vi fick tyvärr inte till något hoppchampionat, i år heller, däremot tog vi vårt andra cert i hoppklass, vilket väl gör att vi kom halvvägs med championatsmålet. Vi har haft lite svårt att nolla lopp under året tycker jag. Dom fem SM-pinnar vi har hoppklass är nog nästan dom enda nollade lopp vi fått till. Då tar man inga cert om inte alla tävlingarna är ”rätt” tävlingar, vilket det då inte varit.
SM-kvalet fixade vi, redan i slutet av augusti var vi färdiga med pinnarna! En klar förbättring jämfört med förra året då vi inte var kvalade förrän i november. Så Liptons andra SM-start kommer ske i Borlänge i juni 2012!!
Årets SM var verkligen en häftig upplevelse. Vi nådde inte det uppnådda målet med att komma i mål, men med ett sådant ”nästan” lopp som vi fick till i hoppklassen på SM (jag skickade ut Lipton på en tunnel och han snuddade kanten men vände upp precis innanför tunneln istället för i den) är jag iaf väldigt nöjd med debuten! Vi jobbade och öste och gav allt! Kanske att det var lite svårare att fokusera på söndagen när vi redan var borta och regnet öste ner, men oavsett var det otroligt roligt att stå på startlinjen med Lipton och veta att vi var där och tävlade mot eliten!
Vi deltog också i landslagsuttagningarna i Malmö och klarade av målet jag satt upp med råge. Vi placerade oss på en 20:e plats sammanlagt med en 5:e plats som bästa resultat under uttagningarna.
I november var vi också ett av tre labbe-ekipage att delta i Ras-Specialen i Vårgårda. Tyvärr kom vi inte med till final.

Apportering
Vi har startat på två B-prov under hösten och fick till ett 3:e pris på det första provet i Halmstad. Kunde vi kombinerat de bra delarna från båda proven tror jag vi varit ytterst nära ett 1:a pris och den tanken känns bra. Det Lipton saknar är rutin och med den minimala träning han fått under året kan jag inte räkna med att han ska hålla ett helt prov. Vissa saker har han gjort kanonbra och det är jag supernöjd med! Nu vet jag mer vad som krävs av både honom och mig vilket också var ett viktigt mål med att starta i år.
A-prov har vi inte startat på och vi har heller inte varit ute på några jakter, tiden räcker inte riktigt till.
Vi startade även på ett Working Test under våren. Det gick allmänt dåligt och jag kommer inte starta Lipton på några fler WT då jag insåg att det faktiskt inte finns någon mening med det i elitklass.

Lydnad
Ingen lydnad alls, vi var långt ifrån startklara under våren och under hösten, ja, då har jag inte hunnit eller orkat tänka på lydnad.

Happy
Happy är en pigg och glad pensionär. Hon äter hjärtmedicin efter att hennes klaff-fel blivit aningen sämre i våras, men hon är annars precis som vanligt. Hon fick tävla på KM:et i höstas och hon tyckte det var fantastiskt kul att vara i centrum och det var underbart att springa med en liten skäggis igen. <3 Hon flöög så klart balansen och gjorde andra saker typiska för en Happy, men hon orkade en hel bana, det var det roligaste att se.

Freja
”Lilla” Freja har vuxit upp och blivit en stor tjej. Stor och busig, men nu börjar hon stabilisera sig (hoppas jag) efter en liten tonårsperiod. Hon har jagat aktivt under hösten och dom har skjutit flera älgar för henne. Hon har mycket kvar att lära sig, men vi hoppas och tror att hon är på gång i skogen! Även med annan träning är hon duktig. Hon kan alla hinder i en hoppklass utom slalom (ehrm…) och springer på riktigt ordentligt. Hon är också utställd två gånger, andra gången med ett fint ”Excellent” som resultat! Höfterna och armbågarna är röntgade med A och ua. Under hösten gjorde hon även Jägareförbundets mentaltest med ett resultat vi var mycket nöjda med; en modig, framåt och aktiv tjej.

Nelson
Nelson måste även i år få ett eget stycke. Jag och Nelson har tävlat en (?) tävling i år, vår tvådagars i somras i U-hamn. Och efter sista dagens 2:a placering i hoppklass 1 blev Nelson uppflyttad till hoppklass 2!! Finaste finaste blandisen avslutade sin karriär på topp och det känns faktiskt otroligt tråkigt att han inte får tävla mer. =( Nelson har problem med höfter och epilepsi som båda tyvärr blivit lite sämre under hösten och att han fortfarande kan jaga endel känns tillräckligt och viktigare för både Nelson och husse.

Matte
Mitt eget år då? Ja, vad har jag egentligen gjort? Jag började året som timanställd på landstinget och 50% kvällstid på djursjukhuset. Efter sommaren fick jag däremot (för en tid) drömjobbet med 100% på djursjukhusets lab – ett vikariat till augusti 2012. Jag trivs superbra och har lärt mig enormt mycket om fler saker än jag trodde jag skulle klara av.
Hundmässigt examinerades jag som tävlingsledare i agility i maj och var tävlingsledare för min första officiella tävling i juli.
I juli tillbringade jag och M en underbar vecka i Portugal med sol bad och sightseeing. <3