Häromdagen gick jag och tänkte att det ändå blev en helt ok höst. Trots omställningen till jobb och förskola och all planering det innebär. Jag jobbar 80 % med en dag ledigt i veckan. Sen jobbar jag helg var 4:e vecka vilket ger två ytterligare vardagar ledigt. Jag fick också info från jobbet att jag helst skulle försöka ta 3 semesterdagar till innan jul (de blir ”för gamla” annars) så då placerade jag ut dom så att jag fram till jul bara kommer jobba tre dagar i veckan. 🙂 Perfekt! Marcus nya jobb har också inneburit en solklar förbättring för mig. Han kan välja lite mer vilka dagar han reser och anpassa sig efter mitt schema istället för att vara iväg hela veckan var tredje vecka. Jag stressade enormt mycket pga av det när Elin började förskolan kommer jag ihåg. Jag har fortfarande en tendens att stressa och få dåligt samvete när barnen är ”för mycket” (vad är ens det?) på förskolan, men det är betydligt enklare att få ihop livspusslet nu. Och jag upplever att jag får det bästa av jobbet och barnen som det är nu. Jag ÄLSKAR att umgås med mina barn och känner inte igen mig alls i folks beskrivningar av att det är jobbigt när dom är hemma längre perioder i sträck. Kunde jag ha dom hemma på heltid hade jag gladeligen haft det. Vi går promenader, leker, pysslar, åker på utflykter, går till öppna förskolan och är hemma och bara myser. Så skönt! Det som väger upp för att barnen måste till förskolan är ju faktiskt hur mycket jag tycker om mitt jobb. Jag brinner verkligen för det och kan i nuläget inte tänka mig att jobba med nåt annat. Jag vill lära mig mer och bli bättre och utvecklas och det känns så roligt! Extra kul är det ju så klart att vi nästa höst ska flytta till nya, större lokaler och har mer möjlighet att utveckla även labbet där. Spännande!
Hundarna tuffar på. Lipton har jag satt in NSAID på, mest för säkerhets skull typ. Han är lite stel när vi gått långpromenader ibland, men han är pigg och glad.
Tetley har haft något mer anfall men just nu tänker jag att dom kommer så sällan (ett i halvåret typ) att det får vara så länge. Han har ju lite högt blodtryck som vi försökte behandla ett tag, men sen skulle vi sätta in ny medicin som det var 6 månaders karens på och då lade jag ner det. Kanske att man kan få dispens men han mår ju inte dåligt av det (än, jag vet att det inte är bra att gå runt med för högt blodtryck.) Vi får se. Nu slutade Tetleys veterinär efter sommaren också så då behöver jag bestämma mig för en ny och det orkar jag inte krångla med riktigt heller. Vi tävlar lite grann och tränar så mycket vi hinner med.
Jag försöker se till att ta hand om mig själv och prioritera mig själv mitt i alla andras behov också. Det är inte lätt men jag jobbar på det (att vara självisk…) Jag sjunger i kör en gång i veckan vilket är superskoj! Jag har missat ett par gånger pga att Marcus har rest, men annars ser jag till att ta mig dit. Det känns som en bra start, får se om jag tar tag i nåt annat nästa år. Jag gläntar lite på dörren till att eventuellt skaffa valp, men det ligger en bit fram i tiden. Egentligen har vi det väl förspänt för en valp med Marcus som jobbar hemifrån och jag som kan ta med den till jobbet. Men jag vill verkligen satsa helhjärtat och känna att jag VILL ha en valp och att jag kan ge den den tid jag tycker det kräver. Det ÄR jobbigt med valp även om dom, som tur är, växer upp relativt fort. Vi får se. Jag har varit lite tveksam för Liptons skull också, men samtidigt vill jag absolut inte gå och vänta på att han ska bli dålig för att jag ska få skaffa valp liksom. Det är tudelat det där. Det är heller inte helt lätt att varken hitta eller få möjlighet att köpa en jaktcockervalp nu heller. De har verkligen blivit populära, inte minst bland agilityfolk.
