Mitt i sommaren

Den varmaste sommaren i mannaminne, då har vi så klart en liten bebis. Pust och svettigt värre. Han är ju för liten för att bada och vill oftast ha kroppskontakt. Och ammar, det ger kroppskontakt kan jag lova… Det bästa är att ligg-amma för då måste man inte ligga tätt intill varandra, men det går ju inte att göra varje gång. Som tur är sover han faktiskt rätt ofta i sin vagn på dagen och även den första stunden på natten. Nu har vi fått hem vår utlånade spjälsäng så i natt invigde han den några timmar. När han vaknar och vill äta flyttar jag över honom till min säng och sen får han sova där. Precis som jag gjorde med Elin. Det ger mig mesta möjliga sömn och det är viktigt när man ska umgås med en treåring och dess humör hela dagarna. 😉
Lite extra trist med värmen eftersom det blir extremt varmt att sjala. Jag får typ panik. Så det gör vi mest bara på våra kvällspromenader, vi får ta igen det i höst sen.
Nu är jag igång lite mer med baby-pottningen också. Det var ett tag sen jag bytte en bajsblöja, han är oftast väldigt tydlig med sina bajssignaler. 🙂 Så skönt för mig och för bebis som slipper bajsa i blöja och får tömma sig ordentligt. Mina barn har inte haft några direkta magbesvär (ta i trä!) och det brukar jag tänka beror på amningen och pottningen. (Helt utan forskningsgrund och baserat på två barn, så ta det med en nypa salt…)
Erik är oftast en riktig liten solstråle. Han skrattar och pratar och älskar verkligen Elin. Hon får nog dom största leendena. ❤ Han tränar på ett stå i knät mest hela tiden och balanserar huvudet riktigt bra nu.
Elin är ju en treåring med allt vad det innebär, men än så länge är det inte så att vi sliter vårt hår. Hon är väldigt förståndig och ordentlig, lyssnar på en och försöker göra som man ber henne om, även om det kanske tar lite tid ibland. 😛

Hittills i sommar har vi hunnit med att bada, döpa Erik, bada mer, varit i Bohuslän med mamma/mormor, haft ett intensivt dygn med kusinen som sov över själv för första gången, badat mer och bara slappat i skuggan. På fredag börjar Marcus semester, då ska vi iväg på lite familjeutflykter och bara umgås allihop.

Hundarna har typ vilat helt i värmen. Tetley blev lite halt sista gången vi tränade så han har medvetet vilats. Nu verkar det bli lite svalare ett par dagar så jag ska prova att träna lite med honom igen och se. Haltar han igen får jag nog boka in en koll. Hälta tycker jag inte om.

 

Annonser

Att döma eller inte döma…

Jag har haft många, långa diskussioner med mig själv angående om jag ska döma några tävlingar i år för att få behålla min domarauktorisation. Vissa dagar har jag känt att jag självklart ska göra det och andra har jag varit betydligt mer vacklande i min inställning. Jag tycker att det är roligt och inspirerande, både att döma och att konstruera banor. Det har varit och är min drivkraft, det som får mig att vilja försöka lite till.
Sen finns det nackdelar med det hela också. Både saker som jag tänkte mycket på innan jag utbildade mig men även saker som blivit mer tydliga allt eftersom jag har dömt. Tiden har varit en självklar faktor. Det tar tid att döma. Alla som varit på en agilitytävling vet att en tävling oftast tar en hel dag eller helg i anspråk. Som domare räknas man vara på plats en bra stund innan man ska döma och sen finnas tillgänglig hela dagen. Har man tur får man några pauser och tid för att äta/kissa. Det är väldigt utmattande dagar, både fysiskt och psykiskt. Att vara fokuserad i flera timmar för att ge varje tävlande samma insats och en rättvis bedömning är tufft.
Att man får döma och tävla samma dag underlättar till viss del, men lets face it; man är varken särskilt bra som domare eller fokuserad som förare när man springer från det ena till det andra. Jag vill helst döma och tävla på olika dagar. Det gör att jag måste avsätta tid för båda i min kalender. Med två små barn är det lättare sagt än gjort. Jag VILL ju faktiskt vara hemma med familjen mer än borta på tävling. Och min sambo är inget fan av agilitytävlingar pga att det tar hela dagar/helger så att släpa med mig dom är inte aktuellt. I höst kommer jag nog bara tävla ett par strötävlingar (om ens det), men jag skulle ju faktiskt vilja tävla lite mer ordentligt med Tetley någon säsong innan han blir för gammal. Är det omöjligt att få ihop tiden till det om jag fortsätter döma?
Pressen att rita perfekta banor som passar alla ekipage (en omöjlighet…) och är lagom svår för klassen innebär också en psykisk påfrestning. Jag vill gärna göra alla nöjda och glada, vilket är en självklar omöjlighet. Det är alltid någon som inte tycker om det man gjort och ibland bara misslyckas man eller tänker fel när man bygger. Det tar på självförtroendet när man får kritik, direkt eller indirekt, på skoj eller allvar. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik som förmedlas på ett bra sätt, men i slutändan kommer vi alltid ha olika tankar om vad som är svårt eller lätt beroende på våra egna erfarenheter.
Och ovanpå allt detta med en rolig utmanande bana ska man även tänka på hundars och förares säkerhet i alla tänkbara situationer och ta personligt ansvar för att gräset är kort nog och hindren i tillräckligt bra/säker utformning…

Jag har verkligen velat fram och tillbaka. Men till sist bestämde jag mig för att inte ta ett oåterkalleligt beslut nu i höst när Erik fortfarande är så liten. Det är i höst det kommer vara svårast att åka bort en dag, ju äldre Erik blir detso lättare blir det. Så nu har jag bokat in två dömningsdagar i höst, en här hemma i Skillingaryd och en i Kinnared. Det är korta resor och förstående arrangörer som jag känner och kan ha en bra diskussion med angående upplägget. Det slutgiltiga beslutet om ifall jag ska fortsätta döma skjuter jag på framtiden.

 

Planer

Idag har jag bokat tid för mig och Erik hos polisen för att fixa pass. Mitt gick visst ut i våras och Erik, ja han har ju aldrig haft något. Men mtp hur lång tid det verkar ta att ordna med pass för tillfället är det lika bra att fixa. För i mars drar vi till Florida! 😀 Hela lilla familjen. Vi kände att det är lika bra att passa på medans jag är föräldraledig och Erik är under 2 år och slipper betala för flygstol. Han får ju då förvisso heller ingen egen stol men jag räknar med att det ska gå bra. Elin var precis under 2 år när vi flög till Kanarieöarna och det funkade, Erik kommer ju inte ha fyllt 1 nu när vi flyger, så han är betydligt mindre än vad hon var då.
Det ska bli så roligt! Både att åka med barnen på resa men även att åka till just Florida. Jag har aldrig varit i USA men jag tror det kommer passa oss perfekt. Det är inte enbart sol och bad men finns goda möjligheter till det om vi vill. Annars finns det ju oändligt med andra saker att hitta på! Jag tror att Elin kommer älska det också! Två veckor ska vi vara borta, det blir min längst semesterresa någonsin… 🙂 Vi har inte bokat hotell än men har flera bra tips vi ska kolla in.

 

Sömnlös

När man ligger mitt emellan två snarkande änglar och inte lyckas somna kan man ju blogga kanske.

Idag åkte jag på en bärsjalsträff i Nässjö. En bit att åka men jag kände att den fyllde flera funktioner. Jag älskar att bära båda mina barn och lär mig gärna mer, Marcus reser och kommer hem först sent imorron kväll och tiden går så långsamt om jag inte har saker inplanerade, plus att jag ville utmana min sociala fobi. Jag väljer ibland bort att göra saker för att slippa träffa folk eller så åker jag men ångrar mig när jag väl är där och kan inte njuta av det öht pga att jag känner mig felplacerad och dum. Jag har bestämt mig för att jobba på det. Jag ska försöka ta mer initiativ till möten med människor. Det här var en sån grej. Och det gick fint! Ingen åt upp mig. Jag försöker tänka att det säkert är fler som känner som jag, många människor är osäkra i nya sociala sammanhang hårt jag förstått. Om man bara börjar prata med folk brukar dom allra flesta vara trevliga och snälla. Faktiskt. Nästa utmaning mot mig själv ska bli att bjuda hem en mamma och hennes barn (son är jämngamla med mina) på lekdejt. Alternativt bara fika och bebismys första gången om det är enklare kanske? Brukar inte bli så mycket tid att prata när det är treåringar med i bilden… 🙄 Vi får se. Men det vore trevligt att ha någon att umgås med nu under föräldraledigheten. Min enda mammakompis sen Elins tid har den dåliga stilen att jobba på vardagarna tyvärr. 😉

Agility!

Man ska aldrig tro att bebisar gör som man planerat eller som dom brukar göra… Erik somnade i min famn när vi var hemma efter att vi lämnat Elin. Kanon tänkte jag, då åker jag och tränar med Tetley medans han sover (han brukar sova en längre stund över lunch). Han sov i bilen, han sov medans vi gick uppvärmningsrundan, han sov medans jag byggde halva delen av kombinationen jag tänkte köra och sen vaknade han… Och var inte alls nöjd med min plan. Så träningen blev lite hattig och aningen stressig, men vi fick tränat iaf. Och det kändes ändå bra. Vi har saker att fräscha upp men det får man ju räkna med efter mer eller mindre vila i nästan ett år.

– Slalom måste jag verkligen fokusera på. Både in- och utgångar var svårt idag. Jag ska ta och flytta upp mitt slalom här hemma till gräsmattan på framsidan istället för åkern så blir det av att jag går ut och kör ett pass oftare. Slalom och två hopphinder räcker gott för det.

– Jag ska fortsätta nöta svängar, ffa riktigt tighta. Jag vill ha dom tightare och med mer tryck. Men de är inte så dåliga som jag minns de iaf.

– Jag körde inga kf idag men sist vi var uppe kom han ihåg det rätt bra. Där ligger fokus på uppfräschning och att belöna upp tempot ordentligt.

11 juni

Inte ofta det händer men just nu sitter jag med två djupt sovande barn i rummet. Erik i sin vagn (han brukar sova ett längre pass på dagen, idag blev det avbrutet av BVC-besök så nu sover han ikapp) och Elin i soffan. Hon brukar inte sova särskilt länge på dagen längre, oftast väcker vi henne, men hon hade en väldigt intensiv helg och var jättetrött igår eftermiddag så efter bus på öppna förskolan idag så får hon faktiskt sova tills hon vaknar. Jag får väl äta upp det ikväll men strunt samma. Jag har också vilat en stund så vi får väl vara uppe allihop… 😛
BVC kändes väl lite över-entusiastiskt egentligen. Han äter, sover och är pigg och glad så det enda vi gjorde där var att väga och mäta och boka en ny tid. Men jag tycker samtidigt det är lite roligt att följa vikten, och längden har vi ju inte mätt sen innan han fick skenan, så det var lite extra spännande. 61,5 cm har han hunnit bli! Vilket stämmer med att kläder i storlek 62 passar perfekt så klart. 🙂 Han vägde 6155 g och följer även den kurvan perfekt. Vid 3 månader ska han vaccineras för första gången och få andra dosen av Rota-vaccinet.

I helgen var Marcus ute och roade sig på 40 års fest så då passade jag på att åka till Johanna och njuta av en lantgårdshelg. Det var VARMT så vi tog det rätt lugnt, men hann ändå med att bada (både i deras damm och på en badplats), leka (massor), åka traktor (Elin), mata en kalv, titta till fåren, grilla och bara mysa. Jag älskar verkligen att vi har möjligheten att åka till Johanna och Markus och få en rejäl dos bondgård. Varken jag eller Marcus är några bönder så vi kommer aldrig bo så själva, men det är helt klart något jag värderar högt att kunna ge mina barn. På samma sätt som vi fick det hos farmor och farfar när vi var små. Bara J och M blir färdiga med sitt större hus så kommer Elin (och Erik när han blir större) få åka dit på kollo! 😀

Jag har en haft en tanke om att köra igång Tetley ordentligt med agilityn igen men har inte riktigt kommit dit. Mycket pga av det otroligt varma vädret. Varken jag, Tetley eller Erik (som oftast måste följa med) funkar bra i värmen. Men han har iaf fått många långa promenader på kvällarna så om värmen lägger sig nu har han en fin grundkondis att utgå från. Vi var på en hälsokoll hos en tjej i Huskvarna (Fysiocanis) för någon månad sen nu och då fick han iaf klart godkänt att bara sätta igång. Han är i fin form trots att jag inte jobbat med den det sista och det känns ju bra. Så, imorgon är min plan att åka till klubben under dagen och träna! Jag saknar agilityn även om jag absolut INTE har varit avundsjuk på alla som varit och tävlat nu när det varit 30 grader varmt. Jag har haft svårt att röra mig öht i värmen, bara tanken på att vara på en agilitytävling och springa ett par lopp har gjort mig matt…

Som en ”normal” bebis

Jag brukar ofta säga att jag aldrig har varit uppe på nätterna med Elin och än gäller samma sak för Erik. Fast i natt hade lilleman svårt att komma till ro så vi var faktiskt tvungna att gå upp en sväng. Det var helt galet varmt och Elin somnade inte förrän 22, men då ville inte Erik sova. Han var varm och lite snorig och bara stökade runt. Han  ammade en stund, släppte och letade sen efter bröstet igen. Framåt elva gav jag upp, sjalade upp honom i trikåsjalen och ställde mig vid ett öppet fönster för att få tag på någon vettigare temperatur. Efter en stunds guppande kände jag hur den lilla kroppen slappnade av och somnade. Jag stod där en stund till men vid midnatt kunde jag lägga honom i sängen och krypa ner bredvid och försöka somna själv. Lille plutten, det är lite för varmt för såna här små bebisar just nu.