Höst 2020

Sommaren är officiellt över och hösten stormar emot oss. Jobb, förskola och allt annat. Jobbet är lite kaos och kommer bli värre fram till 1:a oktober när flyttlasset till det nybyggda djursjukhuset går. Flytten lär också vara stökig men sen får vi hoppas att det blir bättre och bättre. Spännande ska det bli iaf! Labbet kommer öka ungefär med 3-4 ggr större yta och det känns så inspirerande! Tänk vilken fantastisk vård vi kommer kunna erbjuda hundarna och katterna runt omkring Jönköping.

Jag går också i väntans tider inför att se om det kommer födas en ny liten hund till min flock! Mamman är konstaterat dräktig och om några veckor får vi se om det blir en working kelpie åt mig! En Taim-bebis! 😊 Mamman heter Gina och är en liten, mörkt black and tan tjej som är superhäftig i vallningen. Uppfödaren bor utanför Blidsberg. Jag var med Johanna där en dag i våras och kikade när dom vallade och det känns jättebra med en uppfödare relativt nära som också är både trevlig och bra som instruktör. Hon ska dessutom behålla en tik ur kullen så det lär ju kunna bli tillfällen för kullträffar! Jag har från början sagt att det går bra med både tik och hane men nu vill jag nog faktiskt ha en hane ändå. Jag är ju en hanhundsmänniska. 🙃

Jaha, varför ska hon köpa en vallhund nu då?! (Kanske nån undrar…😅) Det har grott under en tid kan man väl säga. Jag har tappat bort apporteringen pga att Tetley är som han är kombinerat med småbarnstiden och jag orkar helt ärligt inte leta efter en labbe som uppfyller mina kriterier. Jag var ju inne på jaktcocker men där är köerna brutala och jag vill faktiskt inte vänta flera år innan jag vet att jag får en valp. Jag har ju hängt mycket med Johannas grabbar och kände till slut att dom ju faktiskt har det jag letar efter. Stabila, tillgängliga, träningsvilliga, friska och enkla hundar. Att Taim sen fick möjlighet att para en gång till har ju inte gjort saken mindre lockande. Jag har aldrig vallat men det ser ju kul ut så det tänker jag absolut göra. Minst godkänt vp är målet men jag är öppen för mer tävlande. Ett extra jätteplus är ju att Johanna nuförtiden typ bara vallar och att vi då kan åka på kurser och grejer ihop igen! Sen blir det agility och vad som faller mig in också. Jag är väldigt taggad, mina pojkar är ju för sjutton gamla pensionärer båda två snart; det var NIO ÅR sen jag hade valp sist!!

Så, om typ tre-fyra veckor får vi se om det föds en Darcy eller Matcha (eller vad jag nu till slut bestämmer mig för för namn)!

Mitt i corona-krisen

Ja, men oj vad lite motivation till att blogga jag haft… Mest för att jag aldrig sitter vid datorn och det är så extremt jobbigt att skriva mycket på telefonen. Men nu sover Erik på mig så jag kan inte göra så jag har all tid i världen. Livet just nu är så otroligt märkligt. Vi befinner oss mitt i corona-krisen med social distansering, rapporter om sjuka och döda varje dag, stängda gränser, arbetslöshet för många, karantän osv. Mycket är stängt och gamla människor ska hålla sig isolerade. Därför har vi ju inte träffat mamma och Ingemar eller Anita och Christer på länge. Så tråkigt, men nödvändigt! Ingemar är extremt mycket riskgrupp med KOL och lungcancer, hoppas verkligen inte han får detta. ☹ Det känns helt bissart att vi i månadsskiftet Februari-Mars var i Rom med mamma för att fira hennes 65-årsdag och nu är allt stängt. Hela världen liksom. Då hade det börjat komma fall i norra Italien och UD avrådde från resor till det området, men i Rom märktes inte så mycket mer än att det nog var lite färre turister än vanligt. Två veckor senare sattes hela Italien i karantän med utegångsförbud…

För oss flyter livet ändå på. Vi är friska och tror inte vi haft corona (men vet ju inte med säkerhet så klart). Marcus jobbar hemifrån, det gör han ju i vanliga fall också men nu åker han inte iväg till kunder eller på andra resor heller, så han är hemmavid varje dag. Jag jobbar dock som vanligt. Vi har minskat ner på profylaktiska besök/operationer och så, men djuren blir ju fortsatt sjuka. Barnen var hemma i två veckor för någon vecka sen pga lätt förkylning men nu är dom på förskolan igen. Eller ja, just nu är dom hemma efter att jag jobbat helg och till helgen är det påsk så då är dom ju hemma lite extra. Men vi har det rätt bra ändå. Vi har vår trädgård och stora hus, kan leka ute, cykla, promenera och har faktiskt inte behövt ändra vår livsstil speciellt mycket. Det blir ju ingen familjemiddag vid påsk som varit tradition men det kommer fler påskar. Vi håller oss hemma för vår skull, andras skull och för vården! ❤

Erik fyllde år igår, mitt i allt. 2 år! Min lille plutt. ❤ Han fick så klart paket, vi åt tårta och blåste upp en stor ballong, men det blev ju inget kalas. Vi hade inte planerat för något större firande om allt hade varit som vanligt heller och jag tror han var supernöjd med det som blev. Han fick babblarna-kläder (som han tog på sig direkt och fortfarande har på sig….) babblarna-pussel och ritbok och några små bilar. Precis perfekt! 🤗 Just nu är hans favoritsysselsättning att cykla på springcykeln som han fått ärva av Elin. Han ÄLSKAR den! Och lärde sig använda den på typ två gånger. Igår cyklade han hela vägen till lekplatsen och en bit på vägen tillbaka! 👏 Han kör i nedförsbackar och kliver både på och av själv. Såååå modig! I övrigt pratar han massor och lär sig nya ord typ varje dag. 2 år är en väldigt mysig ålder! ❤

Hundarna då?

Året har väl inte börjat på det bästa sättet med hundarna. Lipton och Tetley råkade i luven på varandra för två veckor sen. Först trodde vi det hade gått rätt bra men sen kände jag att nåt var fel med Tetley och tog med honom till jobbet. Han luktade skunk i munnen… Och det var ju inte så konstigt med två variga sårfickor i läpparna och flera lösa tänder. Som tur var jobbade en tandveterinär så Tetley blev väl omhändertagen, uppstädad och rengjord i munnen. Hon drog bort de dåliga tänderna och tog samtidigt tandsten. Han fick antibiotika också och där rök morgondagens tävling pga karens. Kul, vi tävlar ju så himla ofta…

Så nu är ju SM mer än vanligt stoppat i garderoben. Halvvägs är nog så nära vi lär komma. MEN! På det postiva verkar vi skulla tävla lag nästa säsong istället! Jag har inte tävlat lag förut men när jag nu fick frågan kände jag att vad sjutton, varför inte? Jag kan lika gärna tävla och ha roligt på lagbanor OCH samtidigt ha chans att faktiskt få ut nåt (SM) av det! Och det känns faktiskt bra att andra typ kan bestämma vart vi ska åka så jag faktiskt kommer iväg. Det blir med Kristin/Puck, Lalle/hans nya(?) och Annelie/Goy, en WK och två BC. 🙂 Känns som ett kul lag! Några individuella starter lär det bli också om det finns på nära håll, men jag tänker att laget blir prio 1.

Lipton känns lite lugnare just nu. Vi gav honom Aptus relax till natten ett tag, men sen provade vi utan igen och just nu skäller han inte. Jag har tagit hem ett nytt foder till honom, Hills B/D, för att testa. Det gör ju säkert ingen skada iaf. Jag tror dock att det är hans ändrade sinnesstämning som gör att det är lite stelt mellan grabbarna. Det blir ju förvirrande för Tetley när hans trygga mittpunkt är lite svajig. Dom sover åtskilda och jag försöker vara mer uppmärksam på situationer som kan vara luriga.
Jag hoppas ju att det dröjer innan Tetley blir ensam men det har gått upp för mig att det kommer innebära en helt enorm omställning för honom. Han litar på och är mer beroende av Lipton än vad jag egentligen tänkt på. Lipton är en otroligt självklar ledare och har alltid varit det i vår flock oavsett sammansättning.

Blöjfri och utveckling

För min egen skull tänkte jag skriva ett inlägg om Eriks potträning, det kan säkert ses litet skrytigt av vissa, men då behöver man inte fortsätta läsa. 🙂

Nu har det gått drygt en månad sen vi tog bort blöjorna och jag kan lätt skriva att Erik numera är blöjfri. Han har inte blöja på natten heller (den tog jag bort typ en vecka efter att vi började träna) och den senaste veckan har vi inte haft en enda olycka hemma. Några nätter har vi varit uppe och kissat på pottan en gång på natten, men annars håller han sig mellan sängdags (kl 20-22) tills vi går upp (ca 7-8). Om lite mindre än en vecka blir han 22 månader (han fyller 2 år den 6 april). Elin blev blöjfri vid påsk det året hon fyllde 2, så hon var runt 23 månader typ. Vi har haft två extremt enkla resor mot blöjfritt skulle jag nog säga. Om det beror på oss, barnen, hur vi angripit det eller nåt annat låter jag vara osagt. Men något har vi ju gjort rätt iaf! 😀 Det har varit mitt mål att dom ska bli blöjfria ”tidigt” av en mängd anledningar. Jag tycker helt klart att en tvååring är redo att lära känna sin kropp så pass att den känner när den är kissnödig/bajsnödig. Jag tänker lite att det oftast beror på inställningen från föräldrarna när barn har blöja längre (nej, det stämmer så klart inte för alla barn, endel har fysiologiska problem som gör det svårare för dom, men rent generellt). Föräldrarna orkar liksom inte riktigt ta tag i det. Och visst är det lite jobbigt att torka kiss, byta sängkläder och tvätta flera gånger varje dag, men det är ju för barnets bästa och utveckling. Erik var så extremt redo och även om han bad om blöja ett par gånger så köpte han att vi sa att de var slut. Och nu, en månad senare, har det verkligen varit värt allt krångel. Vi har en nöjd, blöjfri unge, slipper köpa blöjor (bra för ekonomin och miljön), slipper jobbiga blöjbyten och behöver inte längre bära med oss blöjor vart vi än ska. Än så länge har vi ombyten med oss, i bilen har jag ett kisskydd i stolen och sängen är bäddad med ett extra lager lakan+skydd för att slippa gå upp mer än nödvändigt på natten men i övrigt är det inget krångel alls. Han säger till och springer till badrummet på eget bevåg. Byxorna behöver han lite hjälp att dra ner än, men det är ju inget problem. Vi har varit iväg hos andra, ute på utflykter/promenader och åkt bil. På förskolan går det också bra, ett par dagar har han varit helt utan olyckor. Jag tänker att det är naturligt att det tar lite längre tid på förskolan än hemma. Det är många olika personal, det är fullt med andra barn och en massa skojigheter som kan göra att han glömmer av att säga till och han är ändå mindre tid på förskolan än vad han är hemma. När han varit själv med farmor och mormor har han både sagt till och låtit dom hjälpa honom på pottan.

För övrigt utvecklas ju lilleman i rasande takt just nu. Han pratar och härmar och låter massvis. Han leker gärna med sånt Elin tycker om (så klart) och älskar Babblarna! Han älskar att bada, äter det mesta, sover bra på nätterna och nu (äntligen!!!) verkar kanske den värsta närmandefasen vara över. Han har varit som en igel/amöba/extra kroppsdel på mig i flera månader och det har börjat tära på mig…. Jag har liksom inget stort närhetsbehov och måttet har varit mer än rågat kan man väl säga. Vissa gånger har det runnit över även om jag har försökt att vara tålmodig.

Blöjfritt på förskolan

Vi kör på med blöjfritt på lilleman vilket igår innebar första dagen tillbaka på förskolan. Jag kände att det kunde gå hur som helst men blev positivt överraskad, av både unge och förskola! Personalen verkade bara positiva till att testa. Idag hämtade jag efter 17 vilket innebar att dom var sist kvar med en lite mindre känd personal. Hon hade fått berättat för sig upplägget och de ordinarie hade frågat om hon ville ta på blöja men hon tänkte: ”vi provar väl! Det värsta som händer är att det blir lite blött.” 😊 älskar verkligen vår förskola och personalen! Erik har också kämpat på! Igår hade han med sig två par blöta byxor hem men hade klarat av att leka ute utan kiss. 👍 Idag hade han inget blött men tyvärr verkar han mest ha hållt sig och bara (?) kissat vid vilan när han fick blöja på sig. Han var tydligen inte alls pepp på att gå på varken potta eller deras söta små barntoaletter. Hmm… vi får se hur det utvecklar sig. Nu är han ledig 6 dagar pga att jag jobbar helg så då hinner han ju öva massor hemma innan det blir förskola igen. Kag tog faktiskt bort nattblöjan också för att han inte skulle bli förvirrad och be om blöja vid andra tider också. Nu finns det inga blöjor helt enkelt! Och nätterna har gått super! Två helt torra och en med kiss ganska tidigt (typ 22) men då fick jag honom inte att kissa precis innan läggdags. Sen sov han resten av natten utan problem.

Jag har just nu tusen saker på jobbet känns det som (egentligen kanske blöjfritt-projektet hemma var lite väl entusistiskt på samma gång… jaja, det ska ju också göras!). Det är journalsystemsbyte och debiteringskodsbyte, nytt instrument som ska köras in, diverse olika saker med nybygget bla stomvisning om två veckor och sen det dagliga arbetet. Ovanpå allt är min ena kollega är sjukskriven och den andra kan inte riktigt ta tag i saker… Jag älskar tiden jag får med barnen när jag jobbar 80 % men egentligen hade jag verkligen velat/behövt jobba 100% för att hinna med allt. Det är så mycket jag skulle vilja ha tid till på jobbet!

Nytt år

Det blir en liten kort årskrönika så här i början av 2020. Första halvan av 2019 var jag föräldraledig med två barn och njöt av det så mycket det gick. Andra halvan började jag jobba och barnen började/ökade tiden på förskolan. Jag blev av med en gallblåsa, tävlade lite agility med Tetley (så mycket att vi faktiskt tagit oss halvvägs till SM-kval!) och livet trampar på. Vi får se vad 2020 kommer föra med sig för utmaningar, glädjeämnen, sorger och lyckor.

Nu kör vi!

Erik känns jätteredo för att testa på pott-träning så igår bestämde vi att ”nu kör vi!” Han har gått nakenfis här hemma endel och det har funkat fint men eftersom det kräver lite träning att verkligen släppa blöjan helt har vi skjutit på det. Men nu! Varför inte liksom? Han är nyfiken och vill klara saker själv, han tycker om att sitta på pottan och kan uttrycka sig lite grann. Det känns väldigt oföljsamt att inte ge det en chans nu. Han ska inte tillbaka till förskolan förrän 7:e januari, gott om tid att träna. Hittills går det jättebra! Har han blöja på sig använder han ju den, men utan så har allt hamnat på pottan. Han fick ha blöja inatt men den var torr fram till morgonkvisten när jag var för lat för att orka masa mig upp första gången han vaknade till. Idag köpte jag ny större plastad frotté som jag ska bädda med, sen är det bara att våga testa. Känns ju jätteroligt detta! Och vad skönt det blir när båda är utan blöja!

Oh the joy…

Lyckan och glädjen i att ha (och vara…) en viljestark, envis och bestämd 20 månaders hemma. 🙄 Erik har blivit ett litet barn med en massa åsikter och tankar men eftersom talet och förmågan att uttrycka sig stapplar efter lite (inte på nåt vis onormalt, han bara pratar inte flytande än) så har vi en hel del utbrott och gråt här hemma just nu. Jobbigt för honom och för oss andra men det blir ju bättre (nån gång snart, gärna). Påklädning är nästan det värsta. Är det bara en tröja/jacka och stövlar kan det gå ok men vanliga kläder och varmare kläder innebär brottningsmatch varje gång. Imorse övervägde jag att låta honom gå ut i bara blöja….. ännu en anledning att hata vintern. 👎👎

Jag och barnen har julpyntat och fixat lite här hemma också. Tomtarna får nog trippa fram från källaren inom kort dom också. Vi behöver lite mys och julstämning i våra liv.

Jag har ju inte nämnt vårt nytillskott i familjen heller; lilla Tikka! Jämthund/Kopov på 6 månader som ska jaga vildsvin när hon blir stor. Supersöt, glad och vänlig liten hund. Och svår att fota, men håll till godo!

Just nu

Häromdagen gick jag och tänkte att det ändå blev en helt ok höst. Trots omställningen till jobb och förskola och all planering det innebär. Jag jobbar 80 % med en dag ledigt i veckan. Sen jobbar jag helg var 4:e vecka vilket ger två ytterligare vardagar ledigt. Jag fick också info från jobbet att jag helst skulle försöka ta 3 semesterdagar till innan jul (de blir ”för gamla” annars) så då placerade jag ut dom så att jag fram till jul bara kommer jobba tre dagar i veckan. 🙂 Perfekt! Marcus nya jobb har också inneburit en solklar förbättring för mig. Han kan välja lite mer vilka dagar han reser och anpassa sig efter mitt schema istället för att vara iväg hela veckan var tredje vecka. Jag stressade enormt mycket pga av det när Elin började förskolan kommer jag ihåg. Jag har fortfarande en tendens att stressa och få dåligt samvete när barnen är ”för mycket” (vad är ens det?) på förskolan, men det är betydligt enklare att få ihop livspusslet nu. Och jag upplever att jag får det bästa av jobbet och barnen som det är nu. Jag ÄLSKAR att umgås med mina barn och känner inte igen mig alls i folks beskrivningar av att det är jobbigt när dom är hemma längre perioder i sträck. Kunde jag ha dom hemma på heltid hade jag gladeligen haft det. Vi går promenader, leker, pysslar, åker på utflykter, går till öppna förskolan och är hemma och bara myser. Så skönt! Det som väger upp för att barnen måste till förskolan är ju faktiskt hur mycket jag tycker om mitt jobb. Jag brinner verkligen för det och kan i nuläget inte tänka mig att jobba med nåt annat. Jag vill lära mig mer och bli bättre och utvecklas och det känns så roligt! Extra kul är det ju så klart att vi nästa höst ska flytta till nya, större lokaler och har mer möjlighet att utveckla även labbet där. Spännande!

Hundarna tuffar på. Lipton har jag satt in NSAID på, mest för säkerhets skull typ. Han är lite stel när vi gått långpromenader ibland, men han är pigg och glad.
Tetley har haft något mer anfall men just nu tänker jag att dom kommer så sällan (ett i halvåret typ) att det får vara så länge. Han har ju lite högt blodtryck som vi försökte behandla ett tag, men sen skulle vi sätta in ny medicin som det var 6 månaders karens på och då lade jag ner det. Kanske att man kan få dispens men han mår ju inte dåligt av det (än, jag vet att det inte är bra att gå runt med för högt blodtryck.) Vi får se. Nu slutade Tetleys veterinär efter sommaren också så då behöver jag bestämma mig för en ny och det orkar jag inte krångla med riktigt heller. Vi tävlar lite grann och tränar så mycket vi hinner med.

Jag försöker se till att ta hand om mig själv och prioritera mig själv mitt i alla andras behov också. Det är inte lätt men jag jobbar på det (att vara självisk…) Jag sjunger i kör en gång i veckan vilket är superskoj! Jag har missat ett par gånger pga att Marcus har rest, men annars ser jag till att ta mig dit. Det känns som en bra start, får se om jag tar tag i nåt annat nästa år. Jag gläntar lite på dörren till att eventuellt skaffa valp, men det ligger en bit fram i tiden. Egentligen har vi det väl förspänt för en valp med Marcus som jobbar hemifrån och jag som kan ta med den till jobbet. Men jag vill verkligen satsa helhjärtat och känna att jag VILL ha en valp och att jag kan ge den den tid jag tycker det kräver. Det ÄR jobbigt med valp även om dom, som tur är, växer upp relativt fort. Vi får se. Jag har varit lite tveksam för Liptons skull också, men samtidigt vill jag absolut inte gå och vänta på att han ska bli dålig för att jag ska få skaffa valp liksom. Det är tudelat det där. Det är heller inte helt lätt att varken hitta eller få möjlighet att köpa en jaktcockervalp nu heller. De har verkligen blivit populära, inte minst bland agilityfolk.

På jobbet

Sitter på jobbet och har lunchrast. En timmes lugn och ro, varmt kaffe och, dagen till ära, glass! (Vi har en GB-glass box i lunchrummet. Här jobbar ett gäng gottegrisar!) Solen skiner och det är ju supertrist att inte vara med familjen som är och hälsar på farmor och farfar i sommarstugan. Men samtidigt har jag verkligen kommit fram till att jag trivs på mitt jobb. Det är roligt, omväxlande och utmanande varje dag. Och självförtroendet bara rusade i taket de första dagarna när jag var tillbaka eftersom jag fick hur många kommenterar av typen: ”vad roligt att du är tillbaka!”, ”vi har verkligen saknat dig”, ”äntligen blir det ordning på lab igen!” som helst. Det blir man glad av även om jag tycker att mina nya kollegor gör ett bra jobb också och jag kan heller inte lösa alla problem genom att knäppa med fingrarna direkt. Men jag gör mitt bästa och det är kul att vara igång! Jag njuter extra av tiden jag får med barnen och jag njuter (faktiskt) också av tiden på jobbet.