Tävling i Jönköping

Igår var jag i Jönköping och dömde och tävlade. En riktig heldagsutflykt. Jag var där vid 7 och åkte hem 18.45 och hann under den tiden döma närmare 300 hundar och tävla två lopp med Tetley. Jag har inte dömt så mycket klass 3 av någon anledning och såg fram emot det väldigt mycket. Jag är nöjd med banorna i stort, kanske att en mediumbana blev i svåraste laget, även om den inte på några sätt var omöjlig. Många diskar hade enkelt kunnat undvikas om förarna bara tänkt till eller haft koll på hunden, men det är ju agility. I klass 3 tycker jag att det ska vara svårt, inte oschysst, men tekniskt svårt så att man som förare måste anstränga sig och se till att ha en vältränad hund. Jag dömde mina tre klasser på raken under förmiddagen mellan 8-ca 15 och sen var jag rätt mör. Men eftersom Tetley var anmäld till hoppklasserna som skulle gå under eftermiddagen/kvällen stannade jag kvar. Och det var roligt att få köra klass 3 igen! Han gick fint fast vi fick en femma i varje lopp. I ena hetsade jag på honom i slalom så att han gick ur på slutet men känslan var super! Jag var offensiv och vågade lämna honom att sköta runt-passager själv och hann placera mig på nästa ställe tack vare det. Nästa bana var lite kantig och mycket fram och tillbaka vilket inte riktigt passar oss. Men vi jobbade på, en del större svängar blev det och han rev ett hinder när han helt missbedömde upphoppet, men även här var känslan fin. Duktig liten Tetley!❤

Bra känsla

De två senaste dagarna har jag hämtat Elin på förskolan och det har känts bra.🙂 Det har ju funkat fint på förskolan ett bra tag tidigare, men hon har varit lite ledsen vid lämning. Och när jag hämtat henne har hon klängt sig fast vid mig och inte alls velat gå själv eller lämna min famn. Det har lagt lite av en sordin på att fröknarna säger att det funkar fint under tiden hon är där. Man vill ju att hon ska vara glad alltid liksom. Och så igår kom dagen! Jag satte ner henne på marken när jag kramat om henne och hon var nöjd med det och gick iväg för att peka på något. Sen gick hon glatt med mig ner till bilen bärandes på en påse med smutsiga byxor. Hon pratade, sparkade i löven och var glad. Samma sak idag. Hon fortsatte tom och leka när jag kom. Hon blev glad och ville visa mig vad hon höll på med, men hon var kvar på marken och var nöjd. Sån otrolig lättnad!
Enligt fröknarna går dagarna alltså bra; hon äter jättebra, tycker om att vara ute och har nu accepterat vilan. Hon tar sin gose-älg med sig och går in och lägger sig på sin röda kudde och filt i vilorummet. Hon sparkar och fixar lite och pratar med grannen men sen somnar hon.😀

Jag tror att hennes humör ändrats lite det sista eftersom hon både har klättrat över ett utvecklingssteg och har fått några nya tänder. Hon känns lite annorlunda, äldre liksom.  Hon ”pratar” mer, man märker att hon förstår en massa och låter man bara henne göra saker i sin takt så gör hon det oftast helt själv och utan gnäll. Man kan be henne göra en massa olika saker och hon gör iaf ett tappert försök att lösa det.❤

Tävling i Skillingaryd

Igår hade vi vår första officiella agilitytävling här i Skillingaryd. Så roligt att vi lyckats dra runt det och faktiskt få till en riktigt bra dag! Jag hörde iaf inte några negativa kommentarer. Det var dubbla lopp i klass 2 och för att korta ner dagen för de tävlande provade vi att köra i block, först large, sedan medium och sist small. Det funkade väldigt bra tycker jag! Kanske att det blev i stressigaste laget för small-hundarna som bara var runt 20 startande. Men jag tror inte hundarna tycker det är jobbigt, det är nog förarna som kan ha svårt att skifta fokus från ett lopp till nästa isf. Catharina var snäll nog att offra några av sina lopp så hon kunde döma ett par klasser annars hade jag tänkt döma allt själv. Det hade gått, men så här i efterhand var det skönt att slippa, jag var rätt mör i kropp och knopp ändå igår kväll. Vi hade lite otur med att militären bestämde sig för att träna krig rätt ordentligt hela dagen, men jag tror inte det var någon som fick några större problem med skotten. Inte som jag fick reda på iaf. Allt som allt var nog både vi och de tävlande nöjda med dagen!

Jag fick chans att tävla med Tetley eftersom Catharina ställde upp och dömde. Vi var så där snubblande nära sista pinnen som vi varit en mängd pinnar tidigare också. Han gjorde ett jättefint lopp men sträckte inte ut sig ordentligt över långhoppet och rev det…. Jaha. Till nästa lopp fick jag inte riktigt samma braiga känsla innan och när Tetley rev hinder två eller tre tappade jag helt fokus och kom fel och sen blev det bara tokigt. Trist, men vi har ytterligare fem klass 2 lopp planerade under hösten, något av dom ska vi väl ändå lyckas nolla? Snälla?

Idag har verkligen varit ”dagen efter”. Elin vaknade rätt tidigt men efter att hon fått kissa på toa var hon helt underbar och somnade om och lät mig sova ända fram till halv tio.😀 Jag behövde verkligen det, TACK älskade unge för det!❤ Efter en lugn morgon har vi sen njutit av det vackra vädret med promenad och trädgårdsarbete och jag har hunnit med en massa pyssel inomhus som legat och väntat på mig. Jag har tvättat, städat, röjt undan saker och papper, slängt återvinningen, hämtat paket med kläder, hämtat overaller som jag köpt på loppis OCH ritat två banor till Jönköpingstävlingen nästa helg. Phew. Men, eftersom jag älskar att ordna saker så är det faktiskt nästan mer vilsamt för mig att ha en sån här dag än att bara slappa. Det är så himla skönt när allt är gjort!🙂

Förskola, jobb och livet.

Dagarna tuffar vidare. Det funkar bra med Elin på förskolan även om hon fortfarande tycker det är jobbigt vid lämning. Men lärarna tar emot och tröstar och bekräftar henne och hon har slutat vara ledsen före man kommit fram till dörren, så det känns… som att vi överlever. Den här veckan har Marcus skött lämningarna och jag har hämtat. Hon rusar till mig när jag kommer, men har alla dagar antingen varit fullt sysselsatt med lek eller suttit lite nyvaken i en frökens knä när jag dykt upp. Hon har sett lugn och trygg ut och det har känts bra. Hon är alltid lite mer känslig när hon är nyvaken så egentligen har dom dagar när hon varit vaken lite längre vid hämtning varit bättre sen resten av dagen, men det där går ju inte att styra. Hon behöver sova. Vilket hon gjort nu varje dag! Hon somnar inte på en gång men till slut kryper hon ihop på sin madrass och slappnar av. Och hon äter bra. Så det känns bra, men undra om man någonsin kommer sluta oroa sig?

20160823_095657(Bild från första veckan på inskolningen. Då hade sommaren tagit en paus, denna veckan har hon inte haft mössa och fleecejacka på sig…)

Jag har kommit in i jobbet igen nu och allt flyter på. Lite nya saker men det mesta är som förut. Labbet har ju flyttat inom sjukhuset till ett nytt rum vilket ändrat om en del. Mest till det positiva med mycket fräschare bänkar och skåp och bättre layout på det hela, mer lättarbetet. Men däremot känns det lite ödsligt nästan. Tidigare var vi mitt i centrum, nära till mottagning och de inneliggande patienterna. Man såg när nya djur skrevs in och hörde dom i stallarna. Vi hade stämpelklockan vid dörren och parkeringen utanför fönstret så man hade stenkoll på alla som kom och gick. Folk stannade gärna för att prata lite snabbt eller bara säga hej när dom gick förbi. Nu är vi längst bort i en korridor dit ingen har anledning att gå om de inte ska till oss. Utsikten är förvisso fin över Munksjön men man har ingen koll på vad som händer i huset. Det känns väldigt märkligt. Lite bättre arbetsro så klart, men samtidigt lite tråkigt att inte vara mitt i allt som händer. Vi var redan förut något av en separat verksamhet, nu är vi det på riktigt.

Denna veckan har jag haft härliga eftermiddagar hemma med Elin eftersom jag slutat kl 13. Det har varit riktig högsommarvärme och vi har njutit! Vi har promenerat med hundarna eller varit ute på baksidan och busat. Idag fyllde jag upp hennes lilla pool för vad som troligtvis var sista utebadet för i år. Hon blev så nöjd och sprang runt överallt och fixade med saker. Favoriten just nu är att plocka i och ur saker. Vad som helst, ur vad som helst. Allt är roligt och man behöver bara hjälpa henne att hålla i lite för att hon ska vara nöjd med ens insats (vilket ju är lite bekvämt för en annan….)

Härliga helg

Söndag lunch och det är flera härliga timmar kvar av den här helgen. Lite skönt att känna att man måste ta tillvara på ledigheten och njuta av den ordentligt igen.🙂
I fredags var det planeringsdag på förskolan och istället för att lägga föräldradagar på det frågade jag min mor om hon kunde tänka sig att vara barnvakt. Jag behövde inte fråga två gånger.😀 Så i torsdags kom mamma hit och hängde med mig och Elin på kvällen för att sen passa gullungen medan jag var på jobbet (Marcus reste halva förra veckan). Det gick jättebra! Så himla skönt att de har en fin relation.❤ Elin känns bara trygg och glad med mormor och var inte missnöjd under hela tiden jag var borta. Hon sov när jag åkte så vi slapp avskedet på morgonen och sen bara accepterade hon att det vara mormor som låg bredvid henne när hon vaknade.

I går var det strålande fint väder så då åkte jag en sväng till klubben med Lipton och Tetley. Det var fullt med folk där (kul!) men jag klurade ut att det var kurser och att ingen hade någon direkt anledning att störas av att jag tränade lite på agilityplan. Jag byggde en kombination med två varianter att springa och körde en kort med effektiv träning. Jag älskar att mina hundar är tysta och snällt ligger lösa och väntar på sin tur vid såna här tillfällen. När Happy levde satt hon och skällde hela tiden och jag kommer ihåg att jag tyckte det var rätt stressande när det var fler och tränade samtidigt. Tetley skäller ibland när han sitter kopplad men är han lös går det bra, har han en leksak låter han tom bli att komma och ställa sig mitt i träningen…😛
Båda två gick superfint på träningen! Ett par rivna hinder men i övrigt gick det bra. Tetley fick även göra ett par kontaktfält på balansen, de var enligt skolboken.🙂

På eftermiddagen igår var det sociala aktiviteter som gällde. Först åkte jag och Elin på kalas hos Linnea och Noomie. Så mysigt! Jättetrevliga människor, leksaker att leka med, fint väder och ett överflöd av mumsigt fika.
Efter det åkte vi hem och plockade upp Marcus och åkte direkt till svärföräldrarnas stuga utanför Bor. Där bjöds det på grillat, mer trevliga människor och fortfarande underbart väder. Elin lekte med sina kusinbarn och utforskade stugan och tomten. När vi åkte hem däckade hon utan större tvekan i bilen.❤

Positiv energi

Det här inlägget skulle kunna handla om oenighet, provocerande personer, oförmåga att komma överens inom en grupp, personer som har svårt att hålla diskussioner på en lämplig nivå när de blir motsagda eller personer som allmänt bara suger energi från en MEN det kommer det inte göra. Istället får det bli en liten hyllning till det fina i livet. Min morgon började med en kass känsla och ett humör som var i botten, jag kände inte för något. Men då ringde Johanna. Och efter ett samtal med henne där jag fick ventilera och diskutera och inse att ”nej det är faktiskt inte mig det är fel på” så kändes det som att allt bara lyftes från mina axlar. Johanna som lyssnar utan att döma och förstår mig och vet allt. Helt underbart och jag skattar mig verkligen lycklig som har en sån person i mitt liv. Jag förstår inte hur man klarar sig utan en tvilling, det borde vara alla människors rättighet att ha.❤ En person som är precis som en själv men ändå någon annan, som delar ens erfarenheter och känslor och alltid finns där.

Någon som också finns där och får mig att känna mig värd hur mycket som helst är Elin.❤ Efter att jag spenderade 7 dagar på jobbet i förra veckan har vi nog båda lite abstinens idag. Jag vill bara krama henne och ha henne nära, och hon säger inte nej till det heller.🙂 Idag var vi på öppna förskolan en sväng och det var både roligt men samtidigt lite jobbigt. När vi kom dit ville hon inte släppa taget om mig och hon blev orolig när personalen kom fram och pratade. Hon var nog rädd att jag skulle lämna henne där själv. Lilla älskade hjärtat.❤ Det var svårt att se en så tydlig förändring hos henne sen hon började på förskolan. Tidigare har jag alltid varit där, nu vet hon att jag kan försvinna. Det gjorde ont i hjärtat även om flera stycken försäkrade mig om att det var helt normalt och en väldigt vanlig reaktion. Efter några minuter i mitt knä släppte det däremot och hon började utforska och leka och till slut sprang hon runt som hon brukar göra. Älskade lilla unge.

Just nu sover Elin men i eftermiddag ska vi gå ut i det fina vädret och strosa i skogen med hundarna tänkte jag. En till sak jag är lycklig över; hundarna och vår möjlighet att bara strosa ut i skogen som ligger runt knuten. Det blir ingen agility som jag planerade för i helgen, pga de sakerna jag kunde skrivit om men inte gjorde, men imorrn hoppas jag att jag känner för att åka till klubben igen. Och då ska jag njuta av det! Att vi är grymma på agility, att vi älskar agility och att jag trivs grymt bra på vår lilla klubb!

Måndagen

Igår var jag tillbaka på jobbet igen. Och det var roligt! Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, det kände jag verkligen igår. Jag tycker om både jobbet och kollegorna och timmarna mellan 14-21 bara flög förbi. Jag hade lagom mycket att göra, så där att jag hann göra det i lugn och ro men slapp vara sysslolös några längre stunder. Optimalt! Jag trodde jag skulle behöva leta lite i hjärnan efter ord men vid första blodutstryket jag tittade på i mikroskopet så bara dök allt upp igen, som om jag använt det dagligen även under ledigheten. Skönt!

Elins dag på förskolan var kanske inte helt optimal däremot. Jag lämnade ju henne vid 11 för att hon skulle få en bättre dag men det visade sig bli lite tokigt. Hon lekte och åt men ville absolut inte sova när det var dags för det. De sover på madrasser i ett litet lugnt rum och det är hon ju inte alls van vid. Antingen ammas hon till sömns eller somnar i sjal/sele. Men vi hoppas att hon kommer in i det så småningom, det verkar bruka gå bra om man läser andra föräldrars erfarenheter. Däremot låter vi bli att krångla med det denna veckan när jag jobbar sent, så idag ska jag lämna henne vid 14 när jag åker till jobbet. Inte mig emot, det kändes superkonstigt att hon var på förskolan medans jag gick här hemma. Jag har noll koll på hur andra tänker men jag känner att jag vill ha mitt barn hemma om det går, inte lämna henne på förskolan för att det passar in i deras rutiner liksom. Visst kan det vara lyxigt att få lite egentid men det är ju inte därför förskolan finns. Och för mig är det faktiskt lyx att få umgås med Elin, inte att lämna bort henne. Idag har vi tex lyxat till det med ett par timmar i skogen med Lipton och Tetley. Jag och Elin utforskade och labbarna hämtade dummiesar, alla blev nöjda och glada!