Underbar tid

Sitter på altanen med en sovande bebis på bröstet, solen skiner från en klarblå himmel och lugn musik spelar i bakgrunden. Fåglarna kvittrar och livet känns bara harmoniskt. Elin är på förskolan och leker med kompisarna. Vi hade en sån där jättefin lämning idag när vi mötte tre kompisar i hallen som var på väg ut. En fröken frågade Elin om hon ville följa med och det ville hon. Hon tog på sig en väst och började glatt prata med kompisarna. Jag följde med dom ut, vinkade till Elin som vinkade tillbaka, log och sen gick ut på gården. Jag körde bilen förbi på baksidan och tjuvkikade på vägen hem och då lekte dom på en kulle i skuggan. Älskade unge. ❤ Imorgon ska vi till Borås Djurpark med mormor, Johanna och Kasper. Det ser vi fram emot båda två!
Lillebror ska ju med också men han är inte riktigt medveten om det än…Eftersom vi ska iväg imorgon och lillen har börjat få lite skav på ett lår har vi bestämt att vi tar av skenan ikväll och badar honom. Egentligen har det gått 6 veckor imorgon men jag tror inte den här sista natten kommer göra varken till eller från för resultatet. Det känns helt underbart skönt att den här dagen redan är här! 6 veckor gick verkligen fort även om det stundtals har varit lite jobbigt. Nästa pärs blir den uppföljande läkarkontrollen nästa fredag… :S

Lillebror, lillen eller lilleman ska ju inte heta något av just det resten av livet… 😛 Vi har faktiskt bestämt oss för vad vi ska skriva på blanketten!
ERIK KARL GUSTAV Johansson.
Erik har varit ett förslag länge och till slut landade vi i det som tilltalsnamn. Karl är både efter Marcus morfar men även för att föra vidare en del av Karlsson från mig och min pappa. Gustav är efter Marcus farfar.

Erik växer och frodas. Han hade kommit över 6 kg igår på vägningen och följer sin kurva exemplariskt. Amningen går fortsatt utan problem för både honom och mig vilket känns skönt. På nätterna sover han bra och vaknar typ 3 ggr kanske och vill amma (jag har ingen exakt koll, vet bara att jag rullar intill honom ibland). På dagarna är han oftast go och glad! Nu när det har varit så varmt har han sovit mycket, gärna i sjal eller på mig men ibland funkar även vagnen som sovplats.
I början bajsade han lite grann hela tiden kändes det som, men nu har det lugnat ner sig lite och är ofta bara en gång om dagen. När skenan är borta ska jag ta tag i baby-pottningen lite mer ordentligt.
Det har hänt att han snuttat på napp några gånger men de senaste dagarna har han bara spottat ut den när jag provat. Vi får se, rätt skönt att slippa bry sig om det också även om det underlättar lite i vissa situationer. Typ vid lämning på förskolan. De senaste dagarna har jag satt honom i sjalen om han inte har sovit i babyskyddet, då får han sitta kvar. Det blir faktiskt enklare med sjalen och det tar typ bara 1 minut att sjala upp lite fort. Jag slipper stressen över att han är/blir ledsen och kan fokusera helt på Elin, plus att jag slipper släpa på skyddet vilket jag knappt orkar…

Annonser

Oj vad tiden rusar! Erik blev i fredags 5 veckor och Elin fyllde 3 år förra veckan. Sommaren är här (vi hoppade över våren i år…) och jag börjar lite grann komma in i föräldraledig-rytmen. Båda barnen är ljuvliga och det mesta funkar oftast rätt smärtfritt för alla. Vi har våra små breakdowns allihop men det beror nog mest på omställningen till att ha två barn i huset varav en är bebis.

Erik är än så länge en rätt ”enkel” bebis. Han sover på nätterna (eller ja, jag liggammar, självklart vaknar han men vi är inte UPPE mycket alls på nätterna), han älskar sjal, men kan också ligga i vagnen och sova, han tar napp (vilket faktiskt underlättar enormt när man har två barn), han ammar perfekt och går upp stadigt i vikt. Vi har nu bara två veckor kvar med von rosen-skenan, så sen hoppas vi att livet underlättas lite ytterligare. Det har gått bra men är så klart lite jobbigt. Och det känns ibland som att vi bara fått lov att ta hand om den här bebisen, det är någon annan som bestämmer över honom och vad som är bäst för honom typ. Men om två veckor hoppas vi att han blir vår fullt ut!
Han fäster blicken på en när man pratar med honom och tidigare i veckan log han mot mig för första gången! ❤

Elin fortsätter att vara världens bästa storasyster. Hon är inte lika besatt som i början men hon har koll på var han är, hon pussar och kramar honom gärna och pratar massor med honom. Hon har nu helt slutat amma och det går bra. Hon ber om det ibland när hon är ledsen eller trött men inte annars. Hon fick så fantastiskt dåligt tag på slutet att det bara var obekvämt och gjorde lite ont på mig. Så nu är det bara lillebrors tuttar och det har hon i princip helt accepterat. Hon säger till när han vill tutta och hon hjälper honom gärna.

 

 

Förlossningsberättelse

Jag ska försöka skriva lite om förlossningen innan jag helt glömmer av allt.

Den 3 april kan man väl kanske säga att det började. Då var jag på förlossningen för bedömning och kontroll. Jag mådde inte så bra av att gå och vänta så jag bröt ihop även på förlossningen när jag pratade först med en barnmorska och sen läkaren. Dom ville däremot ogärna sätta igång någonting om det inte var absolut nödvändigt. Så det som gjordes var en hinnsvepning och sen fick jag en plan om ytterligare en hinnsvepning ett par dagar senare och en igångsättning veckan efter. Det kändes bra att det iaf hände något och att jag inte bara behövde se en oändlig vänta framför mig.

Efter hinnsvepningen ändrades mina sammandragningar/förvärkar till att komma mer spontant och vara lite kraftigare. Absolut inga värkar än, men de kändes betydligt mer. Natten mellan 4:e och 5:e var jag uppe och hade ganska regelbundna sammandragningar men tyvärr avstannade dom framåt morgontimmarna. Sen hade jag förvärkar ungefär en gång i timmen resten av dagen. Marcus var hemma för säkerhets skull, men det var inte förrän framåt kvällen det började hända lite mer. Vid 19-tiden ändrade värkarna lite karaktär och gjorde ondare. Vid 21 ringde jag mamma och frågade om inte hon skulle komma som barnvakt iaf, det kändes som att det kanske skulle komma att ske under natten. Elin somnade vid 21 och sov sen gott. Kl 21.30 ringde jag förlossningen och hörde mig för lite. De ville att jag skulle ta en alvedon och försöka vila lite. Jag försökte det men alvedonen gjorde ingen större nytta och värkarna blev kraftigare och gick från 10 minuters mellanrum ner mot 6-7 minuter mellan. Någonstans efter 22 kom mamma och vid 22.30 ringde jag förlossningen och sa att det inte lugnade ner sig. Sköterskan i telefonen gick lite motvilligt med på att vi fick komma in för kontroll… De hade nästan fullt förstod vi sen men den här gången fanns det åtminstone plats för oss. (När Elin föddes var det fullt både i Värnamo och Jönköping, de trängde in oss Värnamo på något vis.) Värkarna gjorde ondare och ondare och jag fick ett par stycken under promenaden genom akutintaget (där man går in på natten) upp till förlossningen som jag var tvungen att stanna och vänta ut. Vi fick sitta ner och vänta på att ett rum skulle bli ledigt men sen kom vi in fort och de undersökte på en gång eftersom de såg att jag hade ordentliga värkar. Proverna var bra och det visade sig att jag redan var 7 cm öppen! Så ingen risk att de kunde skicka hem oss direkt. 🙂 Vi blev inskrivna kl 23.20 den 5/4, då hade jag gått 40+2 veckor. Vi blev rätt fort flyttade till ett förlossningsrum där det snart konstaterades att det enda jag kunde få i smärtlindring var lustgas. Jag andades igenom några värkar utan gas eftersom jag inte alls hade fått till den vid Elins förlossning och var lite tveksam till om det skulle hjälpa, men till slut gav jag den ett försök iaf. Med lite panikkänslor inför värkarna fick jag verkligen god nytta av gasen. Jag fokuserade på att andas in den allt vad jag kunde. Det gjorde ont som fasen men på nåt sätt kändes det uthärdligt ändå eftersom jag visste att det skulle ta slut. Vi hade en jättebra barnmorska, en bm-student och en undersköterska som såg efter oss. Allihop var lugna och pålästa på min journal så jag kände mig trygg hela vägen. kl 00.38 var jag öppen 9 cm och då tog dom hål på hinnorna. kl 00.40 började krystvärkarna. Just den biten av förlossningen var nog värst, när värkarna ändrades. Det gick så fort och jag fick lite panik när jag inte hängde med. Men till slut kunde jag fokusera på barnmorskans lugna, stadiga instruktioner istället för att ropa på hjälp och vilja springa därifrån… Jag kan inte ha krystat särskilt många gånger innan lillebror kom till världen kl 00.51 den 6 april.

Bebis fick ligga på min mage, placentan kom ut smidigt 7 minuter senare och Marcus klippte navelsträngen. Barnmorskan undersökte mig noga, det blödde lite men hon hittade inga större bristningar. Hon bedövade ordentligt och satte ett par stygn utvändigt. Sen fick vi vila ut på rummet. Nu var ju klockan mitt i natten så vi var rätt trötta både jag och Marcus. Framåt tretiden fick vi det efterlängtade födelsedagsfikat (som vi missade helt när Elin föddes eftersom jag opererades) och det smakade ljuvligt med ostsmörgås och te. Lillebror hittade till bröstet och ammade sina första tag redan på förlossningen, precis som jag hade önskat mig. Jag fick gå upp och duscha och så småningom kom dom även in och vägde och mätte lillebror; 4565 g och 54 cm lång. Ingen liten pojk med andra ord! 🙂

Framåt 5-tiden blev vi förflyttade till ett rum på BB, men eftersom det föddes så många bebisar fanns det tyvärr ingen plats för Marcus, så han åkte hem. Jag sov lite grann och bebis sov länge. Sen var vi inne i BB-lunken, med mat, mys och vila. Vi stannade på BB till på lördag lunch, men sen var jag mer än nöjd med den vistelsen och det var otroligt skönt att åka hem. Lillebror hade fått igång amningen och jag mådde bättre än jag trodde var möjligt efter en förlossning. Efter Elins var jag mör, öm och förvirrad i flera månader, nu mådde jag typ bra redan efter ett dygn. Helt underbart! Och hela förlossningsupplevelsen var positiv vilket känns så skönt. Mest troligtvis blir det inga fler barn och jag är så lycklig över att ha fått vara med om en bra förlossning.

Begravning

Det blev en rätt jobbig vecka detta, med ortopeden på fredagen och farmors begravning dagen innan. Jag tvekade länge om jag skulle åka men bedömde mig till slut för att göra det. Jag kände att jag inte skulle ångra om jag åkte men däremot kanske jag skulle ångra om jag inte åkte. Och det var bra att jag åkte, jag behövde få ett avslut och ta farväl. Det var fruktansvärt ledsamt och många tårar, säkert lite extra pga att jag födde barn för en vecka sen och det blev väldigt påtagligt att farmor dog innan bebis kom. Hon blev 94 år i december och jag vet att hon var färdig med sitt liv. Hon ville inte leva mer, det sa hon varje gång man träffade henne. Jag upplevde faktiskt att det faktum att hon var väldigt troende kristen gjorde det lite lättare att ta farväl, hon har nu funnit frid och kommit hem. Hem till sina älskade som lämnat jordelivet före henne. Vila i frid nu kära farmor och tack för allt du gett oss. ❤

Besöket på ortopeden

Igår var vi med lillebror på ortopeden. Vi blev insvepta i ett litet varmt rum direkt när vi kom dit, lillebror blev avklädd och en sköterska och två läkare höll i honom och böjde och kände på hans höfter. Snabbt kom beskedet att vänster höft var instabil och så började dom klämma in honom i en von Rosenskena. Vips så var vår mjuka lilla bebis ett styvt paket som luktar gummi… Vi fick lite info från sköterskan och en tid i nästa vecka när vi ska komma in och bada bebis. För nu får vi inte ta av honom skenan på 6 veckor. Inte alls samma mys, de minsta kläderna kan vi inte använda alls och lillebror är lite mer orolig. Som tur är funkar amningen bra och jag tycker inte alls att just det är särskilt jobbigt eftersom jag är väldigt amningsvan. Min största utmaning nu är mental; att inte bara räkna ner tiden tills vi får ta av skenan utan faktiskt njuta av de här 6 veckorna också. Allt blev lite krångligare men det är fortfarande samma gosiga bebis.

Första dagarna hemma

I lördags åkte vi hem från BB. Nu har vi alltså haft några härliga dagar hemma med lilleman och bara njutit. Min plan var hela tiden att åka hem inom ganska kort tid om både jag och bebis mådde bra nog för det. Jag har mått väldigt bra efter förlossningen, förra gången tog det flera månader för mig att börja känna igen mig själv igen. Den här gången var det som att jag kom tillbaka både psykiskt och fysiskt dagen efter förlossningen. En helt underbar känsla! Jag har fått stanna upp och bara känna efter flera gånger varje dag, det är som svårt att inse att det gick så bra. Lite öm i underlivet så klart, men jag kan gå och stå och gå på toaletten utan att få ont. Ryggmusklerna har tagit stryk efter all extra vikt det senaste halvåret så jag måste tänka lite extra på hållningen, men det känns enbart roligt att få ta tag i lite träning så småningom. Jag ser jättemycket fram emot långa promenader med hundarna och lillen i sjalen på magen.

Bebis är världens snällaste. Han äter, sover, bajsar och kissar. Är mest bara nöjd med tillvaron. ❤ Mjölken har runnit till ordentligt och amningen funkar perfekt. Han fick tag redan på förlossningen första gången och ammade sen flera gånger på BB. Jättemysigt att amma liten plutt igen, det är viss skillnad mot en snart 3-åring… Den där snart 3-åringen är för övrigt världens bästa storasyster. Så omtänksam och försiktig. Lillebror är sen första gången hon träffade honom hennes bästa kompis. Hon hjälper till med blöjbyten, vid amning, när han ska sova och gosar med honom så fort hon får chansen. Ingen avundsjuka alls än, bara kärlek. Det värmer något otroligt i hjärtat att se. Vi trodde väl att det skulle gå bra, men det här är nog tom snäppet bättre än vi kunde hoppas.

Idag var vi på återbesök på BB för att ta de sista testerna, göra läkarundersökning och bli utskrivna. Tyvärr tyckte läkaren att ena höften kändes lite annorlunda mot den andra så vi fick en remiss till ortopeden i Jönköping för kontroll. Hon tyckte inte det var någon stor skillnad men ville ändå kolla upp det. Vi får väl bara hålla tummarna för att det inte är något som behöver behandlas. På fredag ska vi till Jönköping. Ena testikeln låg också lite högt upp med vätska runt om, det brukar ordna sig inom ett år men de ska ha koll på BVC. I övrigt blev han godkänd på resten och skötte sig så fint så trots att det tog lite tid att få ut dropparna till PKU-provet.

Välkommen lillebror!

Kl 00.51 den 6:e april föddes lillebror! Världens finaste men inte direkt minsta… 4565 g tung, 54 cm lång och ett huvudomfång på 38 cm. Det där tillväxtultraljudet kändes kanske aningen onödigt och missvisande… Men allt gick bra vilket var en enorm lättnad. Lika lättad som jag blev när jag kände att han var ute lika lättad blev jag när barnmorskan sa att allt såg bra ut. En längre förlossningsberättelse kommer så småningom, det var minst sagt en helt annan upplevelse jämfört med Elins.

Världens stoltaste storasyster var här och hälsade på idag. Hon var lite förlägen precis när hon kom men sen klev hon in i storasyster-rollen på ett fantastiskt sätt. Hon pussade och kramade, höll bebis i knät och gick igenom alla hans kroppsdelar. Hon var så stolt. Älskade finaste unge. Jag och bebis ska stanna på bb till imorgon och det var tungt för Elin att förstå att hon inte kunde stanna också. Hon ville ju bara vara här med oss. Men jag pratade med henne på telefon ikväll och då var hon glad och såg fram emot att komma och hämta oss imorgon. Det känns som att starten på deras relation har börjat kanon iaf!