Dömt och drömt

Igår var jag i Kinnared och dömde min andra och sista tävling för i år. Så skönt att det är gjort, tyckte det gick bra också. Trevlig tävling all over helt enkelt. Det var hoppklass 3 och jag dömde en L/XL och två M-klasser. Jag tycker lite bättre om hoppklass och medium är min favoritstorlek att döma så uppdelningen passade mig fint! Det är verkligen kul att döma, ibland glömmer jag allt utanför och går in i en liknande bubbla som när jag tävlar. I den där dömningsbubblan finns bara jag och den tävlande hunden. Föraren finns där i periferin nånstans men det är ju hunden som är viktigast för mig. Det är häftigt att vara så där enormt fokuserad!

Lite grann stod jag och drömde också. Jag har velat fram och tillbaka om vad jag vill ha för hund nästa gång (om typ 3-4 år). Jag vill fokusera på agilityn, det vet jag. Och just nu drömmer jag om en liten, kolsvart jaktcocker. Det var flera grymma jaktcockrar med på tävlingen och jag tror att en sån skulle passa mig bra. Roliga, pigga, galna hundar men dom verkar trygga och stabila samtidigt. Precis lagom stora; inte så att dom tar en massa plats men ändå rejäla. Jag gillar hur feminina och ärtiga tikarna ser ut, annars är jag en hanhundsperson, men just när det gäller cocker skulle jag vilja ha en tik. Vad jag kan läsa mig till verkar dom inte kräva en massa pälsvård, till skillnad från utställningskusinen, och hälsostatusen är god. Det är den där evigt viftande svansen som verkar vara mest utsatt… Jag är ju heller inte främmande för jaktträning och apportering, cockrarna är grymt häftiga när dom jobbar med det dom är avlade för! Just nu lutar det alltså åt en jaktcocker, men mycket kan ändras på några år förstås.

Annonser

Höstgrått

Jag har börjat skriva inlägg ett par gånger men så kommer nåt emellan och det blir aldrig färdigt. Tråkigt egentligen för jag älskar att gå tillbala och läsa inlägg från när Elin var riktigt liten. På den punkten så är Erik nu 7 månader och börjar bli en liten person. Han är ofta glad och nöjd även om all utveckling han går igenom gör honom lite gnällig ibland. Han vill inte bli fasthållen, är hal som en ål när man ska klä på honom och babyskyddet är ett tortyrredskap. Det går oftast bra när han väl sitter i men jag får typ trycka dit honom, vilket känns så där… han kryper inte än men han tränar hela tiden. Han står på alla fyra och gungar men har inte riktigt balans och styrka att lyfta händerna var för sig. Ofta försöker han typ ta ett litet skutt, det ger blandat resultat… Han äter med god aptit när han är hungrig och nöjd. Och än en gång älskar jag mitt beslut om blw. Vi bara kör, han får äta och kladda och upptäcka. Ingen press, inte en massa dyra barnmatsburkar. Bara en nöjd (kladdig) bebis – I love it! Även babypottningen går bra. En bajsblöja har jag bytt sen han började äta mat och bajset blev fast. Så skönt för alla parter!

För övrigt är jag så less på hösten/(snart vintern). Jag förbannar mörkret, regnet och kylan och tycker rent allmänt att flera månader försvinner i grådasket där jag knappt lever. Jag vill ha 20 grader varmt och sol året runt, kan vi bara bestämma oss för det? Just i år är det nästan ännu värre eftersom jag är föräldraledig, flera månader av den tiden rusar undan i evigt mörker. Jag försöker ju verkligen njuta av nuet och hitta på roliga saker, ofta åker vi till öppna förskolan/babycafet och träffar folk (det finns såna aktiviteter att åka på varje dag om man känner för det, superbra!). Just nu har jag inga pengar men annars är det ju mysigt att fika eller åka till stan och bara gå runt. Biblioteket besöker vi också, då alltid när Elin är hemma så klart. Erik mest äter böcker än… Elin åker gärna och tränar med hundarna på ”brysselklubben”, vilket är kanon för då får jag en liten spark därbak att aktivera hundarna.

6 månader och förkyld

Hahaha, Erik läste väl mitt förra inlägg och ville inte alls bli kallad go och glad… Nu är han förkyld och mitt i utvecklingssprång 5 samtidigt = onöjd mest hela tiden. Som grädde på moset fortsätter magen att vara aktiv vilket innebär pottning (inte så populärt) eller blöjbyte (ännu mindre populärt) jätteofta. Han sover mycket men rätt oroligt och vaknar till en stund mitt i natten så jag måste gå upp med honom. Utvecklingssprånget, som handlar om relationer, satte nog lite extra fart när han var hemma med Marcus igår när jag dömde en av mina tävlingar. Han hade varit ledsen en hel del tyvärr, men det var väntat mtp att Marcus inte har honom själv så ofta och att han heller inte tar flaska eller ersättning på annat vis. Det känns ju som lång tid när man är mitt i det men på det stora hela tror jag inte att 6 timmar en dag lämnar några stora men. Idag gosar och ammar vi ikapp! Enligt min wonder weeks app bör han lämna det jobbigaste bakom sig framåt torsdag vilket vore extremt bra tajming isf! På torsdag kväll åker nämligen jag, Johanna och Erik till Hässleholm för att bo hos Eva och gå på agility-VM! Det ska bli så kul!! Men så klart lite enklare om bebis är på mindre grinigt humör…

25 september

Och vips så var det snart oktober. What?! Stoppa tiden!
VI gör inte så mycket mer än lever. Vi njuter så mycket vi kan av barn, hundar, hus och allt som hör till. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett kapitel för sig. Jag tycker om det, det är en frihetskänsla att få bestämma helt själv vad man vill göra med dagen, men det är ändå inte bara en dans på rosor. Jag har två små som har egna viljor och förväntningar och det måste försökas passa ihop med allt annat man ska/vill göra. Den egna stimulansen och välmåendet prioriteras långt ner på listan efter alla andra. Att jag har en sambo som reser massor och som är borta lite för mycket även när han väl är hemma är också jobbigt. Det tär på allt, tyvärr. I perioder har jag nästan tyckt det har varit skönt att han reser men, ju mer tiden går och ju äldre barnen blir desto mer inser jag att det faktiskt är allt annat än optimalt. Det är jobbigt. :S
Mina egna intressen går på sparlåga, hundarna är med och vi umgås massor och promenerar men det är det jag orkar med. Hjärnan är liksom för trött för att fokusera mera känns det som. Det här med att lära känna sig själv är visst något man gör hela livet. 😛 Jag har inte förrän nu insett att jag absolut inte klarar av för många bollar i luften. Det går bra om det är ordning och reda på saker, men när det improviseras och kastas om och bollarna är för stora, då tappar jag allihop. Så nu bollar jag barnen (viktigast), hundarna och försöker ta hand om hus och hem. Jag duschar ibland (…) men inte så ofta som jag kanske önskat och jag lägger inte öht någon tid på att planera in saker utöver det vanliga. Det går inte. Jag har full förståelse för folk som går in i väggen när dom är föräldralediga!

Elin är ju 3,5 år snart och har blivit en riktig liten människa. Hon funderar och tänker på saker. Frågar varför och bryr sig om. Är nyfiken och börjar bli mer och mer social även i nya situationer med människor hon inte känner så väl. Hon äter bra, sover bra, älskar att promenera och vara utomhus (så länge det inte är för kallt och obekvämt. Släkt med mig kanske? :P) När hon säger ”Jag tycker om dig mamma!” eller ”jag älskar dig i hela världen!” då glöms ju verkligen de flesta problem bort. ❤ ❤
Erik blir snart 6 månader och ska då börja äta mat är tanken. Ett stort steg faktiskt, fram till nu har han enbart ammat. Vi försökte ge ersättning en gång, men det ratades… Vi struntar väl i det då. I övrigt är han aktiv, glad och trygg. Han ler i stort sett så fort man tittar på honom och busar en massa. Han älskar fortfarande sin storasyster och har börjat visa intresse för hundarna. Det kanske låter lite hårt, men han är ett optimalt lillasyskon; hänger på helt utan problem och är till väldigt lite besvär. Han kan sitta i sjalen långa stunder eller ligga i vagnen om han bara är mätt och nöjd.
Jag pottar även Erik. Det går med blandade resultat. Är jag entusiastisk och flitig så hamnar det mesta i pottan, är jag lite lat hamnar mer i blöjan. Men ofta går det bra bara jag är uppmärksam. Han vaknar tyvärr liiiite för tidigt för att jag ska lyckas fånga morgonbajset på pottan varje morgon. Jag har lite lång startsträcka kl 5….

Liseberg och 50-års kalas

I fredags var jag och barnen på Liseberg med mormor, Johanna, Markus och Kasper (Marcus var tyvärr tvungen att stanna hemma pga valpen). Det var nog en av de bästa dagarna denna sommaren! Vädret var perfekt och det var alldeles lagom med folk, som mest köade vi nog kanske 15-20 minuter, men oftast behövde vi bara vänta en omgång vid en karusell innan det blev vår tur. Vår skriver jag, egentligen åkte jag bara kaninresan eftersom jag hade Erik i sjalen, men jag hängde ju med runt och väntade vid karusellerna lika mycket som dom andra. Elin fick istället åka med Johanna eller Markus eller själv med Kasper. Det funkade superbra! Man behöver kunna vara två vuxna som åker när man har barn i den där åldern med sig. Och så någon som vaktar väskor och hejar på vid sidan av (= jag och mormor). Elin älskade det! Både att åka karuseller, hon och Kasper åkte i princip alla barnkaruseller. Elin vågade inte åka barn-radiobilarna när jag förklarade hur det gick till och att hon var tvungen att åka själv, hon blir blyg och orolig av att göra saker helt själv, speciellt som det ju typ är som en scen att gå ut på. Nästa år tror jag hon vågar, då har vi ju pratat igenom det ordentligt innan också. Något hon däremot vågade i år var att krama en kanin! Förra året vågade hon bara klappa på dom, men i år sa hon redan innan vi åkte dit att hon skulle krama en kanin. Första gångerna hon hälsade på dom vågade hon dock bara klappa, hon ville såååå gärna krama, men modet fanns där inte. Precis innan vi skulle åka hem kom det en kanin mot oss och då sa hon med beslutsamhet ”Jag vill krama kaninen!” Jag följde med henne och först gav hon den high-five men sen såg jag hur hon liksom andades in och sa igen ”Nu vill jag krama den!” och så gav hon den en kram! 😀 😀 Jag tror att hon växte flera centimeter på den där korta stunden, stolt som en tupp var hon. Älskade lilla gumman!

Igår kväll var vi på 50 års kalas för Marcus syster i Värnamo. En supertrevlig kväll med härliga människor. Elin höll sig först till sina tonåriga kusiner som hon känner, men sen hängde hon på dom andra mindre barnen (hennes kusinbarn som hon bara träffat ett par gånger förut) och hade så roligt hela kvällen. Erik hängde i sjalen mesta delen av kvällen; han sov, ammade och kikade runt på lampor och grejer. Hur klarar folk sig utan bärdon egentligen?

Fortfarande semester

Japp, Marcus har väldigt sen semester i år så vi är fortfarande hemma allihop. Nästa vecka ska M på björnjakt så då är jag, barnen och labbarna själva innan vardagen drar igång med jobb för M och förskola 15 timmar i veckan för Elin.
Förra veckan var vi på Öland (utan hundarna) och hälsade på barnens farmor och farfar som har lägenhet precis vid stranden i Köpingsvik. Vi hyrde lägenheten bredvid för att få lite mer plats och det funkade superbra! Elin sprang fram och tillbaka mellan lägenheterna och vi hjälptes åt med mat och plock (eller egentligen gjorde farmor Anita nästan allt, men jag försökte hjälpa till ibland iaf! :D) Jag och Elin badade två gånger varje dag i minst en timme per gång och det var verkligen underbart att busa runt med henne i det varma fina vattnet. Under tiden hängde Erik med pappa eller farmor och var allmänt nöjd med livet. Vilket han faktiskt var i princip hela veckan, älskade unge! ❤
En dag åkte vi på utflykt till Böda Sand där vi badade, men i övrigt höll vi oss på stranden i Köpingsvik, i lägenheterna eller någon av alla närliggande lekplatser. En helt perfekt vecka!
Denna veckan blir lite lugnare hemmavid med små utflykter och fix. Vädret har äntligen blivit lite mer svenskt med regn och temperaturer runt 20 grader. Det känns faktiskt helt underbart efter denna sommar. Både hundar och barn mår bättre när det är lite mer normalt.
Tyvärr har det inte blivit mycket agility för Tetley ens nu när det blivit svalare. Först var han lite halt och sen, ett par nätter innan vi åkte till Öland, fick han någon typ av anfall. Han låg med benen helt låsta rakt ut och kunde inte resa sig. Han var med i ögonen men panikslagen. Efter någon minut gick det över, men det var extremt otäckt. 😦 Sen fick han ju vila när vi var borta och det har inte hänt något sen dess, men ändå. Jag skrev till en veterinär på jobbet som sa att ”en gång är ingen gång” när det gäller anfall, men det är svårt att låtsas som inget ändå.

Egentligen satte jag mig vid datorn för att fixa banor till Ulricehamns BK:s KM som jag ska döma nästa vecka. Det känns väldigt ringrostigt men jättekul att snart få döma lite igen! Jag ska knåpa på banorna och sätta mig och läsa igenom reglerna så jag är förberedd. Erik då? Kan han vara utan tutte nu undrar ni? Nej, det kan han ju inte. Han ska få vara med. 🙂 Antingen sover han/ligger nöjd i vagnen eller så får jag ha honom i sjalen. Jag tror det kommer gå bra. Ulricehamnarna var ok med det och jag får anpassa banorna lite grann så jag inte behöver göra några rusningar, lite promenerande fram och tillbaka är bara positivt när det gäller bebisen. 🙂 Spännande!

Tidig morgon

Idag bestämde sig Elin för att vi skulle gå upp kl 6… :S V brukar gå upp vid 7 så för mig är det här nästan rekord. Hon är liksom inte morgonpigg egentligen. Bara att skutta (nåja, släpa kanske….) sig upp och sätta igång kaffekokaren. Jag har försökt få henne att gå upp och leka själv ett par gånger så jag kan få vakna till, hennes lekrum är liksom tvärs över korridoren, men det går INTE. ”Jag kan inte gå upp själv.” Hon kan tänka sig att sitta en stund med telefonen men helst vill jag inte vänja henne vid det. Erik sov iaf till 8.30, man får vara glad för det lilla. 🙂
De senaste dagarna har det återigen varit över 30 grader varmt. Som tur är har vi kunnat fly till Marcus föräldrars stuga där det finns AC inomhus och en sjö typ 20 m bort. Helt perfekt! Jag och Elin har kunnat bada flera gånger om dagen och Erik har haft det svalt och skönt inomhus. Det är ju inte bara att åka iväg till en strand när man har en liten 4 månaders, det är på tok för varmt att vara ute mitt på dagen.
Idag ska jag och barnen åka en sväng till Götåkra och lämna över Faile till mamma. Vi har varit hundvakt åt minigrisen i en vecka, nu tar dom över det sista tills hennes familj kommer hem från sedvanlig alp-resa. Det funkar super att ha henne här, hon har blivit riktigt stabil och sansad. 😛 Hon går jättebra ihop med våra hundar och älskar ju barnen. Vi lånar henne gärna (fast inte mer än lånar, hon skriker ju fortfarande en hel del….)