Jag tappade helt inspiration till bloggen där mitt på semestern och sen har jag inte hittat den igen. Vi jobbar, går på förskolan, umgås och tar hand om varandra, typ. Det är vardagen. Och hösten som är här och knackar på dörren. Tetley har tävlat ett par gånger, jämtarna har fått börja springa i skogen och Lipton är Elins ”bästa kompis” (något hon själv utnämnt honom till <3) Allt tuffar på. Får väl se om inspirationen återkommer så småningom.
Snart är första veckan på semestern förbi. Det känns som jag har varit ledig länge redan! Underbart! Vi har hunnit med en hel del på kort tid. Vädret har överlag varit bra, vissa dagar strålande, vissa dagar lite mer mulet, men inte direkt pissväder någon dag. Vi har badat, lekt i trädgården, gått promenader, ätit bär och njutit av sommarsaker. Men vi har också hunnit med ett besök på Liseberg med Johanna, Kasper och mormor. Där var det varmt och fullt av folk, men Elin tyckte om karusellerna och hade en spännande dag, så det var lyckat ändå. Kanske att vi åker dit igen senare under säsongen, vi fick några åk-kuponger över så då kostar det ju bara inträde.
Två kvällar denna veckan har jag haft uppbokat för dömning och tävling i Kinnared. Tetley tävlade två hoppklasser men var tyvärr allt för i ofas med underlaget för att få något vidare resultat. En disk pga att han blev för vid och inte svängde (pga underlaget) vilket ledde till en missad linje, Sen blev det ett lopp med vägran i slalom och dålig tid pga nämnda vägran och dåliga svängar överlag.
Mitt dömande gick klart bättre kvällen efter. Jag dömde två agility 1:or och är nöjd med båda, både vad gäller själva bedömningarna men även banorna. Inte svåra men det hände lite grann. Jag försöker göra banor jag själv skulle vilja sprungit i den klassen, hoppas att åtminstone någon annan har samma smak som mig! 🙂
I fredags blev det en heldag med besök i Skene. Vi träffade kusin med fru och barn, farbror samt farmor i sitt nya boende. Hon har haft en mindre stroke och klarar inte längre av att bo själv i sin lägenhet så nu har hon fått flytta till ett boende. Hon kändes äldre än när jag träffade henne sist och var lite förvirrad över allt som hänt med sjukhusvistelse, flytt och olika boenden. Men hon sken upp när hon träffade Elin och Kasper och busade på nästan som förut med dom. ❤ Jag tror att det här nya kommer bli bra när hon vant sig även om hon var klart skeptiskt nu. Vem skulle inte ha svårt för den omställningen vid 93 års ålder när man alltid klarat sig själv och inte behövt eller velat få hjälp av någon? Jag tycker iaf det känns bättre att veta att hon får mat och hjälp med vardagen och kan komma ut i friska luften varje dag (i lägenheten satt hon i princip isolerad eftersom det inte fanns hiss och hon inte kunde ta sig och rullatorn ner för dom ca 10 trappstegen i trapphuset). Fina farmor som verkligen betyder så oerhört mycket för mig nu, min sista riktiga länk till Skene och pappa. Jag ska verkligen försöka ta mig själv i kragen och åka dit en gång till under semestern. Vem vet hur många gånger till jag kommer ha möjlighet att träffa henne överhuvudtaget? 😦
Efter att ha varit och tränat agility med Freja och Tetley (som gick kanonbra, jag ser grymt mycket fram emot onsdagens tävling!) mötte jag en glad och väldigt vaken Elin i dörren, trots att klockan var 20.45… Hon sov runt 2 timmar ganska sent på eftermiddagen så en längre kväll var förväntad. Vi passade på att njuta lite extra av den ljumna sommarkvällen genom att gå en promenad med Kalla och Lipton. Elin älskar att promenera med sin Lipton. ❤ Hon håller noga i kopplet och har lärt sig att ha koll så att hon inte trasslar in sig i det. Gör hon det kan hon numera stolt stå på ett ben och lyfta det andra över kopplet. ”Titta, titta!” säger hon då. Ofta trasslar hon in sig lite med flit för att få visa upp sina skills. 🙂 Lipton är ju snällast i världen och går lugnt och fint och stannar när jag säger till honom att vänta. Vi gick rundan förbi åsnan och hästen och sen vidare förbi dom andra hästarna och så nerför backen och hem. Det är så mycket att titta på! Först letar vi upp vart i hagen kossorna är. De gick en bit in och åt kvällsmat bestämde vi. Åsnan är en klar favorit. Den är väldigt nyfiken och kommer alltid fram till staketet, så även ikväll. Vi pratade om hans stora öron och flugorna och att dom äter gräs och frustar. Elin härmade både öronviftningar och frustningar. ❤ Hon vill alltid gå en längre runda än jag tänkt mig men ikväll följde hon ändå med mig smidigt, det blev bara ett par försök med ”häråt!” när vi skulle svänga åt ett annat håll. Vi tittade på grannarnas gräsklippare, kollade efter hunden som ibland är innanför staketet och iakttog masten noga. Hon pratar ungefär hela tiden och springer gärna fort, fort för att visa att hon kan. ”Elin snabb!” Den sista biten sjöng vi alla sånger hon kunde komma på, högt i sommarkvällen. Jag fick applåder för mig insats, ”bra mamma!” 😀 Den sista biten ville hon ”komma upp” och när jag lyfte upp henne slog hon sina små armar hårt om min hals och det var en alldeles perfekt, helt underbar stund. Älskade unge vad du fyller mitt liv med kärlek och mening. ❤ ❤
Jag har njutit av dom här ensamma dagarna hemma. Jättemycket faktiskt! Jag saknar så klart både Elin och Marcus men frihetskänsla när man kan bestämma helt själv vad man vill göra en eftermiddag/kväll, utan att ta hänsyn till någon annan, är underbar. Jag uppskattade det aldrig när det var en självklarhet i livet men nu har det verkligen känts lyxigt. På samma gång känns det skönt att dom kommer hem imorgon. Jag vill gosa med den där lilla mysfisan, höra hennes glada skratt och tjattrande och hänga med på hennes upptåg.
Vad har jag passat på att göra nu då, som jag inte gör annars? Jag har lyssnat på Sommar i p1 och börjat på en ljudbok, jag har tränat och promenerat med hundarna, jag har suttit på altanen och druckit kaffe i lugn och ro och igår var jag på after work i Jönköping. Men mest av allt har jag bara tagit det lugnt. Varvat ner inför semestern som börjar efter jobbet imorgon och sett till mina behov och önskningar utan att behöva prioritera någon annan först. Tänk vad livet var enkelt innan barn egentligen! 😎 Men samtidigt tråkigt och fattigt, jag älskar ju att ha Elin omkring mig! ❤
Nope. Än har jag inte semester. Men på fredag smäller det! Då går jag på 5 veckors underbar, efterlängtad ledighet! Marcus och Elin har däremot semester. Dom packade in sig i bilen i morse och drog till Öland. Så nu är jag ensam hemma i några dagar (med hundarna förstås). Det känns jättekonstigt. Jag har varit ifrån Elin fyra dagar som mest men då var ju jag iväg, det här är första gången som hon är borta och jag är hemma. 😕 Saknar henne redan men ser också lite från emot att kunna gå med hundarna som jag vill, äta i fred, duscha i lugn och ro och sova utan någon som klättrar runt på mig. Plus att jag vet att hon kommer ha jätteroligt med sin pappa, farmor och farfar, det gör att det känns bra. ❤
I helgen fick jag lite försmak på semestern när vi åkte till Mellbystrand och den årliga familjeträffen där. Det var strålande solsken och varmt på lördagen och hela dagen var jättebra! Jag och Elin badade flera gånger, både i poolen och havet. Vi åt gott och mycket. Elin lekte en massa med alla saker som fanns och verkade trivas väldigt bra. Hon är lite blyg precis när vi träffar människor hon inte känner så väl men efter en liten stund springer hon runt och pratar och tar för sig. Hon gick till slut på egna små äventyr på trädgården och hängde på dom äldre barnen några gånger.
Det får bli ett litet snabbt inlägg till ikväll. 😛 Vi är ju hundvakter åt den där hamstern. Något som kändes helt totalt omöjligt för typ 2 år sen (? när Taim var strax runt året tror jag det var som värst). Då kunde grabbarna grus i princip inte se varandra… Vi var tvungna att ha en av dom kopplad när vi gick promenader ihop och de kunde definitivt inte vara i samma rum inne. De har aldrig slagits eftersom vi hållit efter dom och haft stenkoll men det hade lätt kunnat smälla då. Sen har det så smått blivit bättre och bättre allt eftersom Taim vuxit upp och de har lärt känna varandra. Tetley är osäker och rätt burdus; Taim är också osäker samtidigt som han är väldigt intensiv och reaktiv och har ett totalt annorlunda kroppsspråk än någon av våra andra hundar (vallhund…) Dom har liksom inte kunnat läsa varandra tror jag. Men nu i våras hade jag dom med mig själv på tävling i Halmstad utan problem (separata burar och så förstås, men ändå.) De hängde i tältet, promenerade ihop och umgicks utan några direkt sura miner. Och nu denna gången har dom faktiskt umgåtts på egna initiativ! Igår när vi promenerade sprang dom lite och nästan lekte! Jag skriver nästan för jag tror inte dom har en aning om hur dom ska kunna leka ihop…. Idag har dom hängt på tomten ihop och sen var vi och tränade agility. De väntade snällt på sin tur när den andra tränade och det var verkligen inte en enda sur min. Sååååå skönt!! Vi har verkligen hanterat det här på ett bra sätt och sett till att grabbarna har utvecklat en trygg relation. *ger både mig och Johanna en stor klapp på axeln*
Vi har haft Taim här några dagar när hans familj haft semester och roat sig på Kolmården. Jag har passat på att både träna agility med honom och även testat lite drag på kick-biken. Jag har inte använt den tidigare eftersom jag upplevt att våra hundar drar för dåligt för att få ut något av det. Men Taim ska dra (enligt Johannas utsago) så igår spände jag honom och Tetley framför kick-biken. Först gick det bra, men när Taim inte riktigt visste vilken väg skulle springa så blev han osäker och stannade. Eller ja, backade…. Han hatar verkligen selen och tänkte backat ur den, men det gick inte, istället satt han bara fast. Jag fick rädda honom ur situationen och sen fick han springa lös med selen på sig tills vi skulle vända. Tetley drog däremot jättefint faktiskt! Det gick ju bra när vi sprang för någon månad sen men när jag cyklat med honom tidigare har han inte alls fattat grejen så jag hade inga större förhoppningar. Men det var en helt annan grej nu! När vi sen vände och kickade oss hemåt provade jag att spänna för Taim igen och då drog han mycket bättre! Nu visste han vart han skulle springa och fick ett helt annat självförtroende. Han är lite känslig, knäppien… Nästa gång ska jag ta med Kalla ihop med Tetley och se om hon kan fatta galoppen. Det hade varit väldigt roligt för då kan vi faktiskt ge oss ut en sväng med den istället för att jogga. Jag hade gärna fortsatt jogga faktiskt men tyvärr tappade jag sugen helt efter run with your dog, när jag insåg att jag har lite mer problem med knipet än vad jag velat inse. Jag tränar på det men känner inte alls för att testa att jogga igen på ett tag… Någon gång kanske, men inte nu.
