Liseberg och 50-års kalas

I fredags var jag och barnen på Liseberg med mormor, Johanna, Markus och Kasper (Marcus var tyvärr tvungen att stanna hemma pga valpen). Det var nog en av de bästa dagarna denna sommaren! Vädret var perfekt och det var alldeles lagom med folk, som mest köade vi nog kanske 15-20 minuter, men oftast behövde vi bara vänta en omgång vid en karusell innan det blev vår tur. Vår skriver jag, egentligen åkte jag bara kaninresan eftersom jag hade Erik i sjalen, men jag hängde ju med runt och väntade vid karusellerna lika mycket som dom andra. Elin fick istället åka med Johanna eller Markus eller själv med Kasper. Det funkade superbra! Man behöver kunna vara två vuxna som åker när man har barn i den där åldern med sig. Och så någon som vaktar väskor och hejar på vid sidan av (= jag och mormor). Elin älskade det! Både att åka karuseller, hon och Kasper åkte i princip alla barnkaruseller. Elin vågade inte åka barn-radiobilarna när jag förklarade hur det gick till och att hon var tvungen att åka själv, hon blir blyg och orolig av att göra saker helt själv, speciellt som det ju typ är som en scen att gå ut på. Nästa år tror jag hon vågar, då har vi ju pratat igenom det ordentligt innan också. Något hon däremot vågade i år var att krama en kanin! Förra året vågade hon bara klappa på dom, men i år sa hon redan innan vi åkte dit att hon skulle krama en kanin. Första gångerna hon hälsade på dom vågade hon dock bara klappa, hon ville såååå gärna krama, men modet fanns där inte. Precis innan vi skulle åka hem kom det en kanin mot oss och då sa hon med beslutsamhet ”Jag vill krama kaninen!” Jag följde med henne och först gav hon den high-five men sen såg jag hur hon liksom andades in och sa igen ”Nu vill jag krama den!” och så gav hon den en kram! 😀 😀 Jag tror att hon växte flera centimeter på den där korta stunden, stolt som en tupp var hon. Älskade lilla gumman!

Igår kväll var vi på 50 års kalas för Marcus syster i Värnamo. En supertrevlig kväll med härliga människor. Elin höll sig först till sina tonåriga kusiner som hon känner, men sen hängde hon på dom andra mindre barnen (hennes kusinbarn som hon bara träffat ett par gånger förut) och hade så roligt hela kvällen. Erik hängde i sjalen mesta delen av kvällen; han sov, ammade och kikade runt på lampor och grejer. Hur klarar folk sig utan bärdon egentligen?

Annonser

Fortfarande semester

Japp, Marcus har väldigt sen semester i år så vi är fortfarande hemma allihop. Nästa vecka ska M på björnjakt så då är jag, barnen och labbarna själva innan vardagen drar igång med jobb för M och förskola 15 timmar i veckan för Elin.
Förra veckan var vi på Öland (utan hundarna) och hälsade på barnens farmor och farfar som har lägenhet precis vid stranden i Köpingsvik. Vi hyrde lägenheten bredvid för att få lite mer plats och det funkade superbra! Elin sprang fram och tillbaka mellan lägenheterna och vi hjälptes åt med mat och plock (eller egentligen gjorde farmor Anita nästan allt, men jag försökte hjälpa till ibland iaf! :D) Jag och Elin badade två gånger varje dag i minst en timme per gång och det var verkligen underbart att busa runt med henne i det varma fina vattnet. Under tiden hängde Erik med pappa eller farmor och var allmänt nöjd med livet. Vilket han faktiskt var i princip hela veckan, älskade unge! ❤
En dag åkte vi på utflykt till Böda Sand där vi badade, men i övrigt höll vi oss på stranden i Köpingsvik, i lägenheterna eller någon av alla närliggande lekplatser. En helt perfekt vecka!
Denna veckan blir lite lugnare hemmavid med små utflykter och fix. Vädret har äntligen blivit lite mer svenskt med regn och temperaturer runt 20 grader. Det känns faktiskt helt underbart efter denna sommar. Både hundar och barn mår bättre när det är lite mer normalt.
Tyvärr har det inte blivit mycket agility för Tetley ens nu när det blivit svalare. Först var han lite halt och sen, ett par nätter innan vi åkte till Öland, fick han någon typ av anfall. Han låg med benen helt låsta rakt ut och kunde inte resa sig. Han var med i ögonen men panikslagen. Efter någon minut gick det över, men det var extremt otäckt. 😦 Sen fick han ju vila när vi var borta och det har inte hänt något sen dess, men ändå. Jag skrev till en veterinär på jobbet som sa att ”en gång är ingen gång” när det gäller anfall, men det är svårt att låtsas som inget ändå.

Egentligen satte jag mig vid datorn för att fixa banor till Ulricehamns BK:s KM som jag ska döma nästa vecka. Det känns väldigt ringrostigt men jättekul att snart få döma lite igen! Jag ska knåpa på banorna och sätta mig och läsa igenom reglerna så jag är förberedd. Erik då? Kan han vara utan tutte nu undrar ni? Nej, det kan han ju inte. Han ska få vara med. 🙂 Antingen sover han/ligger nöjd i vagnen eller så får jag ha honom i sjalen. Jag tror det kommer gå bra. Ulricehamnarna var ok med det och jag får anpassa banorna lite grann så jag inte behöver göra några rusningar, lite promenerande fram och tillbaka är bara positivt när det gäller bebisen. 🙂 Spännande!

Tidig morgon

Idag bestämde sig Elin för att vi skulle gå upp kl 6… :S V brukar gå upp vid 7 så för mig är det här nästan rekord. Hon är liksom inte morgonpigg egentligen. Bara att skutta (nåja, släpa kanske….) sig upp och sätta igång kaffekokaren. Jag har försökt få henne att gå upp och leka själv ett par gånger så jag kan få vakna till, hennes lekrum är liksom tvärs över korridoren, men det går INTE. ”Jag kan inte gå upp själv.” Hon kan tänka sig att sitta en stund med telefonen men helst vill jag inte vänja henne vid det. Erik sov iaf till 8.30, man får vara glad för det lilla. 🙂
De senaste dagarna har det återigen varit över 30 grader varmt. Som tur är har vi kunnat fly till Marcus föräldrars stuga där det finns AC inomhus och en sjö typ 20 m bort. Helt perfekt! Jag och Elin har kunnat bada flera gånger om dagen och Erik har haft det svalt och skönt inomhus. Det är ju inte bara att åka iväg till en strand när man har en liten 4 månaders, det är på tok för varmt att vara ute mitt på dagen.
Idag ska jag och barnen åka en sväng till Götåkra och lämna över Faile till mamma. Vi har varit hundvakt åt minigrisen i en vecka, nu tar dom över det sista tills hennes familj kommer hem från sedvanlig alp-resa. Det funkar super att ha henne här, hon har blivit riktigt stabil och sansad. 😛 Hon går jättebra ihop med våra hundar och älskar ju barnen. Vi lånar henne gärna (fast inte mer än lånar, hon skriker ju fortfarande en hel del….)

Mitt i sommaren

Den varmaste sommaren i mannaminne, då har vi så klart en liten bebis. Pust och svettigt värre. Han är ju för liten för att bada och vill oftast ha kroppskontakt. Och ammar, det ger kroppskontakt kan jag lova… Det bästa är att ligg-amma för då måste man inte ligga tätt intill varandra, men det går ju inte att göra varje gång. Som tur är sover han faktiskt rätt ofta i sin vagn på dagen och även den första stunden på natten. Nu har vi fått hem vår utlånade spjälsäng så i natt invigde han den några timmar. När han vaknar och vill äta flyttar jag över honom till min säng och sen får han sova där. Precis som jag gjorde med Elin. Det ger mig mesta möjliga sömn och det är viktigt när man ska umgås med en treåring och dess humör hela dagarna. 😉
Lite extra trist med värmen eftersom det blir extremt varmt att sjala. Jag får typ panik. Så det gör vi mest bara på våra kvällspromenader, vi får ta igen det i höst sen.
Nu är jag igång lite mer med baby-pottningen också. Det var ett tag sen jag bytte en bajsblöja, han är oftast väldigt tydlig med sina bajssignaler. 🙂 Så skönt för mig och för bebis som slipper bajsa i blöja och får tömma sig ordentligt. Mina barn har inte haft några direkta magbesvär (ta i trä!) och det brukar jag tänka beror på amningen och pottningen. (Helt utan forskningsgrund och baserat på två barn, så ta det med en nypa salt…)
Erik är oftast en riktig liten solstråle. Han skrattar och pratar och älskar verkligen Elin. Hon får nog dom största leendena. ❤ Han tränar på ett stå i knät mest hela tiden och balanserar huvudet riktigt bra nu.
Elin är ju en treåring med allt vad det innebär, men än så länge är det inte så att vi sliter vårt hår. Hon är väldigt förståndig och ordentlig, lyssnar på en och försöker göra som man ber henne om, även om det kanske tar lite tid ibland. 😛

Hittills i sommar har vi hunnit med att bada, döpa Erik, bada mer, varit i Bohuslän med mamma/mormor, haft ett intensivt dygn med kusinen som sov över själv för första gången, badat mer och bara slappat i skuggan. På fredag börjar Marcus semester, då ska vi iväg på lite familjeutflykter och bara umgås allihop.

Hundarna har typ vilat helt i värmen. Tetley blev lite halt sista gången vi tränade så han har medvetet vilats. Nu verkar det bli lite svalare ett par dagar så jag ska prova att träna lite med honom igen och se. Haltar han igen får jag nog boka in en koll. Hälta tycker jag inte om.

 

Att döma eller inte döma…

Jag har haft många, långa diskussioner med mig själv angående om jag ska döma några tävlingar i år för att få behålla min domarauktorisation. Vissa dagar har jag känt att jag självklart ska göra det och andra har jag varit betydligt mer vacklande i min inställning. Jag tycker att det är roligt och inspirerande, både att döma och att konstruera banor. Det har varit och är min drivkraft, det som får mig att vilja försöka lite till.
Sen finns det nackdelar med det hela också. Både saker som jag tänkte mycket på innan jag utbildade mig men även saker som blivit mer tydliga allt eftersom jag har dömt. Tiden har varit en självklar faktor. Det tar tid att döma. Alla som varit på en agilitytävling vet att en tävling oftast tar en hel dag eller helg i anspråk. Som domare räknas man vara på plats en bra stund innan man ska döma och sen finnas tillgänglig hela dagen. Har man tur får man några pauser och tid för att äta/kissa. Det är väldigt utmattande dagar, både fysiskt och psykiskt. Att vara fokuserad i flera timmar för att ge varje tävlande samma insats och en rättvis bedömning är tufft.
Att man får döma och tävla samma dag underlättar till viss del, men lets face it; man är varken särskilt bra som domare eller fokuserad som förare när man springer från det ena till det andra. Jag vill helst döma och tävla på olika dagar. Det gör att jag måste avsätta tid för båda i min kalender. Med två små barn är det lättare sagt än gjort. Jag VILL ju faktiskt vara hemma med familjen mer än borta på tävling. Och min sambo är inget fan av agilitytävlingar pga att det tar hela dagar/helger så att släpa med mig dom är inte aktuellt. I höst kommer jag nog bara tävla ett par strötävlingar (om ens det), men jag skulle ju faktiskt vilja tävla lite mer ordentligt med Tetley någon säsong innan han blir för gammal. Är det omöjligt att få ihop tiden till det om jag fortsätter döma?
Pressen att rita perfekta banor som passar alla ekipage (en omöjlighet…) och är lagom svår för klassen innebär också en psykisk påfrestning. Jag vill gärna göra alla nöjda och glada, vilket är en självklar omöjlighet. Det är alltid någon som inte tycker om det man gjort och ibland bara misslyckas man eller tänker fel när man bygger. Det tar på självförtroendet när man får kritik, direkt eller indirekt, på skoj eller allvar. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik som förmedlas på ett bra sätt, men i slutändan kommer vi alltid ha olika tankar om vad som är svårt eller lätt beroende på våra egna erfarenheter.
Och ovanpå allt detta med en rolig utmanande bana ska man även tänka på hundars och förares säkerhet i alla tänkbara situationer och ta personligt ansvar för att gräset är kort nog och hindren i tillräckligt bra/säker utformning…

Jag har verkligen velat fram och tillbaka. Men till sist bestämde jag mig för att inte ta ett oåterkalleligt beslut nu i höst när Erik fortfarande är så liten. Det är i höst det kommer vara svårast att åka bort en dag, ju äldre Erik blir detso lättare blir det. Så nu har jag bokat in två dömningsdagar i höst, en här hemma i Skillingaryd och en i Kinnared. Det är korta resor och förstående arrangörer som jag känner och kan ha en bra diskussion med angående upplägget. Det slutgiltiga beslutet om ifall jag ska fortsätta döma skjuter jag på framtiden.

 

Planer

Idag har jag bokat tid för mig och Erik hos polisen för att fixa pass. Mitt gick visst ut i våras och Erik, ja han har ju aldrig haft något. Men mtp hur lång tid det verkar ta att ordna med pass för tillfället är det lika bra att fixa. För i mars drar vi till Florida! 😀 Hela lilla familjen. Vi kände att det är lika bra att passa på medans jag är föräldraledig och Erik är under 2 år och slipper betala för flygstol. Han får ju då förvisso heller ingen egen stol men jag räknar med att det ska gå bra. Elin var precis under 2 år när vi flög till Kanarieöarna och det funkade, Erik kommer ju inte ha fyllt 1 nu när vi flyger, så han är betydligt mindre än vad hon var då.
Det ska bli så roligt! Både att åka med barnen på resa men även att åka till just Florida. Jag har aldrig varit i USA men jag tror det kommer passa oss perfekt. Det är inte enbart sol och bad men finns goda möjligheter till det om vi vill. Annars finns det ju oändligt med andra saker att hitta på! Jag tror att Elin kommer älska det också! Två veckor ska vi vara borta, det blir min längst semesterresa någonsin… 🙂 Vi har inte bokat hotell än men har flera bra tips vi ska kolla in.

 

Sömnlös

När man ligger mitt emellan två snarkande änglar och inte lyckas somna kan man ju blogga kanske.

Idag åkte jag på en bärsjalsträff i Nässjö. En bit att åka men jag kände att den fyllde flera funktioner. Jag älskar att bära båda mina barn och lär mig gärna mer, Marcus reser och kommer hem först sent imorron kväll och tiden går så långsamt om jag inte har saker inplanerade, plus att jag ville utmana min sociala fobi. Jag väljer ibland bort att göra saker för att slippa träffa folk eller så åker jag men ångrar mig när jag väl är där och kan inte njuta av det öht pga att jag känner mig felplacerad och dum. Jag har bestämt mig för att jobba på det. Jag ska försöka ta mer initiativ till möten med människor. Det här var en sån grej. Och det gick fint! Ingen åt upp mig. Jag försöker tänka att det säkert är fler som känner som jag, många människor är osäkra i nya sociala sammanhang hårt jag förstått. Om man bara börjar prata med folk brukar dom allra flesta vara trevliga och snälla. Faktiskt. Nästa utmaning mot mig själv ska bli att bjuda hem en mamma och hennes barn (son är jämngamla med mina) på lekdejt. Alternativt bara fika och bebismys första gången om det är enklare kanske? Brukar inte bli så mycket tid att prata när det är treåringar med i bilden… 🙄 Vi får se. Men det vore trevligt att ha någon att umgås med nu under föräldraledigheten. Min enda mammakompis sen Elins tid har den dåliga stilen att jobba på vardagarna tyvärr. 😉