18 månader

På tisdag blir Elin 18 månader. 1,5 år. Shit! När hände det?! Hon är verkligen ingen bebis längre utan ett riktigt barn, ett litet barn förvisso men ändå. Hon utvecklas i ett rasande tempo och det är lite svårt att hänga med i svängarna. Vad kan/vill hon göra själv och vad behöver hon fortfarande mer hjälp med? De senaste dagarna har hon varit ganska lättstött och känslig, när saker har gått emot henne har hela världen rasat… Jag försöker finnas där och trösta och stötta om/när hon vill men ibland känns det som att hon bara måste få ur sig lite känslor. När hon är färdig kommer hon och vill kramas och vara nära.

Googlar man på vad som sker i utveckling hos 18 månaders hittar man snabbt info om närmandefasen. Barnet förstår att det är en egen person och individ. Att föräldrarna inte alltid håller med barnets vilja och är separata vilket gör att barnet söker sig tillbaka till föräldrarna och blir mer klängigt och beroende. Allt jag läser stämmer så himla väl in på Elin och det känns tryggt. Men det är en rätt krävande period… Hon söker sig i princip bara till mig och vill gärna bli buren och sitta i knät. Vilket hon så klart får så mycket hon behöver. Det måste vara tufft att vara liten och vilja mycket men inte alltid få som man vill eller kunna göra det där man vill.

När jag fick barn hade jag ingen åsikt alls om amning och hade ingen aning om hur länge jag tänkt amma. Som det fallit sig så ammar vi fortfarande (för tillfället ganska mycket pga ovan nämnda fas…) Vi är inte färdiga med amningen någon av oss än och hur länge vi håller på beror på när någon av oss tröttnar. Jag har absolut inga problem med det än. Vi har haft en problemfri amning. Det stör mig lite när hon försöker gräva sig igenom tröjan på mig och det gör ont ibland när hon klämmer och drar, men det känns bra att kunna erbjuda henne trygghet efter jobbiga perioder eller efter en lång dag ifrån varandra. Vi tankar närhet och hittar tillbaka till varandra. Jag trodde nog inte att jag skulle amma efter 1,5 år, men jag visste egentligen inget alls om hur länge folk i allmänhet ammar. Sen jag fick barn har jag satt mig in i ämnet på ett helt annat sätt och tycker det är fascinerande hur folk tycker sig ha rätt att ha åsikter om just amning. Det är något mellan barnet och mamman. Det är inte konstigare att ett barn ammas än att det har napp i munnen (snarare tvärtom, för vad är egentligen ”originalet”?) För Elin är amningen trygghet och jag är stolt över att kunna ge henne det i situationer där hon känner att det behövs. Så vi fortsätter amma fritt alla tider på dygnet!

Annonser

En tanke på “18 månader

  1. Det är så skönt att Elin fortfarande (hehe) ligger några veckor före Noomie, så vet jag precis vad som väntar 😉 även om det låter rätt tufft med klängighet och mycket ledsna känslor…..

    Det är så fint att ni fortfarande ammar! Det tycker jag ni ska göra tills ni inte vill det längre 😘🙃

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s