Först att lämna, sist att hämta

Usch då. Idag slog det dåliga samvetet till mig med enorm kraft. För första gången på typ hela hösten jobbade jag en 8 timmars dag, vilket innebar lämning av Elin på förskolan kl 6.15 och hämtning först kl 16.30. Hon var först på plats och satt ensam på golvet i knät på en fröken när jag kom och hämtade… Usch vad jobbigt det var. Hon var sprudlande glad trots att det inte var en av ”hennes” fröknar och verkade så klart inte bry sig det minsta, men det gjorde det inte lättare för mig. Jag höll på att tänka ut någon ursäkt till fröken om varför hon fått vara där så länge, innan jag bestämde mig för att nej, det finns barn som har två föräldrar som alltid jobbar långa dagar och dom klarar sig fint. Att Elin är där en lång dag, en dag under hösten gör inte oss till sämre föräldrar.
Men hur klarar man av att jobba heltid rent mentalt egentligen?? Jag får ont i magen av bara tanken. Idag träffade jag Elin typ 3 timmar totalt eftersom hon somnade redan kl 19. Det är ingenting. 45 minuter av den tiden var imorse, resten ikväll men ytterst lite tid till att umgås. Vi var tvungna att laga mat, äta, fixa iordning för kvällen och sen var det bara en kort stund kvar till mys och bus innan hon somnade i mitt knä. Hur är samhället uppbyggt när man inte hinner med att tillbringa tid med barnen, när förskolefröknarna träffar dom mer än föräldrarna gör. Det är galet. Men ska hon behöva vara någonstans annat än hemma är jag faktiskt glad att hon är på Bullerbyn. Jag är jättenöjd med vår förskola och personalen där. Och att lilla fröken häromdagen inte ville följa med mig därifrån känns som ett bra tecken. 🙂 Imorrn jobbar jag som tur är som vanligt igen och hämtar hem min juvel vid 14.tiden. Vi har nästan hela eftermiddagen på oss att umgås!

Annonser

4 tankar om “Först att lämna, sist att hämta

  1. Jag fattar inte heller. Dels att samhället vill att vi SKA jobba heltid och dels hur folk pallar? Eller det gör man ju om man måste antar jag men jag skulle nog inte överleva mentalt om jag fick träffa Arvid så lite.. Hundarna ska ju ut också nån gång och eftersom Arvid inte vill följa med så är det ju en timme bort. Nä om jag kom hem vid 17.30 varje dag skulle jag vara ett vrak..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s