Lite klagomur och luciafirande

Vissa veckor är jobbigare än andra, för mig innebär ofta de veckor när Marcus reser lite mer stress än vanligt. Speciellt nu, vid den här tiden på året, när det blir mörkt senast kl 16 och temperaturen inte stiger över nollan någon gång under dagen. Det är helt enkelt inte roligt. Ja det kan vara fint med vinter men det är fan inte ok egentligen. Jag förstår inte varför vi bor här uppe i norr. Om det inte vore för familj och allt sånt där som finns här skulle jag gladeligen emigrera vart som helst där det aldrig är kallare än 10 grader. Men, nog klagat om det just nu. Det finns så mycket annat att klaga på också. 😛 Som en höglöpande tik, två pojkar som slåss över nämnda tik, en labbe som måste sövas och dra ut tänder pga bråket, en annan jämte som fäller all sin underull vilket gör att jag måste dammsuga minst två gånger om dagen plus ett barn som flera gånger om dagen slänger sig skrikande på golvet om något inte går hennes väg. Imorgon ska min bil in på service, undra om det egentligen är så klokt med tanke på flytet jag haft den här veckan…. Jaja, jag får hoppas att Volvon steppar upp och visar sig så där skandinaviskt pålitlig.

Elin har varit förkyld ett par dagar och är lite påverkad av det. I morse var hon jättetrött, snorig och lite varm och jag bestämde att vi tog en VAB-dag för att ge henne en chans att friskna till. Mycket sömn och mys verkar ha gjort susen för ikväll var hon sprudlande glad. Daniel kom hit en sväng (från Halmstad, en helt vanlig onsdag!) och åt och umgicks lite. Elin var lite blyg precis när han kom (de har inte träffats så himla mycket) men det gick över och till slut kröp hon upp och satte sig i knät på Daniel i soffan. ❤

Igår var det Lucia och jag bestämde mig för att trotsa förkylningen och packade in Elin i varma kläder med tomteluva och tomteklänning över alltihop för att hon skulle få vara med på sitt första luciafirande på förskolan. Hon tyckte det var lite märkligt att komma till förskolan på kvällen igen, bara ett par timmar efter att jag hämtat henne, men hon lät sig tröstas och satt sen lugnt i knät på en pedagog hela sångstunden. Hon tittade på publiken och följde med i vilka sånger som sjöngs och gjorde lite rörelser. Så söt så! Det var dom allihop förresten. Och superstolta över att få framträda för sina föräldrar. Tänk vad många såna här framträdanden vi kommer få vara med om de närmsta åren! 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s