En eftermiddag i livet

Jag älskar verkligen att umgås med Elin! Hon ger mig så mycket varje dag att den känslan ligger som bomull runt hjärtat på mig. Idag efter jobbet gjorde vi egentligen inget speciellt men det kändes ändå som en helt ljuvlig eftermiddag. Ja, hon blev upprörd så tårarna sprutade ett par gånger (t.ex. när jag inte ville gå på vägen hela promenaden utan svängde in på en skogsväg, när hon inte fick sätta på Lipton kopplet i skogen, när jag råkade hålla lite för länge i kopplet när hon gick med honom på vägen…) men jag tycker inte det är jobbigt. Det är en del av livet, en del av att växa upp. När hon bryter ihop så hjälper jag henne sätta ord på känslorna (”jag vet att du tycker om att promenera med Lipton i koppel”), jag bekräftar att jag förstår varför hon vill vad det nu är hon vill (”jag tycker också om att gå med hundarna i koppel, det är jätteroligt!”) och jag förklarar varför jag vill göra som jag vill (”när vi går mitt i skogen vill Lipton vara lös och springa runt och busa”). Sen brukar jag försöka berätta något annat vi kan göra eller få fokus mot något roligt (”Titta vad glad Lipton är när han springer och busar i mossan!”) Jag tycker det här funkar himla bra, både för mig och Elin. Hon får tillåtelse att vara upprörd och märker att jag bryr mig om vad hon tycker/känner samtidigt som jag känner att jag gör något konstruktivt som ger mig något att fokusera på mer än att Elin är upprörd över något. Jag är inget under av tålamod annars, men än så länge blir jag typ aldrig irriterad eller sur på Elin. Hon kan krångla (nästan) hur mycket som helst och ha en massa ideer som gör att saker drar ut på tiden, men det är helt ok för mig. Hon får inte alltid som hon vill men hon får vara med och bestämma när det passar, om saker som inte faller under kategorierna ”farligt” eller ”direkt olämpligt”. I såna situationer agerar jag så klart men sen förklarar jag hur jag tänkte och varför och då förstår hon oftast och köper det.

För övrigt älskar jag faktiskt också våra kvällsrutiner. När Marcus inte är hemma ser dom oftast ganska likadana ut. Vid 18 hjälper hon till att ge hundarna kvällsmat (hon bär en skål med mat till köket, jag häller vatten på maten och hon får ställa ner den till rätt hund) och sen fixar vi mat till oss. Ikväll blev det pasta och kikärtsbollar, som Elin tryckte in i munnen tills hon meddelade att hon var ”färdig” och sen skrapade hon av de sista pastaskruvarna från tallriken ner i soporna. Sen behövde hon ”bajsa!” så då gick vi till toaletten och läste flera böcker där samtidigt som hon gjorde sig färdig för kvällen. Sen läste vi Bamse i sängen innan hon ville ha ”tutte” och 5 minuter senare sov hon. ❤ ❤

Annonser

En tanke på “En eftermiddag i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s