Förlossningsberättelse

Jag ska försöka skriva lite om förlossningen innan jag helt glömmer av allt.

Den 3 april kan man väl kanske säga att det började. Då var jag på förlossningen för bedömning och kontroll. Jag mådde inte så bra av att gå och vänta så jag bröt ihop även på förlossningen när jag pratade först med en barnmorska och sen läkaren. Dom ville däremot ogärna sätta igång någonting om det inte var absolut nödvändigt. Så det som gjordes var en hinnsvepning och sen fick jag en plan om ytterligare en hinnsvepning ett par dagar senare och en igångsättning veckan efter. Det kändes bra att det iaf hände något och att jag inte bara behövde se en oändlig vänta framför mig.

Efter hinnsvepningen ändrades mina sammandragningar/förvärkar till att komma mer spontant och vara lite kraftigare. Absolut inga värkar än, men de kändes betydligt mer. Natten mellan 4:e och 5:e var jag uppe och hade ganska regelbundna sammandragningar men tyvärr avstannade dom framåt morgontimmarna. Sen hade jag förvärkar ungefär en gång i timmen resten av dagen. Marcus var hemma för säkerhets skull, men det var inte förrän framåt kvällen det började hända lite mer. Vid 19-tiden ändrade värkarna lite karaktär och gjorde ondare. Vid 21 ringde jag mamma och frågade om inte hon skulle komma som barnvakt iaf, det kändes som att det kanske skulle komma att ske under natten. Elin somnade vid 21 och sov sen gott. Kl 21.30 ringde jag förlossningen och hörde mig för lite. De ville att jag skulle ta en alvedon och försöka vila lite. Jag försökte det men alvedonen gjorde ingen större nytta och värkarna blev kraftigare och gick från 10 minuters mellanrum ner mot 6-7 minuter mellan. Någonstans efter 22 kom mamma och vid 22.30 ringde jag förlossningen och sa att det inte lugnade ner sig. Sköterskan i telefonen gick lite motvilligt med på att vi fick komma in för kontroll… De hade nästan fullt förstod vi sen men den här gången fanns det åtminstone plats för oss. (När Elin föddes var det fullt både i Värnamo och Jönköping, de trängde in oss Värnamo på något vis.) Värkarna gjorde ondare och ondare och jag fick ett par stycken under promenaden genom akutintaget (där man går in på natten) upp till förlossningen som jag var tvungen att stanna och vänta ut. Vi fick sitta ner och vänta på att ett rum skulle bli ledigt men sen kom vi in fort och de undersökte på en gång eftersom de såg att jag hade ordentliga värkar. Proverna var bra och det visade sig att jag redan var 7 cm öppen! Så ingen risk att de kunde skicka hem oss direkt. 🙂 Vi blev inskrivna kl 23.20 den 5/4, då hade jag gått 40+2 veckor. Vi blev rätt fort flyttade till ett förlossningsrum där det snart konstaterades att det enda jag kunde få i smärtlindring var lustgas. Jag andades igenom några värkar utan gas eftersom jag inte alls hade fått till den vid Elins förlossning och var lite tveksam till om det skulle hjälpa, men till slut gav jag den ett försök iaf. Med lite panikkänslor inför värkarna fick jag verkligen god nytta av gasen. Jag fokuserade på att andas in den allt vad jag kunde. Det gjorde ont som fasen men på nåt sätt kändes det uthärdligt ändå eftersom jag visste att det skulle ta slut. Vi hade en jättebra barnmorska, en bm-student och en undersköterska som såg efter oss. Allihop var lugna och pålästa på min journal så jag kände mig trygg hela vägen. kl 00.38 var jag öppen 9 cm och då tog dom hål på hinnorna. kl 00.40 började krystvärkarna. Just den biten av förlossningen var nog värst, när värkarna ändrades. Det gick så fort och jag fick lite panik när jag inte hängde med. Men till slut kunde jag fokusera på barnmorskans lugna, stadiga instruktioner istället för att ropa på hjälp och vilja springa därifrån… Jag kan inte ha krystat särskilt många gånger innan lillebror kom till världen kl 00.51 den 6 april.

Bebis fick ligga på min mage, placentan kom ut smidigt 7 minuter senare och Marcus klippte navelsträngen. Barnmorskan undersökte mig noga, det blödde lite men hon hittade inga större bristningar. Hon bedövade ordentligt och satte ett par stygn utvändigt. Sen fick vi vila ut på rummet. Nu var ju klockan mitt i natten så vi var rätt trötta både jag och Marcus. Framåt tretiden fick vi det efterlängtade födelsedagsfikat (som vi missade helt när Elin föddes eftersom jag opererades) och det smakade ljuvligt med ostsmörgås och te. Lillebror hittade till bröstet och ammade sina första tag redan på förlossningen, precis som jag hade önskat mig. Jag fick gå upp och duscha och så småningom kom dom även in och vägde och mätte lillebror; 4565 g och 54 cm lång. Ingen liten pojk med andra ord! 🙂

Framåt 5-tiden blev vi förflyttade till ett rum på BB, men eftersom det föddes så många bebisar fanns det tyvärr ingen plats för Marcus, så han åkte hem. Jag sov lite grann och bebis sov länge. Sen var vi inne i BB-lunken, med mat, mys och vila. Vi stannade på BB till på lördag lunch, men sen var jag mer än nöjd med den vistelsen och det var otroligt skönt att åka hem. Lillebror hade fått igång amningen och jag mådde bättre än jag trodde var möjligt efter en förlossning. Efter Elins var jag mör, öm och förvirrad i flera månader, nu mådde jag typ bra redan efter ett dygn. Helt underbart! Och hela förlossningsupplevelsen var positiv vilket känns så skönt. Mest troligtvis blir det inga fler barn och jag är så lycklig över att ha fått vara med om en bra förlossning.

Annonser

One thought on “Förlossningsberättelse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s