Att döma eller inte döma…

Jag har haft många, långa diskussioner med mig själv angående om jag ska döma några tävlingar i år för att få behålla min domarauktorisation. Vissa dagar har jag känt att jag självklart ska göra det och andra har jag varit betydligt mer vacklande i min inställning. Jag tycker att det är roligt och inspirerande, både att döma och att konstruera banor. Det har varit och är min drivkraft, det som får mig att vilja försöka lite till.
Sen finns det nackdelar med det hela också. Både saker som jag tänkte mycket på innan jag utbildade mig men även saker som blivit mer tydliga allt eftersom jag har dömt. Tiden har varit en självklar faktor. Det tar tid att döma. Alla som varit på en agilitytävling vet att en tävling oftast tar en hel dag eller helg i anspråk. Som domare räknas man vara på plats en bra stund innan man ska döma och sen finnas tillgänglig hela dagen. Har man tur får man några pauser och tid för att äta/kissa. Det är väldigt utmattande dagar, både fysiskt och psykiskt. Att vara fokuserad i flera timmar för att ge varje tävlande samma insats och en rättvis bedömning är tufft.
Att man får döma och tävla samma dag underlättar till viss del, men lets face it; man är varken särskilt bra som domare eller fokuserad som förare när man springer från det ena till det andra. Jag vill helst döma och tävla på olika dagar. Det gör att jag måste avsätta tid för båda i min kalender. Med två små barn är det lättare sagt än gjort. Jag VILL ju faktiskt vara hemma med familjen mer än borta på tävling. Och min sambo är inget fan av agilitytävlingar pga att det tar hela dagar/helger så att släpa med mig dom är inte aktuellt. I höst kommer jag nog bara tävla ett par strötävlingar (om ens det), men jag skulle ju faktiskt vilja tävla lite mer ordentligt med Tetley någon säsong innan han blir för gammal. Är det omöjligt att få ihop tiden till det om jag fortsätter döma?
Pressen att rita perfekta banor som passar alla ekipage (en omöjlighet…) och är lagom svår för klassen innebär också en psykisk påfrestning. Jag vill gärna göra alla nöjda och glada, vilket är en självklar omöjlighet. Det är alltid någon som inte tycker om det man gjort och ibland bara misslyckas man eller tänker fel när man bygger. Det tar på självförtroendet när man får kritik, direkt eller indirekt, på skoj eller allvar. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik som förmedlas på ett bra sätt, men i slutändan kommer vi alltid ha olika tankar om vad som är svårt eller lätt beroende på våra egna erfarenheter.
Och ovanpå allt detta med en rolig utmanande bana ska man även tänka på hundars och förares säkerhet i alla tänkbara situationer och ta personligt ansvar för att gräset är kort nog och hindren i tillräckligt bra/säker utformning…

Jag har verkligen velat fram och tillbaka. Men till sist bestämde jag mig för att inte ta ett oåterkalleligt beslut nu i höst när Erik fortfarande är så liten. Det är i höst det kommer vara svårast att åka bort en dag, ju äldre Erik blir detso lättare blir det. Så nu har jag bokat in två dömningsdagar i höst, en här hemma i Skillingaryd och en i Kinnared. Det är korta resor och förstående arrangörer som jag känner och kan ha en bra diskussion med angående upplägget. Det slutgiltiga beslutet om ifall jag ska fortsätta döma skjuter jag på framtiden.

 

Annonser

One thought on “Att döma eller inte döma…

  1. Ah, förstår att det är ett svårt beslut att ta, för du har ju rätt, det är ju precis som du skriver. Och jag har bara mina egna hundar att ta hänsyn till 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s