Dömt och drömt

Igår var jag i Kinnared och dömde min andra och sista tävling för i år. Så skönt att det är gjort, tyckte det gick bra också. Trevlig tävling all over helt enkelt. Det var hoppklass 3 och jag dömde en L/XL och två M-klasser. Jag tycker lite bättre om hoppklass och medium är min favoritstorlek att döma så uppdelningen passade mig fint! Det är verkligen kul att döma, ibland glömmer jag allt utanför och går in i en liknande bubbla som när jag tävlar. I den där dömningsbubblan finns bara jag och den tävlande hunden. Föraren finns där i periferin nånstans men det är ju hunden som är viktigast för mig. Det är häftigt att vara så där enormt fokuserad!

Lite grann stod jag och drömde också. Jag har velat fram och tillbaka om vad jag vill ha för hund nästa gång (om typ 3-4 år). Jag vill fokusera på agilityn, det vet jag. Och just nu drömmer jag om en liten, kolsvart jaktcocker. Det var flera grymma jaktcockrar med på tävlingen och jag tror att en sån skulle passa mig bra. Roliga, pigga, galna hundar men dom verkar trygga och stabila samtidigt. Precis lagom stora; inte så att dom tar en massa plats men ändå rejäla. Jag gillar hur feminina och ärtiga tikarna ser ut, annars är jag en hanhundsperson, men just när det gäller cocker skulle jag vilja ha en tik. Vad jag kan läsa mig till verkar dom inte kräva en massa pälsvård, till skillnad från utställningskusinen, och hälsostatusen är god. Det är den där evigt viftande svansen som verkar vara mest utsatt… Jag är ju heller inte främmande för jaktträning och apportering, cockrarna är grymt häftiga när dom jobbar med det dom är avlade för! Just nu lutar det alltså åt en jaktcocker, men mycket kan ändras på några år förstås.

Annonser

Höstgrått

Jag har börjat skriva inlägg ett par gånger men så kommer nåt emellan och det blir aldrig färdigt. Tråkigt egentligen för jag älskar att gå tillbala och läsa inlägg från när Elin var riktigt liten. På den punkten så är Erik nu 7 månader och börjar bli en liten person. Han är ofta glad och nöjd även om all utveckling han går igenom gör honom lite gnällig ibland. Han vill inte bli fasthållen, är hal som en ål när man ska klä på honom och babyskyddet är ett tortyrredskap. Det går oftast bra när han väl sitter i men jag får typ trycka dit honom, vilket känns så där… han kryper inte än men han tränar hela tiden. Han står på alla fyra och gungar men har inte riktigt balans och styrka att lyfta händerna var för sig. Ofta försöker han typ ta ett litet skutt, det ger blandat resultat… Han äter med god aptit när han är hungrig och nöjd. Och än en gång älskar jag mitt beslut om blw. Vi bara kör, han får äta och kladda och upptäcka. Ingen press, inte en massa dyra barnmatsburkar. Bara en nöjd (kladdig) bebis – I love it! Även babypottningen går bra. En bajsblöja har jag bytt sen han började äta mat och bajset blev fast. Så skönt för alla parter!

För övrigt är jag så less på hösten/(snart vintern). Jag förbannar mörkret, regnet och kylan och tycker rent allmänt att flera månader försvinner i grådasket där jag knappt lever. Jag vill ha 20 grader varmt och sol året runt, kan vi bara bestämma oss för det? Just i år är det nästan ännu värre eftersom jag är föräldraledig, flera månader av den tiden rusar undan i evigt mörker. Jag försöker ju verkligen njuta av nuet och hitta på roliga saker, ofta åker vi till öppna förskolan/babycafet och träffar folk (det finns såna aktiviteter att åka på varje dag om man känner för det, superbra!). Just nu har jag inga pengar men annars är det ju mysigt att fika eller åka till stan och bara gå runt. Biblioteket besöker vi också, då alltid när Elin är hemma så klart. Erik mest äter böcker än… Elin åker gärna och tränar med hundarna på ”brysselklubben”, vilket är kanon för då får jag en liten spark därbak att aktivera hundarna.