På jobbet

Sitter på jobbet och har lunchrast. En timmes lugn och ro, varmt kaffe och, dagen till ära, glass! (Vi har en GB-glass box i lunchrummet. Här jobbar ett gäng gottegrisar!) Solen skiner och det är ju supertrist att inte vara med familjen som är och hälsar på farmor och farfar i sommarstugan. Men samtidigt har jag verkligen kommit fram till att jag trivs på mitt jobb. Det är roligt, omväxlande och utmanande varje dag. Och självförtroendet bara rusade i taket de första dagarna när jag var tillbaka eftersom jag fick hur många kommenterar av typen: ”vad roligt att du är tillbaka!”, ”vi har verkligen saknat dig”, ”äntligen blir det ordning på lab igen!” som helst. Det blir man glad av även om jag tycker att mina nya kollegor gör ett bra jobb också och jag kan heller inte lösa alla problem genom att knäppa med fingrarna direkt. Men jag gör mitt bästa och det är kul att vara igång! Jag njuter extra av tiden jag får med barnen och jag njuter (faktiskt) också av tiden på jobbet.

Annonser

Nytt försök

Imorgon ska jag göra ett nytt försök att börja jobba! Nu känns det verkligen helt ok, tom roligt! 😊 Och jag kommer ju vara ledig lite grann emellanåt eftersom jag gått ner i tid. Planeringen för veckan är ordnad med hämtning, lämning och matsedel och kläderna till imorgon är framlagda åt både mig och dom små. Nåt har jag väl säkert glömt som jag borde gjort men det får ordna sig. Jag duschade tom ikväll! 👍😅 vi har ju också passat på att gå igenom första förskoleförkylningen nu under min sjukskrivning, har vi tur kanske det dröjer en vecka eller två innan det kommer nån ny… *ta i trä*

Jag var tvungen att avanmäla Tetley från tävlingen i Jönköping på lördag. Supertrist, men jag är ju inte alls i form för att springa agility. Nu känns det som att jag kommer strunta i någon form av SM-satsning och köra lite tävling på skoj bara. Kommer vi dit så kommer vi dit, men det är inte det viktigaste, alls. Jag hoppas Tetley håller för agility några år till, sen har jag lite förlikat mig med att det kommer bli en paus på tävlandet. Och det känns ok. Jag har ju redan dragit ner nåt enormt de senaste åren, allting har sin tid och just nu räcker inte tiden till valp och träning. Vi får se när en liten svart sockersöt cockertös flyttar in här. 😉

Inskolning; hur har det gått?

Jag är sjukskriven denna veckan och är hemma och gör ingenting, typ. Fortfarande rätt trött och öm på magen, men det blir bättre. Jag drabbades också av det underbara att få en urinvägsinfektion (…) men den känns redan bättre efter igångsättning av antibiotikabehandling igår. Skönt! Nu är det bara förskolebacillerna som är på intåg med, hoppas dom håller sig någorlunda i schack. Är det inte en sak kan det ju vara flera… 😛

Marcus började ju skola in Erik på förskola förra veckan och denna veckan kan man väl säga att både Erik och Elin fick fortsätta inskolningen lite grann. Skulle jag jobbat hade jag behövt lämna kl 6 och hämta kl 17, men nu kan dom få lite kortare dar iaf, det känns skönt. 9-16 är planen för hela veckan, så får dom vara med vid mellis, lunch och vila och andra rutiner.
Igår hade jag väl ungefär den jobbigaste lämningen någonsin. Alla grät och bröt ihop typ. Erik är glad och nöjd när vi åker dit och går glatt in och tar av sig skor och jacka. Sen vill han gärna in på avdelningen och kika runt men när han förstår att jag ska gå blir han ledsen. Det känns ju skittufft, men han är så liten att det inte går att resonera med honom så jag har sagt vad som kommer hända, lämnat över till en pedagog och gått. Han är ledsen i någon minut men sen går det bra. Han hade frågat någon gång efter mig under dagen men inte mycket alls. Han äter bra och hade somnat på en bädd med en filt över sig helt utan problem! ❤
Elin tycker också den här omställningen är jobbig. Där känner inte jag att jag vill lämna en vilt gråtande 4,5 åring och gå, så jag har gett henne extra tid nu när jag kan. Igår var jag kvar 20 minuter ungefär och när jag gick blev hon ledsen men var med på det. Sen pratade vi om hur hon ville göra igår kväll och åkte till förskolan med en plan idag. Hon hade med sig en leksak hemifrån, jag stannade kvar och gosade lite och sen skulle jag gå. Igen blev hon ledsen men hon bröt inte ihop helt. Där är det nog mest tidsperspektivet som är svårt. ”Jag stannar en liten stund” är ju väldigt olika beroende på vem man frågar. Vi får prata igen idag och se hur hon upplevde det. Hon får ju bli ledsen men det vore skönt (för mig…) om hon inte bröt ihop totalt.