Blöjfri och utveckling

För min egen skull tänkte jag skriva ett inlägg om Eriks potträning, det kan säkert ses litet skrytigt av vissa, men då behöver man inte fortsätta läsa. 🙂

Nu har det gått drygt en månad sen vi tog bort blöjorna och jag kan lätt skriva att Erik numera är blöjfri. Han har inte blöja på natten heller (den tog jag bort typ en vecka efter att vi började träna) och den senaste veckan har vi inte haft en enda olycka hemma. Några nätter har vi varit uppe och kissat på pottan en gång på natten, men annars håller han sig mellan sängdags (kl 20-22) tills vi går upp (ca 7-8). Om lite mindre än en vecka blir han 22 månader (han fyller 2 år den 6 april). Elin blev blöjfri vid påsk det året hon fyllde 2, så hon var runt 23 månader typ. Vi har haft två extremt enkla resor mot blöjfritt skulle jag nog säga. Om det beror på oss, barnen, hur vi angripit det eller nåt annat låter jag vara osagt. Men något har vi ju gjort rätt iaf! 😀 Det har varit mitt mål att dom ska bli blöjfria ”tidigt” av en mängd anledningar. Jag tycker helt klart att en tvååring är redo att lära känna sin kropp så pass att den känner när den är kissnödig/bajsnödig. Jag tänker lite att det oftast beror på inställningen från föräldrarna när barn har blöja längre (nej, det stämmer så klart inte för alla barn, endel har fysiologiska problem som gör det svårare för dom, men rent generellt). Föräldrarna orkar liksom inte riktigt ta tag i det. Och visst är det lite jobbigt att torka kiss, byta sängkläder och tvätta flera gånger varje dag, men det är ju för barnets bästa och utveckling. Erik var så extremt redo och även om han bad om blöja ett par gånger så köpte han att vi sa att de var slut. Och nu, en månad senare, har det verkligen varit värt allt krångel. Vi har en nöjd, blöjfri unge, slipper köpa blöjor (bra för ekonomin och miljön), slipper jobbiga blöjbyten och behöver inte längre bära med oss blöjor vart vi än ska. Än så länge har vi ombyten med oss, i bilen har jag ett kisskydd i stolen och sängen är bäddad med ett extra lager lakan+skydd för att slippa gå upp mer än nödvändigt på natten men i övrigt är det inget krångel alls. Han säger till och springer till badrummet på eget bevåg. Byxorna behöver han lite hjälp att dra ner än, men det är ju inget problem. Vi har varit iväg hos andra, ute på utflykter/promenader och åkt bil. På förskolan går det också bra, ett par dagar har han varit helt utan olyckor. Jag tänker att det är naturligt att det tar lite längre tid på förskolan än hemma. Det är många olika personal, det är fullt med andra barn och en massa skojigheter som kan göra att han glömmer av att säga till och han är ändå mindre tid på förskolan än vad han är hemma. När han varit själv med farmor och mormor har han både sagt till och låtit dom hjälpa honom på pottan.

För övrigt utvecklas ju lilleman i rasande takt just nu. Han pratar och härmar och låter massvis. Han leker gärna med sånt Elin tycker om (så klart) och älskar Babblarna! Han älskar att bada, äter det mesta, sover bra på nätterna och nu (äntligen!!!) verkar kanske den värsta närmandefasen vara över. Han har varit som en igel/amöba/extra kroppsdel på mig i flera månader och det har börjat tära på mig…. Jag har liksom inget stort närhetsbehov och måttet har varit mer än rågat kan man väl säga. Vissa gånger har det runnit över även om jag har försökt att vara tålmodig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s