3 veckor senare

Nu har jag snart bott i stugan/huset (Nyholm) i två veckor. Det går upp och ner med det mesta, men det jag har en konstant bra känsla i magen av är iaf just huset. Tänk att jag hittade nåt som inte bara blev ”nånstans att bo” utan verkligen kan klassas som ett hem. Det är litet och mysigt, ligger på landet med världens bästa promenadskog precis utanför grinden och jag tycker verkligen om det. Det funkar fint när barnen är här men är samtidigt inte stort och öde när jag och hundarna är själva. Det ligger lite för sig självt men närmaste granne är inte mer än några hundra meter bort på andra sidan en liten kulle. Det känns inte ödsligt på något vis alls. Gräsmattan är lagom stor för hundarna och barnen att rastas och leka på. Tomten är stor utöver gräsmattan, perfekt att bygga koja och grejer på till våren. 🙂 Vi får se vad vi hittar på. Jag ser redan nu hur mysigt det kommer bli när mörkret och kylan är över iaf. Bara några hundra meter bort ligger det en sjö, den går tom att skymta genom björkarna i hagen framför huset. Enligt hyresvärden brukar det beta får i hagen, så vallhunden som ska flytta hit kommer ha får-tv att underhålla sig med! 😛 Det känns som sagt bra, och barnen trivs, vilket är det viktigaste. ❤

I övrigt försöker jag låta känslorna komma när dom vill. Det går som sagt upp och ner. Ibland vet jag inte svaret på någon fråga och ibland är det solklart. Jag saknar så klart barnen så det gör ont, men jag vet att dom har det bra med sin pappa också. När dom är här gör jag så mycket jag kan av tiden ihop. Jag kommer missa massor när dom inte är hos mig, därför tänker jag verkligen se till ta tillvara på varje sekund som dom ÄR här. Jag städar, diskar, tvättar och handlar när jag är själv så mycket det bara går. Så blir det mer barnstyrda och barnanpassade aktiviteter när dom är här. Jag trodde det skulle vara jobbigast för Erik med byten och så men han är den mest ”förnuftiga” av dom. Han förstår när han ska till pappas hus och ser fram emot det. Elin är nog lite mer ”min” och har alltid varit, hon ser mest avskedet och hur länge hon ska vara borta och tycker det är jobbigt att säga hej då. Hon kan se fram emot att träffa pappa men sen blir det ändå tufft. Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre och mer av en vana så småningom.
Det största problemet för mig (utöver saknad) har nog varit att jag har väldigt svårt att sova när dom inte är här. Jag har samsovit med minst ett barn precis intill mig i 5,5 år, så det är kanske inte så konstigt att det känns ovant. Tyvärr har jag också varit sjuk fram och tillbaka sen jag flyttade, det har ju inte hjälpt till direkt. Plus att jag ju inte har kommit in alls i vardag och jobb härifrån än. Det har blivit mycket hemmamys, men å andra sidan har jag ju verkligen fått lära känna huset och bo in mig. Nu börjar jag känna mig bättre (det var inte corona, jag testade mig) så förhoppningsvis blir det lite normal vardag med jobb igen i nästa vecka.

3 tankar om “3 veckor senare

  1. Tips: tyngdtäcke. Känns som en kram när man sover. Budgetvarianten: en stor trasmatta (eller två smala som man tråcklar ihop) i ett påslakan. Hjälpte mig jättemycket när jag skulle sova ensam, även om det inte var barn jag saknade. ❤

  2. Först: skäms över hur länge sen det måste vara som vi hördes av!! Det låter tufft, men skönt att du hittat en bra plats för ditt nästa steg. Jag är säker på att allt kommer landa så småningom! 💕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s