Första dagarna

Det har inte ens gått en vecka sen vi hämtade hem valpis men på nåt vis känns det som att vi bara tog vid där vi slutade sist. Precis som Matcha är det en trygg och kontaktsökande kille, full med bus och mys. Jag tycker jättemycket om honom, men upplever inte samma ögonblickliga kärlek som jag kände till Matcha. Det dåliga samvetet över dom uteblivna känslorna gnager på mig lite, men jag låter det komma och sen kramar jag om den superfina valpen jag har och tänker att vi kommer ha så kul ihop. Han vet ju inte att vi egentligen skulle haft en annan lite äldre valp här hemma nu, han har inga förutfattade tankar eller funderingar. Det enda han vet är att vi är hela hans värld, dom som tar hand om honom och ger honom ovillkorlig kärlek. När jag tvivlar känns det jätteskönt att tänka på det faktiskt.
I övrigt funkar allt bra. Han är lite ledsen över att vara instängd, men i går kväll pep han nästan ingenting när jag stängde grinden om honom och Tetley i groventren. Jag vill gärna ha dom sovande på nedervåningen, dels för att det är skönt att slippa ha hundarna i sängen men även för att trappan är brant och lite hal. Innan han är rumsren vill jag inte ha honom springandes på golvet där uppe heller med tanke på gliporna mellan golvplankorna. Om han sov i sängen skulle jag ha jättesvårt att slappna av för att inte missa om han vaknar. Han äter glupskt och lyssnar redan fint på namnet. Vi kampar och leker och har kört ett par shejpingpass med bra utveckling. Han tänker lite mer än Matcha och kan fastna lite i att vänta ut mig ibland, så spontanitet och våga prova känns viktigt att ha fokus på.

Vi är en hel hög med folk på jobbet som skaffat valp det senaste halvåret och det är så himla skönt att det här inte är min första valp som det är för vissa. Jag är så trygg i mitt hundägande och hunduppfostrande. Jag vet vad jag vill ha och jag har en plan (i huvudet) för hur jag ska komma dit. Det känns inte det minsta svårt och komplicerat med valp. Och den här gången ser väl målen lite annorlunda ut. Elin satte så bra ord på det häromveckan. ”Den här gången vill inte jag att valpen ska dö.” Just så känns det, allt annat är oviktigt, bara valpen överlever.

Penley!

Nu har vi avklarat första dynget med nya valpis! Och det går superbra! Han leker, sover, hittar på bus, kissar (ute, oftast!) äter med god aptit, myser och bara är söt. Han traskade in på tomten med gott självförtroende, blev jätteliten när labbe-gubbarna fick hälsa men insåg sen att dom var rätt trevliga typer och nu är det som om dom känt varandra länge. Han vill gärna sova nära, och både Tetley OCH Lipton har tillåtit det! 😳

Vi var först ut att hämta så fick chans att se hela kullen igen. Alla ser verkligen jättefina ut! Vi träffade pappans ägare på gårdsplanen, dom skulle ha en liten tik och sen kom även en som skulle ha en tik på foder. Det känns ju skönt inför ev kommande valpträffar att ha träffat ett par av dom andra valpköparna. Efter att pappren var påskrivna och lite förvirring kring vilken valp vi skulle ha var utredd 😅 kunde vi till slut ta med oss vår skatt och åka hem.

Nära nu!

Imorgon åker vi till Väröbacka och häntar hem Penley! Pirrigt värre, hos både mig och dom två små här hemma. 🤗 jag ser jättemycket fram emot att lära känna min lilla röding. Vad mycket skoj vi ska ha och så mycket kärlek han kommer få. ❤❤

Det kändes tudelat att plocka fram ”Matchas saker” igen, men snart kommer dom vara Penleys istället. Lite nytt har vi köpt efter att Aemon var här och finfördelade endel leksaker (…) och för att det kändes kul med lite nytt. Vi passerar ju Ullared på vägen till Varberg, helt perfekt stopp efter att vi var och tittade på valpisarna förra gången. Det var jättelite folk och vi höll bra avstånd, så kändes lugnt ur smittspridningssynpunkt, annars hade jag inte gått in.

Jag hade ångest över försäkringsbolag till Matcha, då valde jag Agria. Nu hade jag samma problem att välja åt Penley, Agria kändes lite onödigt dyrt. Jag funderade fram och tillbaka och landade sen på Sveland, som jag har till Tetley också. Det är ju ingen superskillnad hos dom olika bolagen, alla ersätter typ samma, vilket är viktigast. Förhoppningsvis behöver vi inte utnyttja den, men mtp att jag var tvungen att använda den förra försäkringen jag valde och nog inte hade kunnat skaffa Penley utan den ersättningen känns det väldigt viktigt med den tryggheten.

Nya valpen

Om en vecka hämtar vi hem vår nya lilla valp! Jag har gått igenom så många olika stadier under de senaste veckorna så jag länner mig alldeles schizofren… ibland har jag varit säker på vad som är rätt, ibland vet jag ingenting. Johanna kollade iaf med Taims uppfödare, som fick valpar en vecka efter Matcha dog, om alla valparna var tingade. Det visade sig att dom inte var det, en av tre pojkar fanns kvar. Jag kontaktade henne och kollade läget och förra veckan åkte vi och tittade på dom. Jag visste ju att det inte skulle gå att säga nej tack om vi träffat dom, så egentligen hade jag väl bestämt mig innan vi åkte. Hursom var dom så klart jättesöta. Pigga, nyfikna, kampglada och sociala. Mamma är Taims grymt duktiga syrra Uscha, pappa är en hane som heter Flipper, det är hans första kull. Båda är gk vallhundar så klart och Uscha har lämnat två fina kullar innan med bra hälsostatistik. Det känns bra, på pappret minst lika bra som Matcha. Ffa känns det skönt att slippa vänta. Vänta på löp, vänta på parning, vänta på valpar…. det var lite spännande i höstas, nu orkar jag inte med det. Nu finns det en valp som jag ska hämta om bara en vecka. Valpångesten är ju här igen, med större kraft än sist, och uppblandad med lite rädsla tror jag? Det är alla ”tänk om” som plågar mig. Och en känsla av att jag måste ta tillvara på ALLT för vi kanske inte får så mycket tid ihop. Jag jobbar med tankarna och vet ju varför dom kommer, men det är jobbigt ibland. Och Matcha är ju ständigt närvarande i mina tankar, ännu mer sen jag bestämde mig för den nya valpen. Hur jag än gör kommer jag inte ifrån tanken att han var min drömhund, precis den där kelpien jag såg framför mig när jag visualiserade framtiden. En liten svart, med mörka tan-tecken. Och jag är livrädd att jag ska tänka och känna att den här jättefina, men bruna valpen är det näst bästa. Det förtjänar han inte. Jag hoppas och tror att det kommer bli lättare när han väl är här. Jag kände mig mycket tryggare med beslutet när vi hälsat på dom, nu är det bara sista biten kvar innan han med största säkerhet studsar in och tar sin plats i våra hjärtan. Penley. ❤