Oh the joy…

Lyckan och glädjen i att ha (och vara…) en viljestark, envis och bestämd 20 månaders hemma. 🙄 Erik har blivit ett litet barn med en massa åsikter och tankar men eftersom talet och förmågan att uttrycka sig stapplar efter lite (inte på nåt vis onormalt, han bara pratar inte flytande än) så har vi en hel del utbrott och gråt här hemma just nu. Jobbigt för honom och för oss andra men det blir ju bättre (nån gång snart, gärna). Påklädning är nästan det värsta. Är det bara en tröja/jacka och stövlar kan det gå ok men vanliga kläder och varmare kläder innebär brottningsmatch varje gång. Imorse övervägde jag att låta honom gå ut i bara blöja….. ännu en anledning att hata vintern. 👎👎

Jag och barnen har julpyntat och fixat lite här hemma också. Tomtarna får nog trippa fram från källaren inom kort dom också. Vi behöver lite mys och julstämning i våra liv.

Jag har ju inte nämnt vårt nytillskott i familjen heller; lilla Tikka! Jämthund/Kopov på 6 månader som ska jaga vildsvin när hon blir stor. Supersöt, glad och vänlig liten hund. Och svår att fota, men håll till godo!

Just nu

Häromdagen gick jag och tänkte att det ändå blev en helt ok höst. Trots omställningen till jobb och förskola och all planering det innebär. Jag jobbar 80 % med en dag ledigt i veckan. Sen jobbar jag helg var 4:e vecka vilket ger två ytterligare vardagar ledigt. Jag fick också info från jobbet att jag helst skulle försöka ta 3 semesterdagar till innan jul (de blir ”för gamla” annars) så då placerade jag ut dom så att jag fram till jul bara kommer jobba tre dagar i veckan. 🙂 Perfekt! Marcus nya jobb har också inneburit en solklar förbättring för mig. Han kan välja lite mer vilka dagar han reser och anpassa sig efter mitt schema istället för att vara iväg hela veckan var tredje vecka. Jag stressade enormt mycket pga av det när Elin började förskolan kommer jag ihåg. Jag har fortfarande en tendens att stressa och få dåligt samvete när barnen är ”för mycket” (vad är ens det?) på förskolan, men det är betydligt enklare att få ihop livspusslet nu. Och jag upplever att jag får det bästa av jobbet och barnen som det är nu. Jag ÄLSKAR att umgås med mina barn och känner inte igen mig alls i folks beskrivningar av att det är jobbigt när dom är hemma längre perioder i sträck. Kunde jag ha dom hemma på heltid hade jag gladeligen haft det. Vi går promenader, leker, pysslar, åker på utflykter, går till öppna förskolan och är hemma och bara myser. Så skönt! Det som väger upp för att barnen måste till förskolan är ju faktiskt hur mycket jag tycker om mitt jobb. Jag brinner verkligen för det och kan i nuläget inte tänka mig att jobba med nåt annat. Jag vill lära mig mer och bli bättre och utvecklas och det känns så roligt! Extra kul är det ju så klart att vi nästa höst ska flytta till nya, större lokaler och har mer möjlighet att utveckla även labbet där. Spännande!

Hundarna tuffar på. Lipton har jag satt in NSAID på, mest för säkerhets skull typ. Han är lite stel när vi gått långpromenader ibland, men han är pigg och glad.
Tetley har haft något mer anfall men just nu tänker jag att dom kommer så sällan (ett i halvåret typ) att det får vara så länge. Han har ju lite högt blodtryck som vi försökte behandla ett tag, men sen skulle vi sätta in ny medicin som det var 6 månaders karens på och då lade jag ner det. Kanske att man kan få dispens men han mår ju inte dåligt av det (än, jag vet att det inte är bra att gå runt med för högt blodtryck.) Vi får se. Nu slutade Tetleys veterinär efter sommaren också så då behöver jag bestämma mig för en ny och det orkar jag inte krångla med riktigt heller. Vi tävlar lite grann och tränar så mycket vi hinner med.

Jag försöker se till att ta hand om mig själv och prioritera mig själv mitt i alla andras behov också. Det är inte lätt men jag jobbar på det (att vara självisk…) Jag sjunger i kör en gång i veckan vilket är superskoj! Jag har missat ett par gånger pga att Marcus har rest, men annars ser jag till att ta mig dit. Det känns som en bra start, får se om jag tar tag i nåt annat nästa år. Jag gläntar lite på dörren till att eventuellt skaffa valp, men det ligger en bit fram i tiden. Egentligen har vi det väl förspänt för en valp med Marcus som jobbar hemifrån och jag som kan ta med den till jobbet. Men jag vill verkligen satsa helhjärtat och känna att jag VILL ha en valp och att jag kan ge den den tid jag tycker det kräver. Det ÄR jobbigt med valp även om dom, som tur är, växer upp relativt fort. Vi får se. Jag har varit lite tveksam för Liptons skull också, men samtidigt vill jag absolut inte gå och vänta på att han ska bli dålig för att jag ska få skaffa valp liksom. Det är tudelat det där. Det är heller inte helt lätt att varken hitta eller få möjlighet att köpa en jaktcockervalp nu heller. De har verkligen blivit populära, inte minst bland agilityfolk.

På jobbet

Sitter på jobbet och har lunchrast. En timmes lugn och ro, varmt kaffe och, dagen till ära, glass! (Vi har en GB-glass box i lunchrummet. Här jobbar ett gäng gottegrisar!) Solen skiner och det är ju supertrist att inte vara med familjen som är och hälsar på farmor och farfar i sommarstugan. Men samtidigt har jag verkligen kommit fram till att jag trivs på mitt jobb. Det är roligt, omväxlande och utmanande varje dag. Och självförtroendet bara rusade i taket de första dagarna när jag var tillbaka eftersom jag fick hur många kommenterar av typen: ”vad roligt att du är tillbaka!”, ”vi har verkligen saknat dig”, ”äntligen blir det ordning på lab igen!” som helst. Det blir man glad av även om jag tycker att mina nya kollegor gör ett bra jobb också och jag kan heller inte lösa alla problem genom att knäppa med fingrarna direkt. Men jag gör mitt bästa och det är kul att vara igång! Jag njuter extra av tiden jag får med barnen och jag njuter (faktiskt) också av tiden på jobbet.

Nytt försök

Imorgon ska jag göra ett nytt försök att börja jobba! Nu känns det verkligen helt ok, tom roligt! 😊 Och jag kommer ju vara ledig lite grann emellanåt eftersom jag gått ner i tid. Planeringen för veckan är ordnad med hämtning, lämning och matsedel och kläderna till imorgon är framlagda åt både mig och dom små. Nåt har jag väl säkert glömt som jag borde gjort men det får ordna sig. Jag duschade tom ikväll! 👍😅 vi har ju också passat på att gå igenom första förskoleförkylningen nu under min sjukskrivning, har vi tur kanske det dröjer en vecka eller två innan det kommer nån ny… *ta i trä*

Jag var tvungen att avanmäla Tetley från tävlingen i Jönköping på lördag. Supertrist, men jag är ju inte alls i form för att springa agility. Nu känns det som att jag kommer strunta i någon form av SM-satsning och köra lite tävling på skoj bara. Kommer vi dit så kommer vi dit, men det är inte det viktigaste, alls. Jag hoppas Tetley håller för agility några år till, sen har jag lite förlikat mig med att det kommer bli en paus på tävlandet. Och det känns ok. Jag har ju redan dragit ner nåt enormt de senaste åren, allting har sin tid och just nu räcker inte tiden till valp och träning. Vi får se när en liten svart sockersöt cockertös flyttar in här. 😉

Inskolning; hur har det gått?

Jag är sjukskriven denna veckan och är hemma och gör ingenting, typ. Fortfarande rätt trött och öm på magen, men det blir bättre. Jag drabbades också av det underbara att få en urinvägsinfektion (…) men den känns redan bättre efter igångsättning av antibiotikabehandling igår. Skönt! Nu är det bara förskolebacillerna som är på intåg med, hoppas dom håller sig någorlunda i schack. Är det inte en sak kan det ju vara flera… 😛

Marcus började ju skola in Erik på förskola förra veckan och denna veckan kan man väl säga att både Erik och Elin fick fortsätta inskolningen lite grann. Skulle jag jobbat hade jag behövt lämna kl 6 och hämta kl 17, men nu kan dom få lite kortare dar iaf, det känns skönt. 9-16 är planen för hela veckan, så får dom vara med vid mellis, lunch och vila och andra rutiner.
Igår hade jag väl ungefär den jobbigaste lämningen någonsin. Alla grät och bröt ihop typ. Erik är glad och nöjd när vi åker dit och går glatt in och tar av sig skor och jacka. Sen vill han gärna in på avdelningen och kika runt men när han förstår att jag ska gå blir han ledsen. Det känns ju skittufft, men han är så liten att det inte går att resonera med honom så jag har sagt vad som kommer hända, lämnat över till en pedagog och gått. Han är ledsen i någon minut men sen går det bra. Han hade frågat någon gång efter mig under dagen men inte mycket alls. Han äter bra och hade somnat på en bädd med en filt över sig helt utan problem! ❤
Elin tycker också den här omställningen är jobbig. Där känner inte jag att jag vill lämna en vilt gråtande 4,5 åring och gå, så jag har gett henne extra tid nu när jag kan. Igår var jag kvar 20 minuter ungefär och när jag gick blev hon ledsen men var med på det. Sen pratade vi om hur hon ville göra igår kväll och åkte till förskolan med en plan idag. Hon hade med sig en leksak hemifrån, jag stannade kvar och gosade lite och sen skulle jag gå. Igen blev hon ledsen men hon bröt inte ihop helt. Där är det nog mest tidsperspektivet som är svårt. ”Jag stannar en liten stund” är ju väldigt olika beroende på vem man frågar. Vi får prata igen idag och se hur hon upplevde det. Hon får ju bli ledsen men det vore skönt (för mig…) om hon inte bröt ihop totalt.

Trött trött trött

Jag har mindre ont nu några dagar efter operationen men shit vad trött jag är! Hjärnan känns som mos och ögonlocken bara faller ihop. Det känns som att jag har svårt att fokusera både ögon och tankar längre än någon sekund i taget, väldigt irriterande. Jag vilar och vilar så mycket jag kan och försöker vara uppe och röra på mig däremellan. Det går långsamt men det går väl framåt iaf. Igår vågade jag för första gången sticka mig själv i magen med Innohep-sprutan (blodförtunnande, eftersom op tog såpass lång tid). Jag är ju inte det minsta rädd för nålar och sticker gladeligen andra men att sticka mig själv var en helt annan femma… Handsvett och hjärtklappning, trots att jag visste att det inte gjorde ont. Men Marcus ska iväg nästa vecka så jag måste kunna ta dom själv, lika bra att lära sig! Jag är sjukskriven hela nästa vecka, vilket känns helt nödvändigt. Men sen hoppas jag att kroppen och knoppen har hamnat på rätt köl igen.

Bye bye gallbladder!

Så då var gallblåsan borta! Inga fler gallstenar! 👏👍 Det var en helt ny erfarenhet att opereras, en gång tidigare har jag ju blivit opererad, eftdr Elins födelse. Men då var jag ju vaken och det var en helt annan ”upplevelse” än det här. Vid 9 kördes jag ner till operation, vi ses efter lunch sa sköterskan. Kl 16.20 vaknade jag till på uppvaket… 😕 så det hade ju uppenbarligen inte gått helt så smidigt som förväntat. En sten låg i gallgångarna och då kan man inte få bort den via titthål så dom fick även gå in genom munnen och till tolvfingertarmen. Jag mådde groggy som fan direkt när jag vaknade och var yr ett bra tag, men nu, kl 22, är det bättre. Lite ont har jag men nu är det överkomligt. Pga smärtlindring eller bara att det ju ska bli bättre vet jag inte. Jag får bara äta flytande föda idag så får också dropp. Får se vad de säger på ronden imorgon, men det vore ju gott att få försöka äta igen. Hoppas att jag mår bra nog att åka hem också, jag saknar mina små troll!