På jobbet

Sitter på jobbet och har lunchrast. En timmes lugn och ro, varmt kaffe och, dagen till ära, glass! (Vi har en GB-glass box i lunchrummet. Här jobbar ett gäng gottegrisar!) Solen skiner och det är ju supertrist att inte vara med familjen som är och hälsar på farmor och farfar i sommarstugan. Men samtidigt har jag verkligen kommit fram till att jag trivs på mitt jobb. Det är roligt, omväxlande och utmanande varje dag. Och självförtroendet bara rusade i taket de första dagarna när jag var tillbaka eftersom jag fick hur många kommenterar av typen: ”vad roligt att du är tillbaka!”, ”vi har verkligen saknat dig”, ”äntligen blir det ordning på lab igen!” som helst. Det blir man glad av även om jag tycker att mina nya kollegor gör ett bra jobb också och jag kan heller inte lösa alla problem genom att knäppa med fingrarna direkt. Men jag gör mitt bästa och det är kul att vara igång! Jag njuter extra av tiden jag får med barnen och jag njuter (faktiskt) också av tiden på jobbet.

Annonser

Nytt försök

Imorgon ska jag göra ett nytt försök att börja jobba! Nu känns det verkligen helt ok, tom roligt! 😊 Och jag kommer ju vara ledig lite grann emellanåt eftersom jag gått ner i tid. Planeringen för veckan är ordnad med hämtning, lämning och matsedel och kläderna till imorgon är framlagda åt både mig och dom små. Nåt har jag väl säkert glömt som jag borde gjort men det får ordna sig. Jag duschade tom ikväll! 👍😅 vi har ju också passat på att gå igenom första förskoleförkylningen nu under min sjukskrivning, har vi tur kanske det dröjer en vecka eller två innan det kommer nån ny… *ta i trä*

Jag var tvungen att avanmäla Tetley från tävlingen i Jönköping på lördag. Supertrist, men jag är ju inte alls i form för att springa agility. Nu känns det som att jag kommer strunta i någon form av SM-satsning och köra lite tävling på skoj bara. Kommer vi dit så kommer vi dit, men det är inte det viktigaste, alls. Jag hoppas Tetley håller för agility några år till, sen har jag lite förlikat mig med att det kommer bli en paus på tävlandet. Och det känns ok. Jag har ju redan dragit ner nåt enormt de senaste åren, allting har sin tid och just nu räcker inte tiden till valp och träning. Vi får se när en liten svart sockersöt cockertös flyttar in här. 😉

Inskolning; hur har det gått?

Jag är sjukskriven denna veckan och är hemma och gör ingenting, typ. Fortfarande rätt trött och öm på magen, men det blir bättre. Jag drabbades också av det underbara att få en urinvägsinfektion (…) men den känns redan bättre efter igångsättning av antibiotikabehandling igår. Skönt! Nu är det bara förskolebacillerna som är på intåg med, hoppas dom håller sig någorlunda i schack. Är det inte en sak kan det ju vara flera… 😛

Marcus började ju skola in Erik på förskola förra veckan och denna veckan kan man väl säga att både Erik och Elin fick fortsätta inskolningen lite grann. Skulle jag jobbat hade jag behövt lämna kl 6 och hämta kl 17, men nu kan dom få lite kortare dar iaf, det känns skönt. 9-16 är planen för hela veckan, så får dom vara med vid mellis, lunch och vila och andra rutiner.
Igår hade jag väl ungefär den jobbigaste lämningen någonsin. Alla grät och bröt ihop typ. Erik är glad och nöjd när vi åker dit och går glatt in och tar av sig skor och jacka. Sen vill han gärna in på avdelningen och kika runt men när han förstår att jag ska gå blir han ledsen. Det känns ju skittufft, men han är så liten att det inte går att resonera med honom så jag har sagt vad som kommer hända, lämnat över till en pedagog och gått. Han är ledsen i någon minut men sen går det bra. Han hade frågat någon gång efter mig under dagen men inte mycket alls. Han äter bra och hade somnat på en bädd med en filt över sig helt utan problem! ❤
Elin tycker också den här omställningen är jobbig. Där känner inte jag att jag vill lämna en vilt gråtande 4,5 åring och gå, så jag har gett henne extra tid nu när jag kan. Igår var jag kvar 20 minuter ungefär och när jag gick blev hon ledsen men var med på det. Sen pratade vi om hur hon ville göra igår kväll och åkte till förskolan med en plan idag. Hon hade med sig en leksak hemifrån, jag stannade kvar och gosade lite och sen skulle jag gå. Igen blev hon ledsen men hon bröt inte ihop helt. Där är det nog mest tidsperspektivet som är svårt. ”Jag stannar en liten stund” är ju väldigt olika beroende på vem man frågar. Vi får prata igen idag och se hur hon upplevde det. Hon får ju bli ledsen men det vore skönt (för mig…) om hon inte bröt ihop totalt.

Trött trött trött

Jag har mindre ont nu några dagar efter operationen men shit vad trött jag är! Hjärnan känns som mos och ögonlocken bara faller ihop. Det känns som att jag har svårt att fokusera både ögon och tankar längre än någon sekund i taget, väldigt irriterande. Jag vilar och vilar så mycket jag kan och försöker vara uppe och röra på mig däremellan. Det går långsamt men det går väl framåt iaf. Igår vågade jag för första gången sticka mig själv i magen med Innohep-sprutan (blodförtunnande, eftersom op tog såpass lång tid). Jag är ju inte det minsta rädd för nålar och sticker gladeligen andra men att sticka mig själv var en helt annan femma… Handsvett och hjärtklappning, trots att jag visste att det inte gjorde ont. Men Marcus ska iväg nästa vecka så jag måste kunna ta dom själv, lika bra att lära sig! Jag är sjukskriven hela nästa vecka, vilket känns helt nödvändigt. Men sen hoppas jag att kroppen och knoppen har hamnat på rätt köl igen.

Bye bye gallbladder!

Så då var gallblåsan borta! Inga fler gallstenar! 👏👍 Det var en helt ny erfarenhet att opereras, en gång tidigare har jag ju blivit opererad, eftdr Elins födelse. Men då var jag ju vaken och det var en helt annan ”upplevelse” än det här. Vid 9 kördes jag ner till operation, vi ses efter lunch sa sköterskan. Kl 16.20 vaknade jag till på uppvaket… 😕 så det hade ju uppenbarligen inte gått helt så smidigt som förväntat. En sten låg i gallgångarna och då kan man inte få bort den via titthål så dom fick även gå in genom munnen och till tolvfingertarmen. Jag mådde groggy som fan direkt när jag vaknade och var yr ett bra tag, men nu, kl 22, är det bättre. Lite ont har jag men nu är det överkomligt. Pga smärtlindring eller bara att det ju ska bli bättre vet jag inte. Jag får bara äta flytande föda idag så får också dropp. Får se vad de säger på ronden imorgon, men det vore ju gott att få försöka äta igen. Hoppas att jag mår bra nog att åka hem också, jag saknar mina små troll!

Jäkla gallstenar!

Den sista veckan på föräldraledigheten blev inte alls som tänkt, tyvärr. Mys och njuta har det inte blivit mycket med eftersom jag fått riktiga besvär med gallblåsan. I lördags skulle jag vara fadder åt Lukas när han döptes, något som jag verkligen sett fram emot! När vi kom till kyrkan började jag känna mig konstig, som att jag ätit för mycket typ. Sen när vi skulle dra igång allt blev jag kallsvettig och höll på och svimma så jag fick sätta mig i sakriastian och andas. Jag hörde ju hela dopet men kunde inte medverka alls. Sååå besviken. 😥 Vi åkte hem till Johanna direkt när det var slut, jag spydde (nu trodde jag att det var matförgiftning) och sen låg jag i deras säng under tiden de andra åt mat och tårta. Och mådde sämre och sämre och fick mer och mer ont. Till slut gick det inte längre, då packade jag och Marcus in oss och barnen i bilen och åkte till Jönköping. In på akuten, väntan, provtagning, mer väntan och mer smärta. Till slut, efter typ 6 timmars smärta, fick jag smärtstillande som gav effekt. Phu! Gallstensanfall var läkaren rätt så säker på. Vi åkte hem iaf och så tänkte jag vila dagen efter. Men nope, jag fick ett till anfall i söndags typ 2 timmar efter matintag. Tog alvedon och diklofenak hemma men det hjälpte inte så det blev akuten igen. Själv denna gången, det gick bra att köra men aldrig har väl vägen till Jönköping varit så dryg… Samma veva igen med prover och väntan och smärystillande. sen var planen att jag skulle hem men läkaren ville till sluy ha kvar mig för ultraljud eftersom mina levervärden stigit och även crpt. Det blev en natt på akutvårdsavdelningen istället. Jag fick göra ultraljud imorse och det visade ju att jag har gallstenar (det visste jag sen senaste episoden med anfall) men ingen som satt fast och ingen inflammation. Ok, tänkte jag, då ska jag hem sen! Jag åt frukost och lite lunch och väntade på att bli bortkopplad från droppet. Då började jag känna smärtan igen….. 😨 Så bara att ställa in planerna, få smärtstillande på nytt och sen träffa läkaren igen. Så nu är planen att jag stannar över natten och ska opereras imorgon. Just nu ligger jag på kirurgmottagning b på Ryhov, ska snart duscha och fixa och sen hoppas jag kunna sova inatt.

Barnen var så snälla när dom var med på akuten i lördags. ❤ De lekte i lekrummet, gick till cafeterian en sväng, hängde på rummet lite och hjälpte till att tvätta mig på armen när det skulle stickas. Älsklingar! Igår när jag åkte satt Elin och skulle äta och hörde inte helt vad jag sa att jag skulle göra, då kom hon ut i hallen och sa: ”Jag måste komma ut hit så jag hör exakt vad du säger.” Hon var inte orolig eller så, men ville ha koll på läget. Idag kom Marcus och dom små förbi en sväng med lite grejer och för att Erik skulle få amma. Jag åkte utan bh och inlägg igår så det har läckt en del… men nu är jag tömd och utrustad! 😉 Det ska gå bra att amma igen så snart man kommit ur narkosen ordentligt tydligen.

Och Marcus har mitt i alltihop påbörjat Eriks inskolning på förskolan. Jag är lite ledsen att missa det men är övertygad om att det kommer gå jättebra!

Jobbat lite och snart blir det på riktigt igen

Igår var jag inne och jobbade lite extra en söndag när det fattades personal. Kändes skönt att stämma av och se att en del iaf ser ut som innan jag gick hem. Det är ju annars bara ny personal på labbet så en hel del nya rutiner som jag inte har koll på. Först kändes det bara roligt att snart vara tillbaka, men sen kollade jag in schemat som inte alls stämde med den infon jag har fått och planerat mitt liv efter…. paniken!😱 Messade och skickade mail för att försöka se hur det låg till, för förskoleschemat är ju inskickat och Marcus första resor på nya jobbet är planerade, så det var en hel del att ändra/lösa om det skulle visa sig att jag tänkt fel på nåt sätt. Men imorse fick jag svaret att det blivit inlagt fel veckor pga en miss i kommunikationen. Phew! Så nu har min puls gått ner till det normala och krampen i magen är försvunnen. Nu ska vi vara lediga en vecka och sen börjar Eriks inskolning nästa vecka. Lille plutten… Fast han är betydligt större på alla sätt än innan sommaren så det känns inte som att överge en liten bebis. Han är ett barn med vilja, humör och egna tankar. Betydligt tjurigare 😂 än vad jag kommer ihåg Elin i samma ålder. Han kommer nog inte ta någon skit av sina nya kompisar… 😅