6 månader och förkyld

Hahaha, Erik läste väl mitt förra inlägg och ville inte alls bli kallad go och glad… Nu är han förkyld och mitt i utvecklingssprång 5 samtidigt = onöjd mest hela tiden. Som grädde på moset fortsätter magen att vara aktiv vilket innebär pottning (inte så populärt) eller blöjbyte (ännu mindre populärt) jätteofta. Han sover mycket men rätt oroligt och vaknar till en stund mitt i natten så jag måste gå upp med honom. Utvecklingssprånget, som handlar om relationer, satte nog lite extra fart när han var hemma med Marcus igår när jag dömde en av mina tävlingar. Han hade varit ledsen en hel del tyvärr, men det var väntat mtp att Marcus inte har honom själv så ofta och att han heller inte tar flaska eller ersättning på annat vis. Det känns ju som lång tid när man är mitt i det men på det stora hela tror jag inte att 6 timmar en dag lämnar några stora men. Idag gosar och ammar vi ikapp! Enligt min wonder weeks app bör han lämna det jobbigaste bakom sig framåt torsdag vilket vore extremt bra tajming isf! På torsdag kväll åker nämligen jag, Johanna och Erik till Hässleholm för att bo hos Eva och gå på agility-VM! Det ska bli så kul!! Men så klart lite enklare om bebis är på mindre grinigt humör…

Annonser

25 september

Och vips så var det snart oktober. What?! Stoppa tiden!
VI gör inte så mycket mer än lever. Vi njuter så mycket vi kan av barn, hundar, hus och allt som hör till. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett kapitel för sig. Jag tycker om det, det är en frihetskänsla att få bestämma helt själv vad man vill göra med dagen, men det är ändå inte bara en dans på rosor. Jag har två små som har egna viljor och förväntningar och det måste försökas passa ihop med allt annat man ska/vill göra. Den egna stimulansen och välmåendet prioriteras långt ner på listan efter alla andra. Att jag har en sambo som reser massor och som är borta lite för mycket även när han väl är hemma är också jobbigt. Det tär på allt, tyvärr. I perioder har jag nästan tyckt det har varit skönt att han reser men, ju mer tiden går och ju äldre barnen blir desto mer inser jag att det faktiskt är allt annat än optimalt. Det är jobbigt. :S
Mina egna intressen går på sparlåga, hundarna är med och vi umgås massor och promenerar men det är det jag orkar med. Hjärnan är liksom för trött för att fokusera mera känns det som. Det här med att lära känna sig själv är visst något man gör hela livet. 😛 Jag har inte förrän nu insett att jag absolut inte klarar av för många bollar i luften. Det går bra om det är ordning och reda på saker, men när det improviseras och kastas om och bollarna är för stora, då tappar jag allihop. Så nu bollar jag barnen (viktigast), hundarna och försöker ta hand om hus och hem. Jag duschar ibland (…) men inte så ofta som jag kanske önskat och jag lägger inte öht någon tid på att planera in saker utöver det vanliga. Det går inte. Jag har full förståelse för folk som går in i väggen när dom är föräldralediga!

Elin är ju 3,5 år snart och har blivit en riktig liten människa. Hon funderar och tänker på saker. Frågar varför och bryr sig om. Är nyfiken och börjar bli mer och mer social även i nya situationer med människor hon inte känner så väl. Hon äter bra, sover bra, älskar att promenera och vara utomhus (så länge det inte är för kallt och obekvämt. Släkt med mig kanske? :P) När hon säger ”Jag tycker om dig mamma!” eller ”jag älskar dig i hela världen!” då glöms ju verkligen de flesta problem bort. ❤ ❤
Erik blir snart 6 månader och ska då börja äta mat är tanken. Ett stort steg faktiskt, fram till nu har han enbart ammat. Vi försökte ge ersättning en gång, men det ratades… Vi struntar väl i det då. I övrigt är han aktiv, glad och trygg. Han ler i stort sett så fort man tittar på honom och busar en massa. Han älskar fortfarande sin storasyster och har börjat visa intresse för hundarna. Det kanske låter lite hårt, men han är ett optimalt lillasyskon; hänger på helt utan problem och är till väldigt lite besvär. Han kan sitta i sjalen långa stunder eller ligga i vagnen om han bara är mätt och nöjd.
Jag pottar även Erik. Det går med blandade resultat. Är jag entusiastisk och flitig så hamnar det mesta i pottan, är jag lite lat hamnar mer i blöjan. Men ofta går det bra bara jag är uppmärksam. Han vaknar tyvärr liiiite för tidigt för att jag ska lyckas fånga morgonbajset på pottan varje morgon. Jag har lite lång startsträcka kl 5….

Liseberg och 50-års kalas

I fredags var jag och barnen på Liseberg med mormor, Johanna, Markus och Kasper (Marcus var tyvärr tvungen att stanna hemma pga valpen). Det var nog en av de bästa dagarna denna sommaren! Vädret var perfekt och det var alldeles lagom med folk, som mest köade vi nog kanske 15-20 minuter, men oftast behövde vi bara vänta en omgång vid en karusell innan det blev vår tur. Vår skriver jag, egentligen åkte jag bara kaninresan eftersom jag hade Erik i sjalen, men jag hängde ju med runt och väntade vid karusellerna lika mycket som dom andra. Elin fick istället åka med Johanna eller Markus eller själv med Kasper. Det funkade superbra! Man behöver kunna vara två vuxna som åker när man har barn i den där åldern med sig. Och så någon som vaktar väskor och hejar på vid sidan av (= jag och mormor). Elin älskade det! Både att åka karuseller, hon och Kasper åkte i princip alla barnkaruseller. Elin vågade inte åka barn-radiobilarna när jag förklarade hur det gick till och att hon var tvungen att åka själv, hon blir blyg och orolig av att göra saker helt själv, speciellt som det ju typ är som en scen att gå ut på. Nästa år tror jag hon vågar, då har vi ju pratat igenom det ordentligt innan också. Något hon däremot vågade i år var att krama en kanin! Förra året vågade hon bara klappa på dom, men i år sa hon redan innan vi åkte dit att hon skulle krama en kanin. Första gångerna hon hälsade på dom vågade hon dock bara klappa, hon ville såååå gärna krama, men modet fanns där inte. Precis innan vi skulle åka hem kom det en kanin mot oss och då sa hon med beslutsamhet ”Jag vill krama kaninen!” Jag följde med henne och först gav hon den high-five men sen såg jag hur hon liksom andades in och sa igen ”Nu vill jag krama den!” och så gav hon den en kram! 😀 😀 Jag tror att hon växte flera centimeter på den där korta stunden, stolt som en tupp var hon. Älskade lilla gumman!

Igår kväll var vi på 50 års kalas för Marcus syster i Värnamo. En supertrevlig kväll med härliga människor. Elin höll sig först till sina tonåriga kusiner som hon känner, men sen hängde hon på dom andra mindre barnen (hennes kusinbarn som hon bara träffat ett par gånger förut) och hade så roligt hela kvällen. Erik hängde i sjalen mesta delen av kvällen; han sov, ammade och kikade runt på lampor och grejer. Hur klarar folk sig utan bärdon egentligen?

Fortfarande semester

Japp, Marcus har väldigt sen semester i år så vi är fortfarande hemma allihop. Nästa vecka ska M på björnjakt så då är jag, barnen och labbarna själva innan vardagen drar igång med jobb för M och förskola 15 timmar i veckan för Elin.
Förra veckan var vi på Öland (utan hundarna) och hälsade på barnens farmor och farfar som har lägenhet precis vid stranden i Köpingsvik. Vi hyrde lägenheten bredvid för att få lite mer plats och det funkade superbra! Elin sprang fram och tillbaka mellan lägenheterna och vi hjälptes åt med mat och plock (eller egentligen gjorde farmor Anita nästan allt, men jag försökte hjälpa till ibland iaf! :D) Jag och Elin badade två gånger varje dag i minst en timme per gång och det var verkligen underbart att busa runt med henne i det varma fina vattnet. Under tiden hängde Erik med pappa eller farmor och var allmänt nöjd med livet. Vilket han faktiskt var i princip hela veckan, älskade unge! ❤
En dag åkte vi på utflykt till Böda Sand där vi badade, men i övrigt höll vi oss på stranden i Köpingsvik, i lägenheterna eller någon av alla närliggande lekplatser. En helt perfekt vecka!
Denna veckan blir lite lugnare hemmavid med små utflykter och fix. Vädret har äntligen blivit lite mer svenskt med regn och temperaturer runt 20 grader. Det känns faktiskt helt underbart efter denna sommar. Både hundar och barn mår bättre när det är lite mer normalt.
Tyvärr har det inte blivit mycket agility för Tetley ens nu när det blivit svalare. Först var han lite halt och sen, ett par nätter innan vi åkte till Öland, fick han någon typ av anfall. Han låg med benen helt låsta rakt ut och kunde inte resa sig. Han var med i ögonen men panikslagen. Efter någon minut gick det över, men det var extremt otäckt. 😦 Sen fick han ju vila när vi var borta och det har inte hänt något sen dess, men ändå. Jag skrev till en veterinär på jobbet som sa att ”en gång är ingen gång” när det gäller anfall, men det är svårt att låtsas som inget ändå.

Egentligen satte jag mig vid datorn för att fixa banor till Ulricehamns BK:s KM som jag ska döma nästa vecka. Det känns väldigt ringrostigt men jättekul att snart få döma lite igen! Jag ska knåpa på banorna och sätta mig och läsa igenom reglerna så jag är förberedd. Erik då? Kan han vara utan tutte nu undrar ni? Nej, det kan han ju inte. Han ska få vara med. 🙂 Antingen sover han/ligger nöjd i vagnen eller så får jag ha honom i sjalen. Jag tror det kommer gå bra. Ulricehamnarna var ok med det och jag får anpassa banorna lite grann så jag inte behöver göra några rusningar, lite promenerande fram och tillbaka är bara positivt när det gäller bebisen. 🙂 Spännande!

Tidig morgon

Idag bestämde sig Elin för att vi skulle gå upp kl 6… :S V brukar gå upp vid 7 så för mig är det här nästan rekord. Hon är liksom inte morgonpigg egentligen. Bara att skutta (nåja, släpa kanske….) sig upp och sätta igång kaffekokaren. Jag har försökt få henne att gå upp och leka själv ett par gånger så jag kan få vakna till, hennes lekrum är liksom tvärs över korridoren, men det går INTE. ”Jag kan inte gå upp själv.” Hon kan tänka sig att sitta en stund med telefonen men helst vill jag inte vänja henne vid det. Erik sov iaf till 8.30, man får vara glad för det lilla. 🙂
De senaste dagarna har det återigen varit över 30 grader varmt. Som tur är har vi kunnat fly till Marcus föräldrars stuga där det finns AC inomhus och en sjö typ 20 m bort. Helt perfekt! Jag och Elin har kunnat bada flera gånger om dagen och Erik har haft det svalt och skönt inomhus. Det är ju inte bara att åka iväg till en strand när man har en liten 4 månaders, det är på tok för varmt att vara ute mitt på dagen.
Idag ska jag och barnen åka en sväng till Götåkra och lämna över Faile till mamma. Vi har varit hundvakt åt minigrisen i en vecka, nu tar dom över det sista tills hennes familj kommer hem från sedvanlig alp-resa. Det funkar super att ha henne här, hon har blivit riktigt stabil och sansad. 😛 Hon går jättebra ihop med våra hundar och älskar ju barnen. Vi lånar henne gärna (fast inte mer än lånar, hon skriker ju fortfarande en hel del….)

Mitt i sommaren

Den varmaste sommaren i mannaminne, då har vi så klart en liten bebis. Pust och svettigt värre. Han är ju för liten för att bada och vill oftast ha kroppskontakt. Och ammar, det ger kroppskontakt kan jag lova… Det bästa är att ligg-amma för då måste man inte ligga tätt intill varandra, men det går ju inte att göra varje gång. Som tur är sover han faktiskt rätt ofta i sin vagn på dagen och även den första stunden på natten. Nu har vi fått hem vår utlånade spjälsäng så i natt invigde han den några timmar. När han vaknar och vill äta flyttar jag över honom till min säng och sen får han sova där. Precis som jag gjorde med Elin. Det ger mig mesta möjliga sömn och det är viktigt när man ska umgås med en treåring och dess humör hela dagarna. 😉
Lite extra trist med värmen eftersom det blir extremt varmt att sjala. Jag får typ panik. Så det gör vi mest bara på våra kvällspromenader, vi får ta igen det i höst sen.
Nu är jag igång lite mer med baby-pottningen också. Det var ett tag sen jag bytte en bajsblöja, han är oftast väldigt tydlig med sina bajssignaler. 🙂 Så skönt för mig och för bebis som slipper bajsa i blöja och får tömma sig ordentligt. Mina barn har inte haft några direkta magbesvär (ta i trä!) och det brukar jag tänka beror på amningen och pottningen. (Helt utan forskningsgrund och baserat på två barn, så ta det med en nypa salt…)
Erik är oftast en riktig liten solstråle. Han skrattar och pratar och älskar verkligen Elin. Hon får nog dom största leendena. ❤ Han tränar på ett stå i knät mest hela tiden och balanserar huvudet riktigt bra nu.
Elin är ju en treåring med allt vad det innebär, men än så länge är det inte så att vi sliter vårt hår. Hon är väldigt förståndig och ordentlig, lyssnar på en och försöker göra som man ber henne om, även om det kanske tar lite tid ibland. 😛

Hittills i sommar har vi hunnit med att bada, döpa Erik, bada mer, varit i Bohuslän med mamma/mormor, haft ett intensivt dygn med kusinen som sov över själv för första gången, badat mer och bara slappat i skuggan. På fredag börjar Marcus semester, då ska vi iväg på lite familjeutflykter och bara umgås allihop.

Hundarna har typ vilat helt i värmen. Tetley blev lite halt sista gången vi tränade så han har medvetet vilats. Nu verkar det bli lite svalare ett par dagar så jag ska prova att träna lite med honom igen och se. Haltar han igen får jag nog boka in en koll. Hälta tycker jag inte om.

 

Att döma eller inte döma…

Jag har haft många, långa diskussioner med mig själv angående om jag ska döma några tävlingar i år för att få behålla min domarauktorisation. Vissa dagar har jag känt att jag självklart ska göra det och andra har jag varit betydligt mer vacklande i min inställning. Jag tycker att det är roligt och inspirerande, både att döma och att konstruera banor. Det har varit och är min drivkraft, det som får mig att vilja försöka lite till.
Sen finns det nackdelar med det hela också. Både saker som jag tänkte mycket på innan jag utbildade mig men även saker som blivit mer tydliga allt eftersom jag har dömt. Tiden har varit en självklar faktor. Det tar tid att döma. Alla som varit på en agilitytävling vet att en tävling oftast tar en hel dag eller helg i anspråk. Som domare räknas man vara på plats en bra stund innan man ska döma och sen finnas tillgänglig hela dagen. Har man tur får man några pauser och tid för att äta/kissa. Det är väldigt utmattande dagar, både fysiskt och psykiskt. Att vara fokuserad i flera timmar för att ge varje tävlande samma insats och en rättvis bedömning är tufft.
Att man får döma och tävla samma dag underlättar till viss del, men lets face it; man är varken särskilt bra som domare eller fokuserad som förare när man springer från det ena till det andra. Jag vill helst döma och tävla på olika dagar. Det gör att jag måste avsätta tid för båda i min kalender. Med två små barn är det lättare sagt än gjort. Jag VILL ju faktiskt vara hemma med familjen mer än borta på tävling. Och min sambo är inget fan av agilitytävlingar pga att det tar hela dagar/helger så att släpa med mig dom är inte aktuellt. I höst kommer jag nog bara tävla ett par strötävlingar (om ens det), men jag skulle ju faktiskt vilja tävla lite mer ordentligt med Tetley någon säsong innan han blir för gammal. Är det omöjligt att få ihop tiden till det om jag fortsätter döma?
Pressen att rita perfekta banor som passar alla ekipage (en omöjlighet…) och är lagom svår för klassen innebär också en psykisk påfrestning. Jag vill gärna göra alla nöjda och glada, vilket är en självklar omöjlighet. Det är alltid någon som inte tycker om det man gjort och ibland bara misslyckas man eller tänker fel när man bygger. Det tar på självförtroendet när man får kritik, direkt eller indirekt, på skoj eller allvar. Jag tar gärna emot konstruktiv kritik som förmedlas på ett bra sätt, men i slutändan kommer vi alltid ha olika tankar om vad som är svårt eller lätt beroende på våra egna erfarenheter.
Och ovanpå allt detta med en rolig utmanande bana ska man även tänka på hundars och förares säkerhet i alla tänkbara situationer och ta personligt ansvar för att gräset är kort nog och hindren i tillräckligt bra/säker utformning…

Jag har verkligen velat fram och tillbaka. Men till sist bestämde jag mig för att inte ta ett oåterkalleligt beslut nu i höst när Erik fortfarande är så liten. Det är i höst det kommer vara svårast att åka bort en dag, ju äldre Erik blir detso lättare blir det. Så nu har jag bokat in två dömningsdagar i höst, en här hemma i Skillingaryd och en i Kinnared. Det är korta resor och förstående arrangörer som jag känner och kan ha en bra diskussion med angående upplägget. Det slutgiltiga beslutet om ifall jag ska fortsätta döma skjuter jag på framtiden.