Jäkla gallstenar!

Den sista veckan på föräldraledigheten blev inte alls som tänkt, tyvärr. Mys och njuta har det inte blivit mycket med eftersom jag fått riktiga besvär med gallblåsan. I lördags skulle jag vara fadder åt Lukas när han döptes, något som jag verkligen sett fram emot! När vi kom till kyrkan började jag känna mig konstig, som att jag ätit för mycket typ. Sen när vi skulle dra igång allt blev jag kallsvettig och höll på och svimma så jag fick sätta mig i sakriastian och andas. Jag hörde ju hela dopet men kunde inte medverka alls. Sååå besviken. 😥 Vi åkte hem till Johanna direkt när det var slut, jag spydde (nu trodde jag att det var matförgiftning) och sen låg jag i deras säng under tiden de andra åt mat och tårta. Och mådde sämre och sämre och fick mer och mer ont. Till slut gick det inte längre, då packade jag och Marcus in oss och barnen i bilen och åkte till Jönköping. In på akuten, väntan, provtagning, mer väntan och mer smärta. Till slut, efter typ 6 timmars smärta, fick jag smärtstillande som gav effekt. Phu! Gallstensanfall var läkaren rätt så säker på. Vi åkte hem iaf och så tänkte jag vila dagen efter. Men nope, jag fick ett till anfall i söndags typ 2 timmar efter matintag. Tog alvedon och diklofenak hemma men det hjälpte inte så det blev akuten igen. Själv denna gången, det gick bra att köra men aldrig har väl vägen till Jönköping varit så dryg… Samma veva igen med prover och väntan och smärystillande. sen var planen att jag skulle hem men läkaren ville till sluy ha kvar mig för ultraljud eftersom mina levervärden stigit och även crpt. Det blev en natt på akutvårdsavdelningen istället. Jag fick göra ultraljud imorse och det visade ju att jag har gallstenar (det visste jag sen senaste episoden med anfall) men ingen som satt fast och ingen inflammation. Ok, tänkte jag, då ska jag hem sen! Jag åt frukost och lite lunch och väntade på att bli bortkopplad från droppet. Då började jag känna smärtan igen….. 😨 Så bara att ställa in planerna, få smärtstillande på nytt och sen träffa läkaren igen. Så nu är planen att jag stannar över natten och ska opereras imorgon. Just nu ligger jag på kirurgmottagning b på Ryhov, ska snart duscha och fixa och sen hoppas jag kunna sova inatt.

Barnen var så snälla när dom var med på akuten i lördags. ❤ De lekte i lekrummet, gick till cafeterian en sväng, hängde på rummet lite och hjälpte till att tvätta mig på armen när det skulle stickas. Älsklingar! Igår när jag åkte satt Elin och skulle äta och hörde inte helt vad jag sa att jag skulle göra, då kom hon ut i hallen och sa: ”Jag måste komma ut hit så jag hör exakt vad du säger.” Hon var inte orolig eller så, men ville ha koll på läget. Idag kom Marcus och dom små förbi en sväng med lite grejer och för att Erik skulle få amma. Jag åkte utan bh och inlägg igår så det har läckt en del… men nu är jag tömd och utrustad! 😉 Det ska gå bra att amma igen så snart man kommit ur narkosen ordentligt tydligen.

Och Marcus har mitt i alltihop påbörjat Eriks inskolning på förskolan. Jag är lite ledsen att missa det men är övertygad om att det kommer gå jättebra!

Jobbat lite och snart blir det på riktigt igen

Igår var jag inne och jobbade lite extra en söndag när det fattades personal. Kändes skönt att stämma av och se att en del iaf ser ut som innan jag gick hem. Det är ju annars bara ny personal på labbet så en hel del nya rutiner som jag inte har koll på. Först kändes det bara roligt att snart vara tillbaka, men sen kollade jag in schemat som inte alls stämde med den infon jag har fått och planerat mitt liv efter…. paniken!😱 Messade och skickade mail för att försöka se hur det låg till, för förskoleschemat är ju inskickat och Marcus första resor på nya jobbet är planerade, så det var en hel del att ändra/lösa om det skulle visa sig att jag tänkt fel på nåt sätt. Men imorse fick jag svaret att det blivit inlagt fel veckor pga en miss i kommunikationen. Phew! Så nu har min puls gått ner till det normala och krampen i magen är försvunnen. Nu ska vi vara lediga en vecka och sen börjar Eriks inskolning nästa vecka. Lille plutten… Fast han är betydligt större på alla sätt än innan sommaren så det känns inte som att överge en liten bebis. Han är ett barn med vilja, humör och egna tankar. Betydligt tjurigare 😂 än vad jag kommer ihåg Elin i samma ålder. Han kommer nog inte ta någon skit av sina nya kompisar… 😅

Utvecklingssprång

Enligt min wonder weeks app är Erik just nu inne i det 10:e utvecklingssprånget. Det känns som att det stämmer enastående väl. Han är klängig, mer gnällig, lite rädd för nya saker/ljud/situationer och bryter ihop extremt lätt om det är nåt han inte får/kan göra. En massa utveckling på gång alltså! Kul…. :S Vore ju skönt om det värsta hann gå över tills han ska börja förskolan. Just sprången har ju varit väldigt tydliga med Erik och man inser efteråt att ”just det, det här är mitt barn ju!” 😛 Han har inte haft några vidare problem med sömnen i dom andra sprången, hoppas han följer det mönstret denna gången också.
Han älskar att hjälpa till med allt man gör! Plocka ur diskmaskinen, laga mat, städa. Superkul när man vill göra saker lite fort… 😉 Och han promenerar helst själv. Också superkul när man vill röra sig lite framåt. Man får inte ha bråttom med en toddlare.
Han har lite börjat visa att han inte vill ha blöja på sig, men tyvärr är det extremt sällan vi faktiskt fångar något på potta/toalett. Och nu med tre veckor kvar tills förskolan börjar känns det inte som någon vidare tajming att vänja av med blöjan. Vi får se hur det utvecklar sig under hösten, vore ju extremt skönt att få honom blöjfri iofs, men planen är att prova till jul när vi är lediga lite längre tid nästa gång. Det blir nog väl mycket med potträning, förskola med allt vad det innebär och att jag och M börjar jobba.

 

 

Näst sista dagen i juli

Jag försöker att inte tänka i datum eller ens veckodagar men ibland flyger ett datum förbi och man blir påmind. En månad kvar innan jag börjar jobba. En månad. Hua. Men vi har haft en superbra sommar/semester hittills och ska fortsätta njuta det som är kvar. Vi har varit i Mellby strand, på Nordens ark och Smögen, på lite småutflykter och Elin och Markus har varit några dagar själva på Öland. Sen har vi också gjort INGENTING. Så himla skönt. När vi var själva hade jag och Erik ett par dagar då vi verkligen gjorde så lite som möjligt. Det var också 30 grader varmt så man orkade inte med mycket mer. Vi var på baksidan och badade i barnpoolen, lekte, studsade studsmatta, vilade och hade det lugnt och skönt. Erik så så himla rolig just nu. Han har mycket egen vilja och visar ofta med hela handen (bokstavligt talat) vad han vill. Han leker hur mycket som helst och har nog suttit i flera timmar på våran Bobby car här hemma. Han är nästan helt orädd och väldigt modig. Igår badade vi och han kastar sig omkring i vattnet (tacka gud för skrutten-ringar!) och hoppar i ståendes på bryggan (han håller i mina händer så klart). Han är supermysig och kommer ofta och gosar i famnen, men leker i övrigt gärna på egen hand eller med Elin.
Nu hoppas jag att de sista veckorna av min ledighet blir så bra dom kan bli!

Agilityträning för folk och fä

Idag passade vi på att kombinera dagens utflykt med hundträning och fika. Liiite småsvårt för två extremt matglada labradorer när det låg en öppnad burk med pannkakor på picknickfilten. Men bara små bitar från filten hamnade i deras magar, helt ok med tanke på att Lipton stod med huvudet på väg ner i burken vid ett tillfälle. 😛 Det är inte helt lätt att träna med barn men jag har lärt mig att fika nästan är ett måste för att få något vettigt gjort. 🙂

Jag var rätt entusiastisk och byggde upp första halvan av en av SM-banorna av Stephanie Semkat. Rätt svår men härligt flyt och fart, precis vad vi behövde inför helgen! Tetley var superlyhörd och jag kände mig pigg och stark i benen. Vi satte tom kombinationen på första försöket! Jag brukar mest träna balansen av kontaktfältshindren, men i dagens  kombination var bara gungan och A-hindret med så det blev lite mer mängdträning på dom. Båda var fina trots att jag utmanade honom och lämnade lite i sidled och framåt. Balansen har jag betydligt mer självförtroende på (eftersom vi brukar träna den mer så klart), men i helgen ska jag försöka lita på honom även på de andra kf-hindren. Han kan bara jag tror på det!

Elin tränade som vanligt med Lipton. Jag låter henne leka runt lite grann som hon vill och tycker är kul för att hon ska bibehålla intresset. Och hon är verkligen intresserad! Häromdagen började hon sätta ihop lite kombinationer och inte bara springa hinder för hinder. Idag ville hon att jag skulle springa först med Tetley så hon kunde springa efter och göra samma med Lipton. 😀 Perfekt sätt att lära sig på och hon behöver inte ta några direkta instruktioner (det är ju lite svårt….) Lipton älskar att leka med Elin och anpassar sin fart fint. Ibland får jag påminna henne om att belöna men oftast gör hon det själv. De är ett fint team som verkligen har utbyte av varandra. Elin får lära sig från en läromästare och Lipton får ha roligt och lattja runt helt kravlöst. ❤

3 juli

I helgen var det agility-SM, jag följde det till och från på nätet. Spännande och inspirerande som alltid! Det är ju väldigt roligt med SM, det går inte att komma ifrån. Och det hade varit enormt häftigt att få starta med Tetley en gång. I helgen ska vi köra 6 lopp i Härryda, min tanke är lite att efter den här tävlingen utvärdera var vi ligger och hur stora chanser vi har att kvala. Fast mitt mål med helgen är samma som i Halmstad; att ha roligt! Få tävla med Tetley, på (förhoppningsvis) roliga spännande banor. Vi ska ösa!

Marcus börjar sin semester på fredag så sen ska vi försöka hitta på lite roliga saker ihop. Inget stort men småutflykter när det passar. Jag känner mig lite i semestermood trots att jag varit ledig rätt länge. Elin är ju hemma på heltid i sommar och jag känner inte öht igen mig i alla som klagar på div grupper på fb om att det är sååå jobbigt att ha barnen hemma från förskolan. Jag älskar att hon är hemma! ❤ Ja visst, ibland är det lite jobbigt, men oftast är det ju bara kul. Man får hitta på saker och umgås med den där lilla häftiga människan. Och Erik sen, som man typ ser varje dag hur han utvecklas! Jag tycker inte om beskrivningen att barn är meningen med livet (för jag upplever den inte som sann) men just nu tar dom upp enormt mycket tid av mitt liv. Och så får det vara, snart är dom stora och klarar sig själva liksom. Elins ena kusin tog liksom studenten i år, hon var ju bara liten typ nyss!

Kalla har flyttat

Vi har i dagarna gått från 5 till 4 hundar här hemma. Inget sorgligt eller så, det är snarare en trevlig historia, även om vi så klart saknar Kalla. ❤ Hon har aldrig riktigt kommit igång med att jaga och rent krasst är det därför vi har jämtarna. En jämte här hemma som inte jagar blir lite satt på undantag. Vi har insett att hon nog skulle behöva något annat. Hon är världens snällaste hund och älskar att mysa och gosa, något vi inte riktigt kunnat ge henne tyvärr. Vi har inte letat aktivt efter att omplacera henne men Marcus hade pratat om det på jobbet och en kollega som lite löst letade hund diskuterade det med familjen. Sen kom dom hit och hälsade på, blev lite kära, lånade hem henne för att prova och häromdagen bestämde de sig för att behålla henne! Det känns sååå bra! Hon får bo i stan hos en helt egen familj med två vuxna och två tonårsbarn som alla vill promenera med henne. Hon ligger i soffan och blir klappad på och ser så tillfreds ut på alla bilder dom skickat. Fina lilla Kalla. ❤