Utvecklingssprång

Enligt min wonder weeks app är Erik just nu inne i det 10:e utvecklingssprånget. Det känns som att det stämmer enastående väl. Han är klängig, mer gnällig, lite rädd för nya saker/ljud/situationer och bryter ihop extremt lätt om det är nåt han inte får/kan göra. En massa utveckling på gång alltså! Kul…. :S Vore ju skönt om det värsta hann gå över tills han ska börja förskolan. Just sprången har ju varit väldigt tydliga med Erik och man inser efteråt att ”just det, det här är mitt barn ju!” 😛 Han har inte haft några vidare problem med sömnen i dom andra sprången, hoppas han följer det mönstret denna gången också.
Han älskar att hjälpa till med allt man gör! Plocka ur diskmaskinen, laga mat, städa. Superkul när man vill göra saker lite fort… 😉 Och han promenerar helst själv. Också superkul när man vill röra sig lite framåt. Man får inte ha bråttom med en toddlare.
Han har lite börjat visa att han inte vill ha blöja på sig, men tyvärr är det extremt sällan vi faktiskt fångar något på potta/toalett. Och nu med tre veckor kvar tills förskolan börjar känns det inte som någon vidare tajming att vänja av med blöjan. Vi får se hur det utvecklar sig under hösten, vore ju extremt skönt att få honom blöjfri iofs, men planen är att prova till jul när vi är lediga lite längre tid nästa gång. Det blir nog väl mycket med potträning, förskola med allt vad det innebär och att jag och M börjar jobba.

 

 

Annonser

Näst sista dagen i juli

Jag försöker att inte tänka i datum eller ens veckodagar men ibland flyger ett datum förbi och man blir påmind. En månad kvar innan jag börjar jobba. En månad. Hua. Men vi har haft en superbra sommar/semester hittills och ska fortsätta njuta det som är kvar. Vi har varit i Mellby strand, på Nordens ark och Smögen, på lite småutflykter och Elin och Markus har varit några dagar själva på Öland. Sen har vi också gjort INGENTING. Så himla skönt. När vi var själva hade jag och Erik ett par dagar då vi verkligen gjorde så lite som möjligt. Det var också 30 grader varmt så man orkade inte med mycket mer. Vi var på baksidan och badade i barnpoolen, lekte, studsade studsmatta, vilade och hade det lugnt och skönt. Erik så så himla rolig just nu. Han har mycket egen vilja och visar ofta med hela handen (bokstavligt talat) vad han vill. Han leker hur mycket som helst och har nog suttit i flera timmar på våran Bobby car här hemma. Han är nästan helt orädd och väldigt modig. Igår badade vi och han kastar sig omkring i vattnet (tacka gud för skrutten-ringar!) och hoppar i ståendes på bryggan (han håller i mina händer så klart). Han är supermysig och kommer ofta och gosar i famnen, men leker i övrigt gärna på egen hand eller med Elin.
Nu hoppas jag att de sista veckorna av min ledighet blir så bra dom kan bli!

Agilityträning för folk och fä

Idag passade vi på att kombinera dagens utflykt med hundträning och fika. Liiite småsvårt för två extremt matglada labradorer när det låg en öppnad burk med pannkakor på picknickfilten. Men bara små bitar från filten hamnade i deras magar, helt ok med tanke på att Lipton stod med huvudet på väg ner i burken vid ett tillfälle. 😛 Det är inte helt lätt att träna med barn men jag har lärt mig att fika nästan är ett måste för att få något vettigt gjort. 🙂

Jag var rätt entusiastisk och byggde upp första halvan av en av SM-banorna av Stephanie Semkat. Rätt svår men härligt flyt och fart, precis vad vi behövde inför helgen! Tetley var superlyhörd och jag kände mig pigg och stark i benen. Vi satte tom kombinationen på första försöket! Jag brukar mest träna balansen av kontaktfältshindren, men i dagens  kombination var bara gungan och A-hindret med så det blev lite mer mängdträning på dom. Båda var fina trots att jag utmanade honom och lämnade lite i sidled och framåt. Balansen har jag betydligt mer självförtroende på (eftersom vi brukar träna den mer så klart), men i helgen ska jag försöka lita på honom även på de andra kf-hindren. Han kan bara jag tror på det!

Elin tränade som vanligt med Lipton. Jag låter henne leka runt lite grann som hon vill och tycker är kul för att hon ska bibehålla intresset. Och hon är verkligen intresserad! Häromdagen började hon sätta ihop lite kombinationer och inte bara springa hinder för hinder. Idag ville hon att jag skulle springa först med Tetley så hon kunde springa efter och göra samma med Lipton. 😀 Perfekt sätt att lära sig på och hon behöver inte ta några direkta instruktioner (det är ju lite svårt….) Lipton älskar att leka med Elin och anpassar sin fart fint. Ibland får jag påminna henne om att belöna men oftast gör hon det själv. De är ett fint team som verkligen har utbyte av varandra. Elin får lära sig från en läromästare och Lipton får ha roligt och lattja runt helt kravlöst. ❤

3 juli

I helgen var det agility-SM, jag följde det till och från på nätet. Spännande och inspirerande som alltid! Det är ju väldigt roligt med SM, det går inte att komma ifrån. Och det hade varit enormt häftigt att få starta med Tetley en gång. I helgen ska vi köra 6 lopp i Härryda, min tanke är lite att efter den här tävlingen utvärdera var vi ligger och hur stora chanser vi har att kvala. Fast mitt mål med helgen är samma som i Halmstad; att ha roligt! Få tävla med Tetley, på (förhoppningsvis) roliga spännande banor. Vi ska ösa!

Marcus börjar sin semester på fredag så sen ska vi försöka hitta på lite roliga saker ihop. Inget stort men småutflykter när det passar. Jag känner mig lite i semestermood trots att jag varit ledig rätt länge. Elin är ju hemma på heltid i sommar och jag känner inte öht igen mig i alla som klagar på div grupper på fb om att det är sååå jobbigt att ha barnen hemma från förskolan. Jag älskar att hon är hemma! ❤ Ja visst, ibland är det lite jobbigt, men oftast är det ju bara kul. Man får hitta på saker och umgås med den där lilla häftiga människan. Och Erik sen, som man typ ser varje dag hur han utvecklas! Jag tycker inte om beskrivningen att barn är meningen med livet (för jag upplever den inte som sann) men just nu tar dom upp enormt mycket tid av mitt liv. Och så får det vara, snart är dom stora och klarar sig själva liksom. Elins ena kusin tog liksom studenten i år, hon var ju bara liten typ nyss!

Kalla har flyttat

Vi har i dagarna gått från 5 till 4 hundar här hemma. Inget sorgligt eller så, det är snarare en trevlig historia, även om vi så klart saknar Kalla. ❤ Hon har aldrig riktigt kommit igång med att jaga och rent krasst är det därför vi har jämtarna. En jämte här hemma som inte jagar blir lite satt på undantag. Vi har insett att hon nog skulle behöva något annat. Hon är världens snällaste hund och älskar att mysa och gosa, något vi inte riktigt kunnat ge henne tyvärr. Vi har inte letat aktivt efter att omplacera henne men Marcus hade pratat om det på jobbet och en kollega som lite löst letade hund diskuterade det med familjen. Sen kom dom hit och hälsade på, blev lite kära, lånade hem henne för att prova och häromdagen bestämde de sig för att behålla henne! Det känns sååå bra! Hon får bo i stan hos en helt egen familj med två vuxna och två tonårsbarn som alla vill promenera med henne. Hon ligger i soffan och blir klappad på och ser så tillfreds ut på alla bilder dom skickat. Fina lilla Kalla. ❤

 

Så var det juni

Japp, nu är det alltså sommar. Eriks andra sommar och min sista hel-lediga. Jag väljer att inte räkna framåt alls eller ha koll på datum, tiden går ändå. Det är däremot inte för att jag fasar för att börja jobba, jag tycker faktiskt att det ska bli kul! Byggandet av vårt nya sjukhus är igång (!!!), jag har fått en ny kollega som verkar både bra och trevlig, jag älskar mina arbetsuppgifter och mina arbetskamrater är bra. Det ska mest bara bli kul att börja jobba. Bli lite mer mig själv igen, inte bara mamma-Cissi utan även jobb-Cissi. Den där som har 20 bollar i luften och trivs med det. Som får klura och leta efter svar ibland, som måste lita på sina kunskaper och får diskutera jobbsaker och vuxensaker. För Elin kommer det nog nästan enbart vara roligt att få vara mer tid på förskolan, hon går gärna dit och trivs superbra. Erik vet jag ju inte än, men han är en modig kille som gärna tar kontakt med människor och utforskar nya ställen på egen hand. Troligtvis kommer förskolan passa honom. Och han kommer ju också ha Elin på andra sidan väggen som en trygghet.
På ämnet om att bli mig själv och återkoppling på förra inlägget om agilityn så var det nog faktiskt mycket den biten som gjorde hela Halmstadupplevelsen sååååå bra. Jag fick vara den där Cissi igen, som tävlar med mina hundar, som KAN tävla och få resultat och bara tänka på den stunden ihop med hunden. Jag har kommit igång med lite mer träning och jag klarar av att planera lite framåt. Både eget tävlande, men även tävlingar vi ska ha på klubben och tävlingar jag vill döma. Nästa helg dömer jag i Borås, sen är det blåbärstävling på klubben och sen har Tetley tre inplanerade tävlingar i juli. 🙂 Och framåt hösten ser tävlingskalendern rätt ok ut faktiskt. OM jag känner att jag vill försöka satsa mot SM… Jag känner inte alls att jag vill åka för långt för tävlingar däremot, så det måste vara möjligt att köra fram och tillbaka över dagen. Min ständiga tävlingskompis Johanna har ju lagt tävlingsskorna på hyllan just nu och har heller ingen hund i klass 3. Det här med att åka själv och ensam på tävlingar är något nytt som jag fortfarande försöker vänja mig vid.
Jahopp, nog om det. Nu är det juni och vi fokuserar på studentfirande, lek i solen, lite midsommar i skogen och att njuta av varandra! 🙂

Agilitypepp

Jag fyller förvisso år idag men det känns inte varken viktigt eller spännande jämfört med typ någonting annat i mitt liv. Så det här inlägget ska handla om gårdagen! Jag tittade på agilitydata efter att jag kom hem från Halmstad igår. Tetleys senaste tävling var förvisso i februari i år men innan den tävlade vi sist i Vårgårda i oktober 2017! Det har alltså varit rätt lugnt på tävlingsfronten. Vi har tränat lite grann men ytterst sporadiskt. Jag anmälde till Halmstad för skoj skull och för att ha en anledning att åka iväg på egentid. (Jag har inte varit ifrån Erik över natt, ever.) Mitt mål med tävlingen var att ha roligt, och det upprepade jag för Tetley inför varje start. Jag såg till att vara pepp, laddad och glad (ffa glad!) Det var så härligt att springa! Att känna mig samkörd med Tetley, att våga satsa på saker jag inte var helt övertygad om att vi kan, att våga lita på att de saker vi kan sitter och ffa att vilja jobba hela vägen. Det var den största vinsten igår. Jag gav inte upp! Trots att vi fick en vägran på långhoppet som var nr 4 i agilityklassen så kämpade jag resten av banan. Och det gav utdelning! Vi kom 9:a! Och fick SM-pinne! Sista hopploppet var en lätt bana tyckte jag, men samma inställning som förut – jobba, jobba, jobba! Nu sprang vi tom felfritt. Jag tappade honom i ett par svängar så tiden var inte så bra som den kunde varit. Men trots det räckte det till en 10:e plats och ännu en SM-pinne!! Jag var så glad och …. typ lättad? när jag åkte hem igår. Vi kan liksom!

Tetley har aldrig tagit två pinnar (av någon sort) på samma tävling. Att ta två SM-pinnar på samma tävling efter så här långt uppehåll känns ju galet! Jag vet inte riktigt vart det ställer mig målmässigt än. Att ta oss till SM är ju fortfarande lååångt borta och kräver en hel del tävlande, men det är ju inte omöjligt? Vill jag satsa på det? Eller bara fortsätta åka på lite tävlingar för skoj skull? Jag vet inte. Jag blev inte direkt klokare av att kolla tävlingskalendern igår heller. Det är inte många klass 3 tävlingar inlagda än. Vi får se, men just nu är jag väldigt agility- och hundträningspepp!