Snart är julen här

Det är vitt ute och de lovar minusgrader fram till jul! Jag tycker ju inte om varken snö eller kyla men är det nån gång det är ok så är det ju vid jul. Julklapparna är inslagna (så när som på en som jag ska hämta på Hemköp idag), granen är pyntad och den mat vi fått tilldelad oss är inhandlad (vi kör knytis).

Det här med konsumtion är ju en het potatis och jag försöker vara medveten och inte överkonsumera. Elin får julklappar men inga överdrivna mängder (5 paket totalt) och flera är saker hon behöver istället för leksaker, som vi ju redan har i mängder. Erik får inget av oss, han får några paket av släktingar för rättvisans skull typ. M och jag byter inte julklappar sen några år tillbaka och vi vuxna i familjen har en person vi får tilldelad oss att köpa till. Jag kunde varit bättre på att hitta begagnade varianter av det jag köpt iofs, men men. Vi köper typ enbart begagnade kläder till barnen och Erik har nästan bara ärvda plagg i sin garderob.

Jag ser iaf fram emot julen jättemycket, det ska bli så mysigt att umgås och bara vara med hela familjen!

Annonser

Plötsligt händer det!

I förra veckan tröttnade jag på vår dåvaeande rumsfördelning och gav mig på att möblera om! Sagt och gjort; datarum/gästrum blev lekrum och det fd lekrummet blev Elins alldeles egna sovrum. Det lekrum barnen hade har blivit alldeles för litet sen Erik började röra på sig och Elin har ju inte haft varken sovrum eller säng, så… Min tanke var inte nödvändigtvis att hon skulle sova själv där inne på en gång men redan första natten ville hon det! Och sen har hon valt att bli nattad där inne varje kväll! Oftast har hon vaknat framåt 1-2 på natten och kommit över till vår säng, men inatt sov hon hela natten i egen säng!! Kors i taket osv! Hon var verkligen redo för egen säng. Och nu ikväll sitter jag i soffan medan Marcus nattar Elin! Ännu större kors i taket!! Det har aldrig hänt förut, vi har försökt flera gånger, men hon har alltid bett mig komma in till slut. Men inte ikväll! Vad är det här?! Jag är chockad.

Dömt och drömt

Igår var jag i Kinnared och dömde min andra och sista tävling för i år. Så skönt att det är gjort, tyckte det gick bra också. Trevlig tävling all over helt enkelt. Det var hoppklass 3 och jag dömde en L/XL och två M-klasser. Jag tycker lite bättre om hoppklass och medium är min favoritstorlek att döma så uppdelningen passade mig fint! Det är verkligen kul att döma, ibland glömmer jag allt utanför och går in i en liknande bubbla som när jag tävlar. I den där dömningsbubblan finns bara jag och den tävlande hunden. Föraren finns där i periferin nånstans men det är ju hunden som är viktigast för mig. Det är häftigt att vara så där enormt fokuserad!

Lite grann stod jag och drömde också. Jag har velat fram och tillbaka om vad jag vill ha för hund nästa gång (om typ 3-4 år). Jag vill fokusera på agilityn, det vet jag. Och just nu drömmer jag om en liten, kolsvart jaktcocker. Det var flera grymma jaktcockrar med på tävlingen och jag tror att en sån skulle passa mig bra. Roliga, pigga, galna hundar men dom verkar trygga och stabila samtidigt. Precis lagom stora; inte så att dom tar en massa plats men ändå rejäla. Jag gillar hur feminina och ärtiga tikarna ser ut, annars är jag en hanhundsperson, men just när det gäller cocker skulle jag vilja ha en tik. Vad jag kan läsa mig till verkar dom inte kräva en massa pälsvård, till skillnad från utställningskusinen, och hälsostatusen är god. Det är den där evigt viftande svansen som verkar vara mest utsatt… Jag är ju heller inte främmande för jaktträning och apportering, cockrarna är grymt häftiga när dom jobbar med det dom är avlade för! Just nu lutar det alltså åt en jaktcocker, men mycket kan ändras på några år förstås.

Höstgrått

Jag har börjat skriva inlägg ett par gånger men så kommer nåt emellan och det blir aldrig färdigt. Tråkigt egentligen för jag älskar att gå tillbala och läsa inlägg från när Elin var riktigt liten. På den punkten så är Erik nu 7 månader och börjar bli en liten person. Han är ofta glad och nöjd även om all utveckling han går igenom gör honom lite gnällig ibland. Han vill inte bli fasthållen, är hal som en ål när man ska klä på honom och babyskyddet är ett tortyrredskap. Det går oftast bra när han väl sitter i men jag får typ trycka dit honom, vilket känns så där… han kryper inte än men han tränar hela tiden. Han står på alla fyra och gungar men har inte riktigt balans och styrka att lyfta händerna var för sig. Ofta försöker han typ ta ett litet skutt, det ger blandat resultat… Han äter med god aptit när han är hungrig och nöjd. Och än en gång älskar jag mitt beslut om blw. Vi bara kör, han får äta och kladda och upptäcka. Ingen press, inte en massa dyra barnmatsburkar. Bara en nöjd (kladdig) bebis – I love it! Även babypottningen går bra. En bajsblöja har jag bytt sen han började äta mat och bajset blev fast. Så skönt för alla parter!

För övrigt är jag så less på hösten/(snart vintern). Jag förbannar mörkret, regnet och kylan och tycker rent allmänt att flera månader försvinner i grådasket där jag knappt lever. Jag vill ha 20 grader varmt och sol året runt, kan vi bara bestämma oss för det? Just i år är det nästan ännu värre eftersom jag är föräldraledig, flera månader av den tiden rusar undan i evigt mörker. Jag försöker ju verkligen njuta av nuet och hitta på roliga saker, ofta åker vi till öppna förskolan/babycafet och träffar folk (det finns såna aktiviteter att åka på varje dag om man känner för det, superbra!). Just nu har jag inga pengar men annars är det ju mysigt att fika eller åka till stan och bara gå runt. Biblioteket besöker vi också, då alltid när Elin är hemma så klart. Erik mest äter böcker än… Elin åker gärna och tränar med hundarna på ”brysselklubben”, vilket är kanon för då får jag en liten spark därbak att aktivera hundarna.

6 månader och förkyld

Hahaha, Erik läste väl mitt förra inlägg och ville inte alls bli kallad go och glad… Nu är han förkyld och mitt i utvecklingssprång 5 samtidigt = onöjd mest hela tiden. Som grädde på moset fortsätter magen att vara aktiv vilket innebär pottning (inte så populärt) eller blöjbyte (ännu mindre populärt) jätteofta. Han sover mycket men rätt oroligt och vaknar till en stund mitt i natten så jag måste gå upp med honom. Utvecklingssprånget, som handlar om relationer, satte nog lite extra fart när han var hemma med Marcus igår när jag dömde en av mina tävlingar. Han hade varit ledsen en hel del tyvärr, men det var väntat mtp att Marcus inte har honom själv så ofta och att han heller inte tar flaska eller ersättning på annat vis. Det känns ju som lång tid när man är mitt i det men på det stora hela tror jag inte att 6 timmar en dag lämnar några stora men. Idag gosar och ammar vi ikapp! Enligt min wonder weeks app bör han lämna det jobbigaste bakom sig framåt torsdag vilket vore extremt bra tajming isf! På torsdag kväll åker nämligen jag, Johanna och Erik till Hässleholm för att bo hos Eva och gå på agility-VM! Det ska bli så kul!! Men så klart lite enklare om bebis är på mindre grinigt humör…

25 september

Och vips så var det snart oktober. What?! Stoppa tiden!
VI gör inte så mycket mer än lever. Vi njuter så mycket vi kan av barn, hundar, hus och allt som hör till. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett kapitel för sig. Jag tycker om det, det är en frihetskänsla att få bestämma helt själv vad man vill göra med dagen, men det är ändå inte bara en dans på rosor. Jag har två små som har egna viljor och förväntningar och det måste försökas passa ihop med allt annat man ska/vill göra. Den egna stimulansen och välmåendet prioriteras långt ner på listan efter alla andra. Att jag har en sambo som reser massor och som är borta lite för mycket även när han väl är hemma är också jobbigt. Det tär på allt, tyvärr. I perioder har jag nästan tyckt det har varit skönt att han reser men, ju mer tiden går och ju äldre barnen blir desto mer inser jag att det faktiskt är allt annat än optimalt. Det är jobbigt. :S
Mina egna intressen går på sparlåga, hundarna är med och vi umgås massor och promenerar men det är det jag orkar med. Hjärnan är liksom för trött för att fokusera mera känns det som. Det här med att lära känna sig själv är visst något man gör hela livet. 😛 Jag har inte förrän nu insett att jag absolut inte klarar av för många bollar i luften. Det går bra om det är ordning och reda på saker, men när det improviseras och kastas om och bollarna är för stora, då tappar jag allihop. Så nu bollar jag barnen (viktigast), hundarna och försöker ta hand om hus och hem. Jag duschar ibland (…) men inte så ofta som jag kanske önskat och jag lägger inte öht någon tid på att planera in saker utöver det vanliga. Det går inte. Jag har full förståelse för folk som går in i väggen när dom är föräldralediga!

Elin är ju 3,5 år snart och har blivit en riktig liten människa. Hon funderar och tänker på saker. Frågar varför och bryr sig om. Är nyfiken och börjar bli mer och mer social även i nya situationer med människor hon inte känner så väl. Hon äter bra, sover bra, älskar att promenera och vara utomhus (så länge det inte är för kallt och obekvämt. Släkt med mig kanske? :P) När hon säger ”Jag tycker om dig mamma!” eller ”jag älskar dig i hela världen!” då glöms ju verkligen de flesta problem bort. ❤ ❤
Erik blir snart 6 månader och ska då börja äta mat är tanken. Ett stort steg faktiskt, fram till nu har han enbart ammat. Vi försökte ge ersättning en gång, men det ratades… Vi struntar väl i det då. I övrigt är han aktiv, glad och trygg. Han ler i stort sett så fort man tittar på honom och busar en massa. Han älskar fortfarande sin storasyster och har börjat visa intresse för hundarna. Det kanske låter lite hårt, men han är ett optimalt lillasyskon; hänger på helt utan problem och är till väldigt lite besvär. Han kan sitta i sjalen långa stunder eller ligga i vagnen om han bara är mätt och nöjd.
Jag pottar även Erik. Det går med blandade resultat. Är jag entusiastisk och flitig så hamnar det mesta i pottan, är jag lite lat hamnar mer i blöjan. Men ofta går det bra bara jag är uppmärksam. Han vaknar tyvärr liiiite för tidigt för att jag ska lyckas fånga morgonbajset på pottan varje morgon. Jag har lite lång startsträcka kl 5….

Liseberg och 50-års kalas

I fredags var jag och barnen på Liseberg med mormor, Johanna, Markus och Kasper (Marcus var tyvärr tvungen att stanna hemma pga valpen). Det var nog en av de bästa dagarna denna sommaren! Vädret var perfekt och det var alldeles lagom med folk, som mest köade vi nog kanske 15-20 minuter, men oftast behövde vi bara vänta en omgång vid en karusell innan det blev vår tur. Vår skriver jag, egentligen åkte jag bara kaninresan eftersom jag hade Erik i sjalen, men jag hängde ju med runt och väntade vid karusellerna lika mycket som dom andra. Elin fick istället åka med Johanna eller Markus eller själv med Kasper. Det funkade superbra! Man behöver kunna vara två vuxna som åker när man har barn i den där åldern med sig. Och så någon som vaktar väskor och hejar på vid sidan av (= jag och mormor). Elin älskade det! Både att åka karuseller, hon och Kasper åkte i princip alla barnkaruseller. Elin vågade inte åka barn-radiobilarna när jag förklarade hur det gick till och att hon var tvungen att åka själv, hon blir blyg och orolig av att göra saker helt själv, speciellt som det ju typ är som en scen att gå ut på. Nästa år tror jag hon vågar, då har vi ju pratat igenom det ordentligt innan också. Något hon däremot vågade i år var att krama en kanin! Förra året vågade hon bara klappa på dom, men i år sa hon redan innan vi åkte dit att hon skulle krama en kanin. Första gångerna hon hälsade på dom vågade hon dock bara klappa, hon ville såååå gärna krama, men modet fanns där inte. Precis innan vi skulle åka hem kom det en kanin mot oss och då sa hon med beslutsamhet ”Jag vill krama kaninen!” Jag följde med henne och först gav hon den high-five men sen såg jag hur hon liksom andades in och sa igen ”Nu vill jag krama den!” och så gav hon den en kram! 😀 😀 Jag tror att hon växte flera centimeter på den där korta stunden, stolt som en tupp var hon. Älskade lilla gumman!

Igår kväll var vi på 50 års kalas för Marcus syster i Värnamo. En supertrevlig kväll med härliga människor. Elin höll sig först till sina tonåriga kusiner som hon känner, men sen hängde hon på dom andra mindre barnen (hennes kusinbarn som hon bara träffat ett par gånger förut) och hade så roligt hela kvällen. Erik hängde i sjalen mesta delen av kvällen; han sov, ammade och kikade runt på lampor och grejer. Hur klarar folk sig utan bärdon egentligen?