Igår kväll fick jag faktiskt ett infall av träningsmotivation. Det var inte mer än 0-gradigt ute, klockan var bara 19 och jag var rätt rastlös. Det fick alltså bli lite lydnadsträning på en plogad parkering här i närheten. Jag tänker alltid att Lipton ska ha glömt av en massa saker när det går rätt länge mellan gångerna, men han var väl i princip som förra gången vi tränade lydnad.Väldigt het som alltid, men lyhörd och duktig.
Rutan är ju en sak som är fantastiskt bra att träna på snö och äntligen känns det som att vi har kommit en bra bit mot det perfekta genomförandet. Igår fick han springa till rutan flera gånger. Jag flyttade runt den lite och gjorda andra saker mellan skicken, men han gick väldigt bra och rakt varje gång. Oftast belönar jag att han kommer rätt men en gång la jag honom ner bara för att se att det funkar, och det var inga tveksamheter. Jag började även träna sista delen av momentet med mitt promenerande och sen inkallningen. Första gången tvekade han när jag kallade in honom, men bara han vänjer sig vid att han FÅR komma så sitter det nog fint sen. Hur är det man ska gå egentligen förresten? Det får jag kanske ta och kolla upp… Igår mest gick jag för att Lipton skulle vänja sig vid det.
Något som jag börjar bli mer och mer stolt över är fjärren. Jag läste igår i ett blogginlägg från början av året att jag inte trodde att vi någonsin skulle få till en fungerande fjärr, nu skulle jag nog faktiskt sagt att den går att tävla med. 🙂 Jag ska ta och filma den en dag tänkte jag. De skiften vi har lite problem med är stå-ligg och stå-sitt. Alla andra står han på exakt samma ställe med tassarna hela tiden, vid dessa två ställen kan han röra sig litelite grann framåt. Stå-sitt har jag börjat träna men däremot har jag ingen egentlig plan för hur jag ska få honom att vika sig bakåt från stå till ligg? Fast det känns som småpotatis jämfört med lyckan jag känner när han klockrent ställer sig rakt upp från både sitt och ligg! Duktig labbe! 🙂
Det enda momentet vi egentligen har kvar innan vi kan starta lkl 3 är vittringen. Johanna försöker påstå att det inte kommer vara några som helst problem för Lipton, men jag vågar inte prova… Får se om jag bestämmer mig för att ta tag i det första problemet någon gång; att skaffa pinnar. 😛
När jag gick en promenad efter träningen funderade jag lite. Jag avslutade nämligen med att låta Lipton släppa loss lite och bara ha roligt med några olika freestyle-övningar. Jag kom faktiskt fram till där och då att vi aldrig kommer göra någon freestyle-karriär. Vi kommer nog inte ens starta. Jag har för höga krav på att det ska vara perfekt och tyvärr är freestyle för ”fritt” för att kunna bli perfekt. Det finns egentligen inget som säger HUR man ska utföra något, det är upp till var och en att bestämma vad som är perfekt. Mitt problem då är att jag tenderar att fasta i utförandet och inte utveckla rörelsen. Jag är rätt nöjd med att Lipton kan backa rakt bakåt i 15 steg och han är söt när han hoppar på bakbenen två skutt, jag kan inte riktigt förstå varför han ska behöva göra mer. Hade det däremot sått klart och tydligt exakt vilka rörelser som var med i klass 1 och hur de skulle genomföras, då hade jag nog sett till att han lärde sig dom. Men min motivation räcker inte till när man får bestämma själv vad som slutmålet. Jag behöver lite tydligare ramar att hålla mig inom än så faktiskt.
Cissi och Tepåsarna 