25 september

Och vips så var det snart oktober. What?! Stoppa tiden!
VI gör inte så mycket mer än lever. Vi njuter så mycket vi kan av barn, hundar, hus och allt som hör till. Ibland går det bra, ibland lite sämre. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett kapitel för sig. Jag tycker om det, det är en frihetskänsla att få bestämma helt själv vad man vill göra med dagen, men det är ändå inte bara en dans på rosor. Jag har två små som har egna viljor och förväntningar och det måste försökas passa ihop med allt annat man ska/vill göra. Den egna stimulansen och välmåendet prioriteras långt ner på listan efter alla andra. Att jag har en sambo som reser massor och som är borta lite för mycket även när han väl är hemma är också jobbigt. Det tär på allt, tyvärr. I perioder har jag nästan tyckt det har varit skönt att han reser men, ju mer tiden går och ju äldre barnen blir desto mer inser jag att det faktiskt är allt annat än optimalt. Det är jobbigt. :S
Mina egna intressen går på sparlåga, hundarna är med och vi umgås massor och promenerar men det är det jag orkar med. Hjärnan är liksom för trött för att fokusera mera känns det som. Det här med att lära känna sig själv är visst något man gör hela livet. 😛 Jag har inte förrän nu insett att jag absolut inte klarar av för många bollar i luften. Det går bra om det är ordning och reda på saker, men när det improviseras och kastas om och bollarna är för stora, då tappar jag allihop. Så nu bollar jag barnen (viktigast), hundarna och försöker ta hand om hus och hem. Jag duschar ibland (…) men inte så ofta som jag kanske önskat och jag lägger inte öht någon tid på att planera in saker utöver det vanliga. Det går inte. Jag har full förståelse för folk som går in i väggen när dom är föräldralediga!

Elin är ju 3,5 år snart och har blivit en riktig liten människa. Hon funderar och tänker på saker. Frågar varför och bryr sig om. Är nyfiken och börjar bli mer och mer social även i nya situationer med människor hon inte känner så väl. Hon äter bra, sover bra, älskar att promenera och vara utomhus (så länge det inte är för kallt och obekvämt. Släkt med mig kanske? :P) När hon säger ”Jag tycker om dig mamma!” eller ”jag älskar dig i hela världen!” då glöms ju verkligen de flesta problem bort. ❤ ❤
Erik blir snart 6 månader och ska då börja äta mat är tanken. Ett stort steg faktiskt, fram till nu har han enbart ammat. Vi försökte ge ersättning en gång, men det ratades… Vi struntar väl i det då. I övrigt är han aktiv, glad och trygg. Han ler i stort sett så fort man tittar på honom och busar en massa. Han älskar fortfarande sin storasyster och har börjat visa intresse för hundarna. Det kanske låter lite hårt, men han är ett optimalt lillasyskon; hänger på helt utan problem och är till väldigt lite besvär. Han kan sitta i sjalen långa stunder eller ligga i vagnen om han bara är mätt och nöjd.
Jag pottar även Erik. Det går med blandade resultat. Är jag entusiastisk och flitig så hamnar det mesta i pottan, är jag lite lat hamnar mer i blöjan. Men ofta går det bra bara jag är uppmärksam. Han vaknar tyvärr liiiite för tidigt för att jag ska lyckas fånga morgonbajset på pottan varje morgon. Jag har lite lång startsträcka kl 5….